De flesta har nog hört historien om hur det kommer sig att jag började släktforska, att det var tack vare att jag hade läst en artikel om indelta soldater och att jag fortsatte därifrån. Någon kanske också kommer ihåg att jag redan innan hade en del papper med ett litet släktträd som min mor hade fått av en kusin till henne och som jag hade skrivit av. Jag var alltså intresserad av släktforskning omkring 25 år innan jag började med det hela och naturligtvis så var jag också intresserad av historia så allting passade ju mig.
Det har nu gått 5 år sedan jag blev intresserad av att titta lite på släkten och seriöst börja med släktforskning. Vad här hänt under dessa år? Har jag hittat någonting roligt? Har jag hittat någonting tråkigt? Har jag hittat någonting konstigt? Den här bloggen har redan svarat på dessa frågor och det var lite anledningen till att jag startade den också. Genom åren har man fått en del frågor om släkten och sådant som man har försökt svara på och det blev till slut den här bloggen bara för att det ska bli lättare för alla att sätta sig ner och kunna slappna av när man går igenom det hela. För lite drygt ett år sedan startade jag faktiskt en engelsk version av den här bloggen för de Amerikanska släktingarna så att även de kunde få se hur det stod till med allting här i Sverige på den tiden som förfäderna fortfarande bodde här. Genom åren så har man fått hjälpa dem en del med forskningen här i Sverige då det är långt ifrån alla som kan så pass mycket svenska så att de förstår vad som är skrivet i alla papper de hittar. Det är ju roligt för mig också naturligtvis då jag får lära mig mer om vilka som emigrerade till USA och vad som hände dem och allting sådant. Man lär känna mycket folk också som man aldrig hade lärt känna annars och som då naturligtvis har gemensamma intressen genom släktforskningen.
Även att det har gått fem år sedan starten av min släktresa genom tiderna så har det faktiskt inte avtagit på det sättet som man kan tro, utan det blir ofta någonting släktforskningsrelaterat man gör under veckorna och man tänker inte direkt på att det är just släktforskningen man håller på med. Det kanske låter lite konstigt men när man har gjort det ett bra tag så tänker man inte riktigt på det på det sättet man gjorde i början.
En sak som kommer med åren är det att man lär sig en hel del om olika saker. För den oinvigde så kan prästernas handskrift ibland se ut som rena grekiskan medan för en annans del så är det fullt läsbart. Naturligtvis kan det vara svårt ibland för min del fortfarande eftersom att alla präster inte skrev speciellt bra. Sådant har jag ju skrivit om innan här i bloggen.
Även om jag fortfarande bara har skrapat lite på ytan i det stora hela så är det ändå en del historier som har kommit fram som jag inte visste någonting om innan och det är ju alltid trevligt. Det finns många historier kvar om släkten för mig att gräva fram men det lär nog ta många år än och helt färdig lär jag nog aldrig riktigt bli!
//Daniel
