Planering inför sommaren

Gammal karta över Håkentorp i Åsenhöga Socken utanför Gnosjö.

När man som jag har gjort om somrarna och åkt omkring och tittat på olika ställen där släkt en gång har bott så krävs det en hel del planering. Det är inte bara att ge sig iväg och tro att man ska hitta ställerna utan man måste titta efter på många ställen för att se var det var mer exakt det var de bodde. Jag skrev om det här i mitten av Maj 2018 då jag planerade det årets rundresa och hade då problem med att hitta ett ställe från 1500-talet. Jag kan ju säga att jag inte hittade det och har fortfarande inte hittat det. Det kan väl inte vara så svårt att hitta ett ställe kanske ni tänker. Nej, det är inte så svårt. Det är bra mycket svårare än vad ni kan tro! Jag testade en Amerikansk släkting för att se om han skulle kunna hitta ett ställe som jag själv hade hittat med någorlunda lätthet och som jag besökte förra året. Jag gav honom en vecka att hitta stället. Efter fem dagar så kom han tillbaka med ett ställe som han hade hittat med samma namn, men det visade sig att det stället han hade hittat låg ungefär 10 mil ifrån det ställe som han skulle ha hittat. Att titta på en modern karta och tro att man ska kunna hitta ett ställe är som att gå till ett slakteri och tro att man där ska kunna hitta morötter. Självklart kan man ha tur och hitta en del ställen på en modern karta men ofta så behöver man titta på andra kartor för att verkligen kunna hitta det man söker efter. Jag tänkte försöka förklara lite hur man letar efter ställen i det här inlägget.

Hur gör man nu då? Om inte en vanlig modern karta kan hjälpa en att hitta till det stället man vill så finns det väl inte något annat att titta på? Jo då, det finns flera olika alternativ. Jag kan försöka förklara hur det gick till när jag hittade Änganäs, där min morfars mor växte upp.
Det först man gör är naturligtvis att välja ut en person som man tycker är intressant på ett eller annat sätt. Efter detta så är det dags att gå igenom födelseböcker, husförhörslängder och sådant, både för personen man är intresserad av men även för föräldrarna. Ibland kan det ju vara så att även föräldrarna var födda på det stället. Så är inte alltid fallet och då kan det kanske vara roligt att se hur långt innan det var de flyttade dit. All denna förberedelse skapar ju en liten historia om vad det var som hände innan de kom dit eller om de hade bott där länge. När man vet vad stället hette där de bodde så är det dags att ta reda på om det finns med på en modern karta eller inte. I husförhören stod det att stället skulle heta Änganäs och det låg i Näs rote en bit från Hagelstorp i Källeryds Socken. När man tittar på en modern karta så kan man hitta både Hagelstorp och Näs i området men man kan inte hitta något Änganäs. Det är här som många går bet för de vet inte hur man ska hitta det efter detta. Eftersom att det inte går att hitta på en modern karta så kan man anta att huset/torpet inte finns kvar och då måste man ta till en annan karttjänst som finns på nätet. Det är nämligen så att Riksantikvarieämbetet (raa.se) har en karttjänst som de kallar för fornsök. Fornsök fungerar som så att Raä har tagit moderna kartor och lagt dit ställen som har funnits eller som har med histora att göra. Man kan hitta allt från torp till järnåldersbosättningar och gravar i fornsök. Om man nu tittar i fornsök för Källeryds socken så hittar man snart både Hagelstorp och Näs och inte långt ifrån Näs så står det ett namn, nämligen Änganäs. Där finns det en liten plupp på kartan och när man trycker på den så kan man få lite knapphändig information om vad som har funnits där. Idag finns inte torpet Änganäs kvar utan man kan bara erinra sig om att det har funnits någonting där och den sista som bodde i torpet var därifrån 1936.
Det var väl inte så svårt eller hur? Nu kan man ju hitta alla gamla ställen som inte finns kvar genom fornsök!? Svar: Nej!

För det här året så har jag sökt efter nya ställen att besöka. Ett av dessa ställen låg utanför Ödestugu, som ligger ungefär 20 minuters bilfärd söder om Jönköping. Stället som jag letade efter var ett gammalt soldattorp som hade nr 24. Jag började naturligtvis med en modern karta men kunde inte riktigt hitta det där och gick över till fornsök. Kunde inte hitta någonting där heller så det fanns inga större tecken på var det kunde ha legat ett soldattorp. Jag hittade däremot ett ställe som stavades lite annorlunda mot vad jag hade fått fram i husförhör och sådant men det fanns inga tecken på att det skulle ha legat någonting där eller att det skulle ha funnits några efterlämningar av något torp där. Stället låg också flera kilometer från den gård det skulle ha tillhört. På fornsök fanns det ingenting som sade någonting om att det skulle ha legat något där som människor hade bott i eller liknande. Hur gör man då? Jag gick den vägen och tog kontakt med en person i Hembyggdsföreningen för Ödestugu och det visade sig att den här personen hade varit bonde på just den gården som var själva roten till soldattorpet. Han kunde berätta att det stället jag hade tittat på var just det stället där torpet hade varit och att det idag fanns en skylt där. Ibland har man tur!
Ett annat soldattorp som jag också har letat efter låg i Åsenhöga Socken utanför Gnosjö och det fanns inte heller med på fornsök. Nu är det som så att Lantmäteriet också har en kartfunktion som de kallar historiska kartor och det är precis vad det är också. De har många olika kartor från olika århundranden och där tittade jag på en karta från 1850-talet och kunde på så sätt lokalisera ett ställe där det på den tiden låg ett soldattorp, men det stod inte vilket nummer som just det torpet skulle ha haft. Varje soldattorp hade ett nummer där varje kompani hade ett visst antal torp och hela regementet kunde ha uppemot 1200 sådana torp och nummer. Eftersom att jag hade hittat ett ställe där det legat ett soldattorp så tog jag kontakt med en person i Åsenhöga som jag visste hade koll på olika torp och sådant och det visade sig att jag hade hittat rätt där också. Det visade sig att just det soldattorpet faktiskt fanns kvar och var välbehållet.

Som ni kanske förstår nu så är det inte alltid så lätt att hitta rätt ställen som man är ute efter. Man kan få titta på många olika kartor och ta kontakt med en del personer för att över huvud taget hitta rätt. Både fornsök och Historiska Kartor är väldigt bra hjälpmedel när man letar efter gamla ställen men som sagt så kan det ändå ibland vara svårt att hitta rätt. Under just historiska kartor kan man också hitta olika skiften efter bouppteckningar och sådant men även köpekontrakt där folk har köpt torp, mark och liknande. Jag hittade där bland annat ett köpekontrakt från 1902 där min morfars far köpte loss torpet där han hade varit knekt och bott i hela sitt liv. Man kan hitta mycket som sagt och det är roligt även att det är ett riktigt detektivarbete många gånger för att hitta rätt. Många gånger så kan just det här detektivarbetet vara det som är roligt med just släktforskning även att det är roligt att få fram informationen om släktingarna som en gång levt och även läsa på lite historia om de olika århundraderna. Det är inte enbart den vanliga populärhistorian som man läser på utan det blir samtidigt en hel del lokalhistoria runt omkring de platser där släkten en gång i tiden bodde. Ett av ställena som ska besökas i år fick faktiskt sitt namn efter två knektar som hade bott där på 1700-talet. Knektarna hette Flink i efternamn och platsen fick namnet Flinkabo. Där bodde också en som sägs ha skjutit den senaste vargen i Socknen på 1850-talet. Som ni kanske förstår så blir det mer än bara namn och årtal på de personer man letar efter.

Det ska bli roligt att komma ut och se de gamla ställena i år igen för att gå på de ställena där ens förfäder en gång har gått. Det är en speciell känsla som man får när man kommer till ett ställe där kanske ens mormors mor, farmors far, eller någon annan släkting en gång gått. Finns stället kvar dessutom så blir det ännu roligare. Samtidigt så lär man sig lite mer om personerna som en gång bodde där dit man åker eftersom att man tittar i många olika arkiv och kyrkböcker för att få fram information. En del gånger så kan man faktiskt få tag på en del häften eller liknande där någon släkting är med på något sätt. Detta hände mig så sent som för 3 veckor sedan när jag fick tag på ett gammalt häfte från 1928 om en utställning i Jönköping. Häftet var naturligtvis digitaliserat så det var inte själva häftet jag fick tag på men ändå roligt att få tag på eftersom att min morfars far var med i själva utställningen som utställare och stod med i häftet. Det finns många ställen utöver kyrkböckerna som man kan få tag på information om släkten som sagt och sådant tar också tid att hitta men det får jag spara till något annat inlägg här i bloggen.

//Daniel

Going back in time part 4, 3e gången gillt

Änganäs utanför Hagelstorp.

När jag för första gången planerade en resa för att hitta släktställen så skrev jag upp att jag ville besöka min morfar mors uppväxtplats i Källeryd Socken. Vad jag inte riktigt visste då var exakt var hon hade växt upp och det blev ingen resa till Källeryd Socken heller för den delen det året. När det var dags för resan förra året så blev det andra ställen som betades av men då visste jag lite mer var morfars mor och hennes föräldrar hade bott. Då hade det kommit fram att de var från Hagelstorp i Socknen men det blev ändå inte att vi åkte dit för det var som sagt andra ställen som vi skulle titta på den gången. Under det här årets gång så har det blivit lite mer än föregående år då det blev en resa i slutet av juni till mina föräldras uppväxtplats. Närmare bestämt en av dem. Det som var lite extra det här året var att förutom resan i slutet av juni så hade jag även en liten lista för att titta på gamla släktställen också.
Den 5e juli så bar det av och just den här gången så hade jag tagit reda på exakt var min morfars mor hade vuxit upp. En gång i tiden så fanns det ett ställe som hette Änganäs, som låg en liten bit utanför Hagelstorp och det var i just Änganäs som min morfars mor växte upp. Även att torpet och namnet har försvunnit mer eller mindre och inte är utmärkt på någon modern karta så lyckades jag ändå hitta det på lite gamla kartor och jag hittade på moderna kartor att det fortfarande fanns en liten väg som gick förbi där torpet hade varit. Det här blev alltså året då vi åkte dit.

Den här skylten är nyare än den andra men dock lite svårare att läsa.

Det som var tråkigt för min morfars mor var att några veckor innan hon skulle fylla fem år så dog hennes mamma i barnabörd som det hette. Med barnabörd menas att hon dog innan barnet föddes tack vare komplikationer i graviditeten. Det kan inte ha varit lätt för familjen. Min morfars mor som var yngst i familjen fick klara sig utan sin mamma. Efter att mamman hade dött 1869 så gifte pappa Andreas om sig och 1872 så fick morfars mor Emelia en halvsyster. Enligt de uppgifter jag har om den här halvsysterna så ska hon som 15-åring ha emigrerat till USA men där har jag tappat alla spår efter henne, så jag vet inte vart hon tog vägen. När Emelia var 15 år 1879 så var hon gammal nog för att börja som piga och flyttade då hemifrån och hamnade til slut på en gård i Södra Berg utanför Åsenhöga och det var där hon till slut fann kärleken i Knekten Gerhard Lantz, som kom att bli min morfars far. 1883 när Emelia var 19 år så dog hennes far på Änganäs och med det så var bägge hennes föräldrar döda. Hennes halvsyster bodde där till 1887 och dennes mor bodde kvar där till sin död 1913. De sista som bodde i torpet lämnade det 1936 och nu för tiden så är det bara murstocken som man kan se som är kvar av det hela.

Det som är kvar av murstocken i Änganäs.

Det är någonting speciellt ändå när man går omkring på ett sådant ställe och man vet att personen man har på bild sprang omkring och lekte på just den här platsen som liten och har gått på just den vägen som man själv precis gick. Samtidigt när man vet att personen i fråga är en del i pusslet till varför man själv är här så blir det lite extra mäktigt.

Huset i Stora Bäckshult.

Det var inte Änganäs som var första stoppet på resan utan det första blev Stora Bexhult eller Stora Bäckshult som det stavas idag där min morfars mors morföräldrar bodde. Det är inte stort i dagens mått mätt men sådana namn fanns trots allt ute på landet där två ställen kunde heta samma och då kunde det bli stora och lilla framför namnet på ställerna. I dagens Stora Bäckshult så finns det idag ett gammalt hus där ingen bor och det är nedgånget så det hade behövts ganska mycket pengar för att renovera det. Den gamla ladugården som står där är idag Sigges loge.

Sörgården i Hagelstorp.

Efter att vi hade varit där så var det dags att åka in till Hagelstorp. Sörgården var en gång i tiden bebodd av förfäder till min morfars mor och naturligtvis så var vi tvugna att titta lite där också. Många i just den delen av släkten kommer från just Hagelstorp eller runt omkring i byggden. Eftersom att det inte var någon direkt som visste någonting om den här delen av släkten så var det inte bara att få vara där i Hagelstorp som var rolig utan det var också roligt att få ta reda på vad det var för folk av var de kom ifrån. Så mycket får man kanske inte reda på vad det var för folk när man går igenom kyrkböckerna men man förstår lite mer vad de var tvugna att gå igenom. Att gå från att inte veta någonting alls till att få veta en del om dem är en resa i sig som man inte kna bortse ifrån.
För er som tycker er känna igen namnet Hagelstorp så kan ni faktiskt ha rätt. Strax söder om Sörgården i just Hagelstorp så föddes faktiskt Uno Svenningsson, så även små ställen kan producera kändisar.
Det var efter det här som vi åkte till Änganäs, eller rättare sagt åkte en bit och gick sista biten. Det är inte alltid som man kan åka hela vägen till alla ställen man ska besöka utan man kan få gå ibland också. Ibland kan man få gå ett par kilometer och ibland så är det bara några hundra meter för att komma fram till stället man ska besöka.

Åstorp i utanför Forsheda.

Efter besöket i Hagelstorp så var det dags att åka vidare. På vägen stannade vi till för att fika lite. Det går ju inte åka omkring en hel dag utan att äta någonting. Vi hittade en liten plats där vi kunde stanna till och när vi ätit klart var det bara att åka vidare genom Värnamo och mot Forsheda. Utanför Forsheda ligger det ett litet ställe som heter Åstorp. Jag har kontakt med en släkting i USA och vi är släkt på min farmors sida. Hans farfars far hette Anders och just denna Anders föddes i Åstorp 1858. Anders emigrerade 1882 till Iowa i USA och där bor hans ättlingar kvar. Mannen jag har kontakt med (släktingen) hade ingen aning om att jag hade hittat stället där hans farfars far föddes så det kom som en överraskning för honom när jag kunde visa bilder från platsen, då han inte visste exakt var hans farfars far hade fötts. Det är roligt att kunna göra en sådan sak ibland när man ändå är ute och ska till andra ställen som ligger på vägen.

Kylebo utanför Reftele.

När vi hade varit i Åstorp så fortsatte vi till sista stället för dagen och det var Kylebo utanför Reftele. Det var just i Kylebo som min farmor och hennes syskon föddes. Det lilla huset stod kvar och där fanns en ladugård och en del andra hus också. Långt fram på 1900-talet så var folk ganska trångbodda och barnen hade oftast inte egna rum, om de inte hade väldigt rika föräldrar förstås. Som jag har skrivit innan här i bloggen så så var torpen oftast små och så även rummen och barnen fick oftast sova tillsammans i samma rum. när det gällde större hemman eller herrgårdar så var det vanligare att barnen hade egna rum, men detta var ju långt ifrån vad en vanlig Svensson hade.

Huset och ladugården i Kylebo.

Eftersom att Kylebo var sista stoppet för den här gången så var det efter det här dags att åka den långa vägen hem igen. Alla ställen som jag hade skrivit upp på listan som jag ville besöka under dagen hade hittats. Självklart så blev det lite småmissar ibland då vi höll på att åka fel men de rättades snabbt till och det blev inga större missöden någon gång. På vägen hem så stannade vi till vid Grännaberget för att äta det sista i den medhavda matsäcken. Att få njuta av utsikten från Grännaberget är faktiskt ett ganska bra avslut på en lång dag med släktställen och släkthistoria.

//Daniel

Going Back in Time Part 3 Second Coming

Då har man varit iväg på en liten resa tillbaka i tiden igen. Som jag skrev i inlägget Planläggning så var det dags för lite andra ställen och lite andra delar av släkten den här gången.

Västra Lägret

Utställning av ett soldattorp på Miliseum

Det första stället man hamnade på efter en liten fika hos en släkting på morgonen var Västra Lägret i Skillingaryd. Från 1680 talet och frammåt så har det varit en militär övningsplats. Flera generationer av knektar och militärer i släkten har övat på just denna plats när de inte var ute i fält och krigade förstås. Det används fortfarande ibland som övningsplats för militärer även att det kanske inte är på samma sätt som förr. Där ligger nu också ett militärhistoriskt museum som de har förkortat till Miliseum.
Min morfars farfars farfar Jonas var 203 cm lång och jag är knappt 169 cm lång och jag fick böja mig för att komma in i torpet!

Insidan av ett knekttorp.

Förutom övningsfältet finns där även en del byggnader från svunnen tid. Baracker, mässhall, torp och andra byggnader finns idag inom området och många av byggnaderna uppfördes under 1800-talets andra hälft. Från början så fick knektarna sova i tält på området innan barackerna byggdes och de åt ute i det fria. Det är lite speciellt att gå där ens förfäder en gång har gått.

Eftersom att vi hade stannat till hos en kusin till min mor innan vi skulle till Västra Lägret så blev vi sena och vi åkte vi direkt till en faster till mig från Miliseum för att äta lunch vilket också var väldigt trevligt.
Efter lunchen hos min faster fortsatte resan.

Törestorps Mellangård

Huset som det ser ut idag i Törestorp.

Törestorps mellangård tillhörde släkten på min farmors sida en gång i tiden.
Den förste i släkten som bodde här var en man vid namn Assar Arvidsson och han var född 1555 i Stackebo utanför Gnosjö. Det är inte riktigt klart när han flyttade hit första gången men det kan ha varit under tidigt 1600-tal så hans son verkar vara född just här 1610. Familjen bor 1613 i Törestorp Mellangård, Kulltorp, men finns 1614 och 1615 i Målskog, Kulltorp, för att 1616 åter bo i Törestorp Mellangård. Familjen äger också Stackebo, Gnosjö. Just Stackebo återkommer jag till.
Just hur de kom att äga Mellangården är en lång historia men jag ska försöka sammanfatta den här:
I egenskap av knekthövitsman är Assar Arvidsson befälhavare för en fänika. Fänikan är under hela 1500-talet den högsta enheten av fotfolk och består av uppemot 500 personer. I början av 1600-talet blir fänikorna mindre och få då benämningen kompani.

Assar Arvidsson deltar i krigen i Ingermanland och Livland. Han deltar troligen också i slaget vid Stångebro år 1598.

Under en vistelse i Livland anklagas Assar Arvidsson för att ha slagit ihjäl en Peter Götarsson. Han befriar sig från denna anklagelse genom en tolvmannaed, som avläggs vid ett ting i Brödrahalla 1604-10-12 (Västbo 6, Laga ting 1604-10-12).

Iståndsättandet av slottet i Jönköping är något Karl IX visar stort intresse, då detta är en viktig del i försvaret mot Danmark. År 1610 beordras hövitsmännen Assar Arvidsson och Håkan Assmundsson av kungen att med sina knektar delta i att "fullfölja med byggningen vid Jönköpings slott". Båda hövitsmännen tillsägs att vara på plats, för att säkerställa att knektarna utför arbetet "med flit" och att de "icke någon försumlighet företager".

År 1611 får Assar Arvidsson avsked från tjänsten som hövitsman av Karl IX. Det uppges att Assar "för ålder och långelig tjänst" inte längre kan utföra sitt "ämbete". Villkor för avsked är dock att han i den "påbegynta fejdetiden" mot danskarna, om det behövs, samlar ihop allmogen i Västbo och intilliggande härader och "det mesta honom möjligt är" hindrar danskarna.

I samband med avskedet får Assar Arvidsson "för hans långlige och trogne tjänst" under sin livstid frihet från alla årliga utlagor "vissa och ovissa" för sin gård. I det kungliga brevet förbjuds uttryckligen "fogde eller skrivare därsammanstädes som nu är eller framdeles komma kan att göra honom härpå hinder eller fång".

Under kriget anfaller danskarna Jönköping men tvingas 1612 att dra sig tillbaka längs Nissastigen under mycket svåra härjningar för befolkningen. Mer än 200 gårdar bränns. Försvaret i Västbo organiseras troligen av Assar Arvidsson.

I ett kungligt brev utfärdat av Karl IX och daterat i Värnamo 1613-01-17 förlänas han Törestorp Mellangård, Kulltorp, genom ett brev. Detta är sannolikt en bekräftelse på den rättighet han får redan vid avskedet 1611.

År 1619 säljer han Stackebo, Gnosjö, till sonen Lars Assarsson.

1613 Assar Arvidsson får kungligt förläningsbrev på Törestorp Mellangården.

För att gå framåt i tiden i det här släktledet så är det först på 1700-talet som historien om Törestorps Mellangård tar slut för släkten. Det är på 1740-talet som den siste dör i det här släktledet som bor just på Mellangården, men det är inte slutet för släkten i Törestorp. På 1760-talet så dör de sista i just Törestorp men då är det inte i Mellangården utan då är det på Östergården. Även Västergården i Törestorp var i släktens ägo under en tid.
På den här tiden så hade släkten hunnit sprida ut sig en del, bland annat till Christergården i Kärda, Södra Unnaryd och Kvarnabo. För en kusin till mig så är det säkert roligt att höra att just Kvarnabo har tillhört släkten en gång i tiden då hon bor just där nu med hennes man. Den 21 December 1723 föddes Anna Olofsdotter i Törestorps Östergård. Jag vet inte vid skrivandets stund om hon gifte sig eller om hon skaffade barn eller någonting sådant men jag vet att hon dog den 7:e Maj 1798 i Kvarnabo. En sak som är rolig i historien är att min kusins mans farfar är född just i Kvarnabo!

Stackarp och Stackebo
Nu ska vi längre tillbaka i tiden än släkten i Törestorp. Vi ska till den tidigast födde i släkten på min farmors sida och den tidigaste födde som jag hittat i något släktled. De första indikationerna jag fick om den här mannen så skulle han ha varit född 1529, alltså 6 år efter att Gustav Vasa blev kung över Sverige. Hans namn var Arvid. Vid den här tiden så var inte dokumentationen av födda, döda, gifta och sådant speciellt utvecklat här i Sverige men det skulle utvecklas mer och mer under 160 år till 1680-talet då det blev fastställt att prästerna skulle dokumentera de som bodde i socknarna, men på en del ställen så kunde det dröja en bit in på 1700-talet innan allt var igång på allvar.
Arvid är född och uppvuxen i Stackarp som låg "näst intill" Tyngels by i Kulltorp. År 1619 uppges han minnas mer än 90 år tillbaka i tiden, vilket pekar på att han är född i mitten på 1520-talet. En annan tolkning är att han kanske kunde vara 90 år men detta är diskutabelt.

Arvid är nämndeman i Västbo häradsrätt i över 40 år och är belagd som sådan åtminstone 1589.

Arvid eller hans hustru har arv i Beckhult, Källeryd, och möjligen också i Österskog, Kulltorp.

År 1619 förekommer en tvist där fru Brita i Aggarp och Erik Månsson till Herrestad låtit bygga ett torpställe, Lövön, under Herrestad trots att Lövön av hävd, uppges tillhöra Västbo. I samband med denna tvist vittnar Arvid:

"... att den tid han var vallgosse och en dräng som bodde i Tyngel skulle hava hans syster då följde han med dem i Tyngel in på Lövön, och flådde bast, och det skedde med allas deras samtligas lov, som i Tyngels by boendes voro, item att han aldrig annat av sina gamla föräldrar, hört eller förnummit haver än Lövön av heden hög och urminnes tid, haver lytt och legat till Tyngels by, der uppå han gjorde sin salighetsed på lagboken". ( Västbo:6, ST1619, Nr 8)

Att flå bast är att ta barken från träd och liknande som man kunde sälja och tjäna pengar på under den här tiden.

Arvid är också riksdagsman.

Jag letade efter stackarp i en och en halv månad men lyckades inte hitta det även att jag frågade runt i hembygdsföreningar, facebookgrupper och kollade på andra ställen. Det kan var väldigt svårt ibland att hitta ställen som är 500 år gamla men det är aldrig omöjligt. Det kommer bara ta lite längre tid att hitta det helt enkelt!

Utsikt från Stackebo

Efter att han hade bott utanför Tyngel så flyttade Arvid till Stackebo utanför Gnosjö och det var här han blev riksdagsman.
Exakt när Arvid flyttar till Stackebo utanför Gnosjö vet jag inte men en gissning är att han flyttar dit under tidigt 1550-tal.

Bårebo

Under en tid så bodde min mormors föräldrar i just Bårebo. De hade gift sig den 30:e December 1905 i Byarum och bodde först tillsammans i Svenshult i Åsenhöga Socken innan de flyttade till just Bårebo en bit från Gnosjö den första Augusti 1906. Den 30:e Augusti samma år föddes deras äldsta barn och första dotter Alva. Efter att i flera år haft anställning hos fabrikör Boreus i Gnosjö, inköpte han Svenshult i Åsenhöga, dit han med familjen flyttade 1914. Nu hade de även sonen Herbert med sig som föddes 3:e Mars 1910. Den 11:e Maj 1917 så föddes deras tredje och sista barn och denna gång var det i Svenshult barnet föddes. Namnet på dottern blev Kerstin Pettersson och just den här personen blev till slut min mormor.

Svenshult idag.

Svenshult

Just Svenshult var inte i släkten så länge som de andra ställerna men det är trots allt värt att nämna och vara där eftersom att min mormor föddes där och även min mor bodde där ett tag.
Johan och Axia som min mormors föräldrar hette hade det inte lätt, speciellt inte min mormors mor.
Johan var med om en olycka där han fick en kraftig smäll mot huvudet och blev efter detta som ett litet barn i sättet.
Året var 1922 och Johan skulle till kvarnen i Gnosjö för att mala då hästen skenade och körde då på ett träd och spräckte skallen och blev som ett barn efter detta. Den 12-årige sonen Herbert tog därefter över sysslorna på gården.

Hagen

Huset i Hagen som det ser ut idag. Innan 1875 hette det Svenstorp och var bara ett torp istället för ett Hemman.

Från början så hette det faktiskt inte "Hagen" utan det hett faktiskt Svenstorp. I flera generationer så bodde min mormors fars släkt just på den här platsen då det hette Svenstorp och det hette så även när min mormors far, Johan föddes 1872. 1875 så köpte Johans far Peter en bit mark runt torpet som de hade och skapade då ett hemman. På den här tiden så nämndes hemmanet som Hagen bara ett par gånger i kyrkböckerna för att sedan gå över till Svenshult. Nu för tiden så står det Hagen när man tittar på kartor och sådant. Exakt när den delen av släkten kom till Svenstorp/Hagen vet jag inte men som det ser ut som så bodde de där redan på 1760-talet vilket gör att de har bott grannar med min morfars farfars farmors far, alltså den förste knekten på bygget som tillhörde min släkt.

Torpet Sjöaryd

Skylten för torpet Sjöaryd med utsikt mot Skärvsjö.

Den första knekten på Bygget i Åsenhöga Socken, även kallat soldattorpet 123 Håkentorp, eftersom att det tillhörde Håkentorps rote, som tillhörde den släkten jag kommer ifrån dog 2:a Juli 1790 av Bröstfeber. Bröstfeber var lunginflamation. På den här tiden så beskrev man mer symptomen av sjukdomen än själva sjukdomen. Torpet Sjöaryd fick senare ge namn åt Missionsförsamlingen. Den sista som bodde på det här topet lämnade det 1870 och missionsförsamlingen startade 1884. Assar Zachrisson Moberg som dog här 1790, föddes 1722 i Knekttorpet 102 Sneppabo.

På den här tiden så bodde de sällan kvar på platsen efter de hade pensionerats som knektar utan de fick flytta någon annanstans. Det var först under andra hälften av 1800-talet som de kunde bo kvar på platsen men endast om det fanns ett extra hus där de kunde hysas in. Då kallades de inhysningsmän och kvinnor. Inhysningsfolket var de som inte fick plats i fattigstugan eller om det inte fanns någon fattigstuga i närheten. Även att knektarna fick pengar efter att de hade pensionerat sig efter 30 år i tjänst så hamnade de ofta i backstugor eller fattigstugorna efter avtjänad tjänstgöring inom det militära. Ofta kunde de få ett torp där de kunde försörja sig men det var oftast för litet så de knappt klarade sig. De var helt enkelt tvugna att gära dagsverken under resten av sina liv för att få allting att gå ihop.

Soldattorp 102 Sneppabo

Sneppabo. På den här åkern låg Knekttorpet 102 Sneppabo. En bit mellan stenen och skogsbrynet låg torpet.

Sista stoppet för dagen blev en åker. En gång i tiden låg det här faktiskt ett soldattorp vid namn Sneppabo. Det låg enligt kyrkböckerna i Åkers Socken även att det låg nära Skillingaryd. När jag satt med planeringen för var vi skulle stanna till och tittade på olika kartor från olika tidsperioder så fann jag här flera olika stavningar. Utöver Sneppabo så fanns även stavningen Snäppabo men även Snippabo. Man kan ju undra om den sistnämnda stavningen kan ha haft en lite annan betydelse än vad den har idag!?
Det var här som den första Knekten i släkten på Bygget, föddes. Bygget hette inte Bygget från början som jag skrivit i något annat inlägg utan det hette faktiskt Lerbacken från början. Historien bakom detta är att det från början låg en gård på den här platsen, men eftersom att den inte gick med vinst så lade regeringen ner den på 1670-talet. När de startade indelningsverket 1680 så tänkte de att detta kunde vara en bra plats att placera ett knekttorp på eftersom att det redan fanns mark som hade odlats där. Tror att jag redan skrivit om det här innan här i bloggen.
Assar Zachrisson hette han från början när han föddes här 29:e Augusti 1722 men fick knektnamnet Moberg när han började som knekt.
Jag har tidigare skrivit om Hemmershult i Fryele och här finns själva kopplingen. Assars pappa som hette Zachris Assarsson och fick senare det militära namnet Hagman. 1717 - 1743Fo 1698, i Norge 1718 - 1719, bär vid GM 1741 namnet Hagman, men är sjuk vid galarkomenderingen s å, kommenderad i galären Düker 1742, korpral vid nr 93 Mjölhult 23 Febr 1743.

Vid Snäppabo tog det hela slut för den här gången. Eftersom att vi åkte med min faster från Rösberga så åkte vi dit för att byta bil så att vi kom hem igen. Det blev en resa på totalt mellan 40 och 45 mil med stopp hos lite släktingar som alltid är trevligt att träffa!
Ni släktingar som vi har träffat den här gången och som har fått lite extra att prata om genom den här resan som jag och min mor har gjort i år får inte glömma att det här är bara en liten del av det som finns i släkten. Vi kommer tillbaka igen med mer information och fler ställen man kan titta på.

Ingen nämnd, ingen glömd!

Mvh
//Daniel

Hagelstorpssläkten

Gerhard och Emili Lantz (född Andreasdotter) på trappan till Bygget i Åsenhöga socken. Bilden är troligen tagen någon gång under tidigt 1920-tal.

Hagelstorp i Källeryd socken, eller Källerö som det också kallades var och är en liten by med några få gårdar runt omkring.
Vad har denna lilla by med min släkt att göra? Det ska jag försöka förklara.
Min morfars mor, Emelia Charlotte Andreasdotter föddes i just Hagelstorp. Det var ju lätt. Behövdes ju inte mer än så! Eller? Kanske kan skriva lite mer än så! Emelia eller Emili som det står i födelseboken föddes den 27 april 1864 som yngsta dotter till Andreas Magnusson och Sara Ericsdotter. De var också födda i Hagelstorp.
Den tidigaste födde i just den släktgrenen som jag i skrivandes stund hittat föddes 1654 i Sörgården just i Hagelstorp. Med tiden så kan jag säkert hitta tidigare födda i släkten just omkring Hagelstorp men det är en senare fråga det.

Emili's faster, Anna Christina Magnusdotter, född 1825, gifte sig på 1850-talet med en Svenning Alexandersson och de fick 1859 sitt första barn, en dotter och fram till 1867 så fick de 3 barn till, 2 döttrar och en son. Sonen fick namnet Malkolm Sveningsson och där startades en Sveningsson-gren i just Hagelstorp. Det finns personer vid namn Svenningsson i Hagelstorp som bor där idag men om dessa tillhör samma släkt vet jag inte ännu.

Det är nog nu en del som undrar hur det kommer sig att Emili kom till grannsocknen? När hon var blott 15 år gammal, 1879 så flyttade hon och började som piga. Från 21 Oktober 1879 fram till 20 Oktober 1882, står det inte var hon bodde men just just 20 Oktober 1882 så flyttar hon iaf in till Södra Berg i Åsenhöga Socken och gården ligger mellan byn Åsenhöga och Bygget. Med största sannolikhet så var det här hon mötte kärleken.
Den 25 Juni 1881 så tog sonen till Jonas Lantz, nämligen Sven Gerhard, över Bygget och blev den siste knekten i ledet. Som knekt var man tvungen att göra dagsverken på olika gårdar som behövde lite hjälp utöver det som drängarna och pigorna gjorde. Det brukade för det mesta vara gårdarna runtomkring torpet där knekten bodde som fick hjälp och en av gårdarna som låg ganska nära Bygget där Gerhard var knekt, var Södra Berg. Sannolikt var det just där han mötte kärleken i Emili Andreasdotter någon gång efter 20 Oktober 1882.
Den 27 Mars 1886 alltså en månad innan Emili fyllde 22 så blev det lysning mellan henne och Gerhard Lantz som skulle fylla 25 några månader senare, och den 24 April samma år så gifte de sig.

Det var lite om just Hagelstorp-släkten där min morfars mor kommer ifrån.

Vigselålder

När fick man egentligen gifta sig genom århundraderna och hur har lagen ändrats? Ska försöka förklara det här.

Gällande lag i början av 1600-talet. Vigselåldern var ej inskriven i lagen, men troligen var den i praktiken 15 år för män och 13 år för kvinnor.

1734-års lag började gälla 1/9-1736. Vigselålder skrivs in i lagen för första gången. Kvinnan ska vara minst 15 år och mannen minst 21 år, yngre fick gå till  kungs.

1745. Sänkning av ålder till 17 år för "lappdrängar" med nödtorftiga insikter i kristendomskunskap.

1758. Sänkning av ålder till 18 år för alla allmogens söner om de kunde försörja en familj.

1840-talet. Nu skulle kvinnan vara minst 15 år och mannen minst 21 år. Kungen beviljade dispens till ynglingar över 18 år som hade sina föräldrars tillåtelse och kunde försörja en familj. "Lappdrängar" behövde dock bara vara 17 år om de hade nödtorftiga kristendomskunskaper.

1892. Höjning av kvinnors ålder till 17 år utom för "lappkvinnor". "Lappdrängar behövde ej länge ha försvarliga kristendomskunskaper för att få gifta sig vid 17 års ålder.

1915-års äktenskaps lagstiftning. Höjning av kvinnors ålder till 18 år. Undantagen för "lappfolket" avskaffades.

1968 började gälla 1/7-1969. Nu blev 18 år lägsta åldern för både män och kvinnor men de måste ha sina föräldrars tillstånd om de var under 20 år och inte varit gifta förut. Den som ville gifta sig före 18 års ålder fick söka tillstånd hos länsstyrelsen.

1973 började gälla 1/1-1974. Lagen ändrades så att inget tillstånd från föräldrarna behövdes för de som fyllt 18 år.

Det brukar bli många bud om olika saker, inklusive giftermåls-ålder, genom tiderna och då kan det vara bra att ta reda på vad som verkligen stämmer.

//Daniel