Visar inlägg med etikett Ingarp. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Ingarp. Visa alla inlägg

lördag 17 februari 2018

Gratis släktforskning

Genralmönsterrulla från 1850.

Från den första februari 2018 så blev det gratis att titta i kyrkböcker på Riksarkivets sida. Detta innebär att alla som vill börja släktforska kan göra det gratis.

Det är inte alltid så enkelt att släktforska alla gånger och man hittar inte alltid det man letar efter. Jag själv letar fortfarande efter saker som inte verkar finnas.
Visst, det kan var svårt ibland att hitta saker men det kan också vara väldigt lätt ibland. Ibland kan man hitta många saker inom bara några minuter.

Om du är intresserad av att börja släktforska så är här några råd:

  1. Intervjua släktingar (gärna äldre) om vad de kan veta om själva släkten. Ibland kan det komma fram oanade historier som kan vara roliga att bevara.
  2. Ta reda på om det är någon annan i släkten som forskar. Hen kanske kan dela med sig av vad den har fått fram. Det kan också bli så att ni kan samarbeta för att få fram ännu mer än vad man kan ensam.
  3. Tyda handstilarna är inte alltid det lättaste men naturligtvis finns det hjälpmedel även till detta. Läsebok för släktforskare (ISBN: 9789153424918) bland annat kan vara till hjälp.
  4. Ha en struktur på ditt forskande. Det finns speciella släktforskningsprogram, både för att ha i datorn och onlinebaserade. Dessa program kan hjälpa dig på vägen i släktträdet för det blir väldigt många personer, väldigt snabbt. Det finns både gratisprogram och sådana man får betala för.
  5. Håll reda på källorna. En källa är de kyrkböcker eller liknande som du hittar släkten i. Det kan vara bra för framtiden om du vill gå tillbaka för att titta igen eller om någon annan kanske vill se vad det står. Det kan också vara bra att ha källan om man vill dubbelkolla, för det händer faktiskt ibland att man läser fel eller antecknar fel och då är det bra om man lätt kan komma tillbaka till källan.
  6. Källkritik. Källkritik. Källkritik. Glöm inte källkritik! När man sitter med olika sidor på nätet där man kan ha släktträd, typ Ancestry, My Heritage eller liknande så finns det möjlighet att få fram en del genom "tips" men det är inte alltid att dessa tips stämmer överens med den personen som man forskar om. Blir det fel tidigt i ett släktträd så kan det lätt bli så att man kommer på villospår och till slut så kan man ha ett släkltträd med över 1000 personer som man kanske måste radera bara för att det inte är rätt släkt man forskat fram. Att samtidigt titta i kyrkböcker och liknande kan göra att det blir rätt redan från början.
  7. Biblioteket kan vara en bra plats att släktforska på om du inte riktigt har tillgång till dator eller internet hemma. Även om du har tillgång till dator och sådant hemma så kan ändå biblioteket vara värt ett besökt. På biblioteket brukar det finnas skivor man kan få titta på över Sveriges befolkning, dödeböcker och liknande. Detta kan vara bra om man inte vill köpa skivorna själv. Det brukar ofta finnas olika böcker om släktforskning också som kan vara värda att titta i ibland. Historiska kartor kan du få tillgång genom Lantmäteriet på nätet och är gratis och det kan de hjälpa till med på biblioteket om du inte vet hur man gör. Just vad ditt bibiliotek erbjuder för tjänster när det gäller släktforskning finns på respektive hemsida eller om ni besöker dem direkt. 
    Karta över Håkentorp i Åsenhöga Socken, från 1811
  8. Hembygdsföreningar är bra för många saker. Oftast så vet de var olika gårdar och torp låg och vilka som bodde där. En kontakt med hembygdsföreningen i just den Socken där du vet att det har bott någon eller några släktingar kan vara bra. Ibland så kan man även få höra historier om gamla släktingar och vad de har gjort genom hembygdsföreningen.
  9. Släktforskningsföreningar är också bra att besöka. Där har de oftast kunskap om trakten och de kan hjälpa dig att tyda texter från diverse kyrkböcker, militära böcker och domstolsböcker. Föreningarna kan också ha tillgång till datorer och hjälpmedel som kan få dig att komma igång.
  10. Släkforskningstidningar typ Släkthistoria och Nättidningen Rötter är bra tidningar som kan vara värda att titta i/på. Man kan hitta många olika tips och råd i dessa tidningar om var man kan hitta olika saker men man kan även läsa om hur folket i allmänhet hade det under århundraderna. Det kan bli mycket intressant läsning för den hängivne släktforskaren.
  11. Tv och radio brukar sända olika program där släktforskning är temat. På tv har vi "Vem tror du att du är?", "Allt för Sverige" och lite andra program. Vad alla kanske inte vet om är att det även finns radioprogram om just släktforskning, nämligen "Släktband". Släktband sänds i Sveriges radio P1 och den har funnits sedan 2004 och sänds nu för tiden på måndagar vid 10:35. De tar upp levnadsöden och tips på hur man går tillväga för att hitta information om sina anor. Det går även att ladda ner och lyssna på alla program från deras hemsida.
  12. Äldre fotografier på släktingar kan vara roliga att titta på. Fråga gärna olika släktingar om de har kort från förr på släktingar som de kan visa. Ibland kanske man till och med kan få skanna dem så man har dem digitalt i datorn. Glöm bara inte att anteckna vem det är på fotot. Det kan vara lite snopet om man efter några år har glömt bort vem/vilka det är på alla gamla foton man har.
  13. Det finns ett antal Facebookgrupper dedikerade till just släktforskning. Det finns grupper för nybörjare, där du kan få hjälp och råd, det finns grupper för knektar, för de olika länen och för hela landet. Vilken eller vilka grupper som man ska vara med i är upp till var och en.
  14. Kyrkogårdar kan vara roligt att besöka för en släktforskare. Vet man var släktingar ligger begravda på för kyrkogårdar så kan man gå runt och leta efter dem. Du kan också söka efter gravar på sidan Gravar.se.
  15. När man har släktforskat ett litet tag så kan det vara roligt att göra lite resor och besöka ställen där olika släktingar bott. Det krävs naturligtvis en del planering och ibland en del kontakt med olika föreningar för att man ska kunna hitta de olika torpen och gårdarna men det kan vara värt besväret.


Att släktforska är både roligt och intressant även att det tar lång tid. Just hur man lägger upp det hela är upp till var och en. En del vill veta allt om "hela" släkten och söker vitt och brett medan en del söker mer information om enstaka personer. En del kan söka enbart på föräldrarna och tar inte med några syskon. Det finns hur många sätt som helst att släktforska på men allt har trots allt sin charm.

När man väl har satt igång med släktforskningen så märker man ganska snabbt hur mycket det finns i de olika böckerna. Till en början så är det några få kyrkoböcker man bör använda sig av för att komma igång.


  1. Husförhörslängderna. Under husförhörslängderna (senare Församlingsböcker på 1900-talet) så hittar man Torpen, Gårdarna och Backstugorna där folk bodde och naturligtvis folket man förhoppningsvis letar efter. Man får reda på vem som bodde på gården, när de var födda, om de dött under tiden, om de var gifta och hade barn, om de har flyttat och om de kunde bibeln. Det är ett bra ställe att leta på om man vill veta vilka som bott på ett ställe.
  2. Födelse och Dopböcker. Som ni kanske förstår så är det här man hittar när någon har fötts. Man hittar namnen på föräldrarna, dopvittnen (som på den tiden var gudföräldrarna) och ibland även i vilken gård eller torp de var födda.
  3. Lysnings och vigselböckerna. Här hittar man som ni förstår just lysningen som var före vigseln och själva vigseldatumen. Det kan stå olika mycket om personerna som gifter sig.
  4. Död och begravningsböckerna. När någon dör så skrivs det också naturligtvis in i kyrkböckerna och som med lysnings och vigselböckerna så kan det stå olika i dödeböckerna. Ofta kan det stå hur gamla de var när de dog, vad de dog av och var de bodde när de af döden afvled.
  5. Inflyttnings- och utflyttningslängderna. Här hittar du om någon flyttade och vart de flyttade. När man ser att någon har flyttat ut från fädernegården så kan man alltså se vart de flyttade och kan då titta i inflyttningslängderna i den socken och by eller gård de flyttat till.


Det var de vanligaste böckerna för att hitta gamla släktingar. Det finns naturligtvis fler böcker som är intressanta men de som jag räknat upp är en början på släktforskningen.
När man har kommit en bit och vill ha reda på lite mer om personerna så finns det andra böcker man kan titta på. Alla böckerna som jag räknar upp här finns inte på Riksarkivets sida men man kan hitta dem på Arkiv Digital och naturligtvis så kostar det pengar där. Riksarkivet och Arkiv Digital kompletterar varandra och ett sammarbete mellan dem kommer säkert att hända någon gång i framtiden.


  1. Bouppteckningar. När en person har afvlidit så blir det en bouppteckning efter ett tag. En sak som kan göra det hela lite svårt att hitta bouppteckning för en viss person ibland är att den inte alltid gjordes månaderna efter att personen dött, utan det kunde bli året efter eller ibland flera år efter. Det var inte heller någon plikt att sända in dessa bouppteckningar så de kan ha försvunnit med tiden vilket är synd för oss släktforskare. Ni kan läsa mer om just bouppteckningar i ett annat inlägg här i bloggen. 
  2. Generalmönsterrullorna. I de flesta släkter så stöter man ofta på en soldat av något slag. Det kan vara knektar, båtsmän eller ryttare och då är det Generalmönsterrullorna man ska titta under. Här kan det bli lite annat för de är inte riktigt upplagda som kyrkböckerna men efter ett litet tag så lär man sig upplägget. Centrala Soldatregistret kan också vara till hjälp om det krisar. 
  3. Fångrulla. Ibland så kan man faktiskt hitta en brottsling i släkten. För en släktforskare kan detta vara en guldgruva då det oftast finns mer i arkiven om en brottsling än en "vanlig" person. Man hittar Fångrullarna i NAD (Nationell ArkivDatabas, finns på Riksarkivets sida). Arkiven är endast delvis digitaliserade, och tyvärr saknas i flera fall arkivförteckningar i NAD men ett besök på något av riksarkiven (Vadstena, stockholm eller något av de andra i landet) så kan man få titta i fångrullorna. Ibland kan man till och med få fram kort på personerna om de har varit i fängelse.
  4. Emigrantregister. När det gäller utflyttning till andra länder så finns det nog bara väldigt få släkter där det inte finns någon som emigrerat till något annat land. Det var främst till USA men det fanns de som också emigrerade till Kanada, Sydamerika men även inom Europa. Ancestry har bra register över emigranter men det kostar då pengar att få tillgång till deras arkiv. De flesta av emigranterna som for till USA åkte via någon svensk storstad, typ Göteborg eller Stockholm som de hade åkt till via tåg, båt eller något annat transportmedel. Efter avfärd med båt så åkte man till Hull i England för att sedan transporteras genom landet till Liverpol innan resan fortsatte med båt till Ellis Island i New York.
  5. Föreningsarkiv. Det finns ganska bra föreningsarkiv som man kan titta i för att få reda på hur aktiva förfäderna har varit i olika föreningar. Man kan söka i NAD (Nationell Arkiv Databas) på Riksarkivets sida för att få fram olika föreningar. Kanske kan du hitta just dina släktingar där bland föreningarna.
  6. Tidningar. Nu har han blivit knäpp, tänker ni säkert! Det är inte så knäppt som det låter faktiskt. Ibland så kunde förfäderna vara med i olika tidningar och sådana artiklar kan vara väldigt roliga att läsa. Alla tidningar finns inte på nätet men de kan finnas i olika arkiv i den kommun där tidningen gavs ut så där får man höra sig för innan man hittar rätt.
  7. Svenskt biografiskt lexikon. Ibland kan man ha tur att hitta en släkting i Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL). Detta lexikon innehåller omkring 9000 släkt och personartiklar av varierande längd och kvalitet, så varför inte testa lyckan och söka i SBL? Ni hittar det här!


Om ni har kommit så här långt så har ni nog inga problem med att komma på idéer för vad ni kan få fram om släkten. Det jag tagit upp här är bara en del av vad som finns men desto mer man tittar i de olika böckerna, desto mer brukar man hitta. Släktforskning är en hobby som man kan hålla på med hela livet och man hittar alltid något nytt som man tycker är intressant. Man ska inte vara rädd för att köra fast när man forskar om en person, det händer även de bästa. Ibland kan det ta ett par veckor innan man hittar vad man söker och ibland kan det faktiskt ta flera år. En hjälp på vägen kan faktiskt vara att göra ett DNA test. Många sidor erbjuder DNA test för just släktforskare och det kan visa flera olika saker. Ni kan läsa lite mer om det i ett tidigare inlägg här i bloggen.

Släktforskning brukar jag och andra ofta jämföra med ett detektivarbete. Man kan få små ledtrådar ibland för att komma vidare och ibland finns det knappt inget alls. Det är trots allt roligt med släktforskningen och man lär sig samtidigt väldigt mycket.
Efter att själv ha varit intresserad och släktforskat ett tag så kan jag nog påstå att det har fört mig närmre vissa släktingar. Man får någonting mer att prata om och ibland upptäcker man att man delar vissa intressen. Ibland får man även kontakt med släktingar som man ens inte visste om att man hade så den som säger att släktforskning är tråkigt vet inte mycket om det hela!

Till sist vill jag hälsa er välkomna till min värld och lycka till med er släktforskning!

//Daniel

söndag 2 juli 2017

Going Back in Time Part 2

Nu ska vi gå tillbaka i tiden igen och resan jag gjorde med min mor.
För den här delen så går vi tillbaka till min morfars farfars farfar igen, alltså Jonas Svensson Lantz. Man brukar ju säga att det alltid var äldste sonen som fick ta över efter fadern men så har det inte varit på Bygget.
Den äldste sonen till Jonas föddes i mars 1786 och han fick namnet Johannes. Med tanke på att Jonas och Walborg gifte sig i December 1785 så var hon alltså redan gravid då. Graviditet utanför äktenskapet under denna tid var inte riktigt acceptabelt.

Ogifta mödrar

Att stå ensam med ett barn var en stor skräck för en kvinna. Skam, rädsla och vetskapen om att inte kunna försörja barnet kunde driva kvinnor till att mörda sina nyfödda eller till att ta självmord. Straffet för barnamord var hårt och enligt de medeltida landslagarna kunde både mannen och kvinnan dömas till dödsstraff för barnamord. Men under 1600-talet började straffet att framför allt gälla kvinnan och hon blev även ensam ålagd att kunna bevisa att fostret varit dödfött eller ofullgånget för att klara sig undan. Under 1770-talet ledde det höga talet barnamord till att man införde en möjlighet för kvinnor att föda sina barn anonymt, de kunde utan att uppge sitt namn lämna barnet till en barnmorska.

Det finns inga belägg för att det varken alltid eller oftast innebar en katastrof för en ogift kvinna att få barn och det är svårt att ge en enhetlig bild om hennes villkor, hennes situation varierade till exempel i olika delar av landet och dessutom är begreppet "född utom äktenskapet" brett. Modern kunde exempelvis leva i ett samboförhållande eller så kunde barnets födelse följas av en vigsel. I andra fall kunde modern lämnas ensam med barnet. Vad det gäller ogifta, icke trolovade kvinnor så var en stor grupp pigor med anställning i hushåll. De blev oftast utsparkade från hushållet, till en tillvaro med stora svårigheter att försörja sig och barnet. Barn som föddes i förhållanden där kvinnan och mannen var trolovade ansågs praktiskt taget lika äkta som barn födda inom äktenskapet i äldre tider.

Däremot så accepterades inte sexuellt samliv mellan ogifta som inte var trolovade, det kallades lönskaläge i lagen och bestraffades. Under medeltiden var det enbart mannen som straffades, men under andra hälften av 1600-talet börjar man även straffa kvinnan. Om en ogift och icke trolovad moder blev lämnad av mannen, eller om han svor sig fri från faderskapet, fick hon ensam svara för de bådas "brott". Fram till 1741 var en så kallad uppenbar kyrkoplikt straffet för en ogift mor, vilket innebar att hon var tvungen att göra offentlig avbön i kyrkan under gudstjänsten. Efter 1741 övergick straffet till ett enskilt skriftermål, vilket betydde att hon enbart behövde göra avbönen för prästen. Det enskilda skriftermålet avskaffades inte förrän efter 1845, även om det behölls i vissa områden.

Överraskande många ogifta mödrar gifte sig förr eller senare, och det behövde inte nödvändigtvis vara barnafadern de äktade utan det var snarare tvärtom vanligare att de gifte sig med en annan man än barnets far. Detta antyder att samhället i relativt hög grad accepterade i alla fall större delen av de ogifta mödrarna. Hur var det då med barnet ifråga, vad innebar det för ett barn att vara född utanför äktenskapet? Barnets öde hörde samman med moderns och en ogift mor saknade de flesta samhälleliga rättigheter och möjligheter och barnet var därmed också utlämnat åt de risker som drabbade modern. Om fadern erkände faderskapet var han skyldig att bidra till barnets försörjning, men barnet hade inte rätt till arv. Rätt att ärva sin far fick barn födda utom äktenskapet inte förrän på 1970-talet (!)

På medeltiden fick utomäktenskapliga barn ärva sin mor, men även den rätten togs ifrån dem vid 1600-talets mitt. Först 1866 blev det återigen möjligt för äktenskapliga barn att ärva sina mödrar. Barnet var även utestängt från de flesta utbildningar och yrken som oftast var förbehållna barn av "äkta" börd och det var givetvis också en social förlust för barnet som inte räknades till sin familjs och släkt. Ett utomäktenskapligt barn förnekades näst intill all rätt till samhällelig existens. De ensamma mödrarna var i regel visade till de hårdaste och lägst avlönade arbetena och hade inte stora möjligheter att försörja sina barn. Många mödrar lämnade bort sina barn till någon som vårdade det mot en betalning och barnet fick skötsel efter storleken på betalningen. En beryktad företeelse är änglamakerskorna som tog hand om barn för ett engångsbelopp och sedan vanvårdade barnen, men i verkligheten var änglamakerskorna inte många.

Soldattorp 125 Ingarp
Soldattorp 125 Ingarp.


Johannes som precis klarade sig från att bli född av en ogift mor, växte upp på Bygget precis som sina syskon. När han var gammal nog så var hans far Jonas fortfarande knekt (Var i tjänst till 19 december 1812 och då avgått av åldersskäl) och Johannes kunde då inte ta över torpet utan flyttade 1802, som 16-åring till Örby i Älvsborgs län (numera del av Västra Götalands län). Där bodde han fram till 1806 då han blev knekt på soldattorpet 125 Ingarp, inte långt från Bygget. Då var han 5 fot, 11 1/2 tum lång, alltså 182,6 cm lång.
Under hans tid som knekt så var han på en del ställen och gjorde en hel del saker. Han var I Skåne 1808 till 1809, på Gotland och i Västerbotten (Ratan) 1809, arbetskommendering i Malmö 1807 och 1810, på garnison i Karlshamn 1811-12, därvid "fått brock i vänstra ljumsken under handräckning vid persedlars transport från ett fartyg". I Tyskland och Norge 1813-14, arbetskommendering vid Göta kanal 1816, 1820 och 1832, på Vanäs fastning 1825. Avsked med anmälan till underhåll vid GM (General Mönstringen) 1834. Tjänt utmärkt väl, krigsmeriter och erhållen skada har motiverat underhåll före uppnådda 30 tjänsteår. Han är då 48 år gammal och har 28 tjänsteår.
Johannes var även gift 2 gånger. 11:e December 1806 gifte han sig med Ingeborg Larsdotter (1778-1845) och efter Ingeborgs död gifte han sig 1 oktober 1846 med Stina Eriksdotter (1814-1896).
1836 flyttade Johannes med familjen till Trollenäs under Trolsebo, även kallat för Laxabo i Åsenhöga Socken och bodde där farm till sin död 1876. Han var då 90 år gammal.

Rolvas
Torpet Tigerhof, mer känt som Rolvas


Johannes fjärde barn, Johan, (född 1822, död 1908) var en riktig karaktär, minst sagt. Det finns en del historier om Johan och hans idéer.
Johan var mer känd som Rolv. Rolv kallades han som känd, för att inte säga ökänd, i bygden. Han kunde bl.a trolla sägs det.Han bodde på torpet Tigerhov, som i dagligt tal kallades Rolvas. Det låg på Velebos marker, på en höjd med fin utsikt över S. Vallsjön.

Rolv hade lite svårt att se skillnad på mitt och ditt. Hans trolleri tog sig bl.a uttryck i att han kunde förvända synen på folk, göra sig osynlig och gå in hos dem när de var hemma och ”hämta” saker. Han hade fem barn som alla emigrerade till USA. Han var gift två gånger. När man frågade den andra frun varför hon gift sig med honom, med tanke på hans rykte, svarade hon, ”det var ingen annan som bjöd på mig”.

Rolv ska även ha uttryckt sig om sina barn som så inför en präst att de behövde inte gå i skolan utan de skulle jobba och tjäna pengar. Vad de behövde lära sig  kunde de lära sig på jobbet enligt honom.

Rolv var jordtorpare. Ett jordtorp är en mindre jordbrukslägenhet, som  upplåtits med nyttjanderätt åt en brukare,  torparen. Denne utför som ersättning  dagsverken åt lägenhetens ägare. Om torpet är beläget på jordbruksegendom, jordtorpare. Om torpet var beläget i en skog så kallades de "skogstorpare".

Efter att Rolv hade dött 1908 så bodde hans andra fru, Maria Larsdotter, kvar på torpet fram till sin död 1922 och blev då den sista som bodde på torpet.

//Daniel