Planering inför sommaren

Gammal karta över Håkentorp i Åsenhöga Socken utanför Gnosjö.

När man som jag har gjort om somrarna och åkt omkring och tittat på olika ställen där släkt en gång har bott så krävs det en hel del planering. Det är inte bara att ge sig iväg och tro att man ska hitta ställerna utan man måste titta efter på många ställen för att se var det var mer exakt det var de bodde. Jag skrev om det här i mitten av Maj 2018 då jag planerade det årets rundresa och hade då problem med att hitta ett ställe från 1500-talet. Jag kan ju säga att jag inte hittade det och har fortfarande inte hittat det. Det kan väl inte vara så svårt att hitta ett ställe kanske ni tänker. Nej, det är inte så svårt. Det är bra mycket svårare än vad ni kan tro! Jag testade en Amerikansk släkting för att se om han skulle kunna hitta ett ställe som jag själv hade hittat med någorlunda lätthet och som jag besökte förra året. Jag gav honom en vecka att hitta stället. Efter fem dagar så kom han tillbaka med ett ställe som han hade hittat med samma namn, men det visade sig att det stället han hade hittat låg ungefär 10 mil ifrån det ställe som han skulle ha hittat. Att titta på en modern karta och tro att man ska kunna hitta ett ställe är som att gå till ett slakteri och tro att man där ska kunna hitta morötter. Självklart kan man ha tur och hitta en del ställen på en modern karta men ofta så behöver man titta på andra kartor för att verkligen kunna hitta det man söker efter. Jag tänkte försöka förklara lite hur man letar efter ställen i det här inlägget.

Hur gör man nu då? Om inte en vanlig modern karta kan hjälpa en att hitta till det stället man vill så finns det väl inte något annat att titta på? Jo då, det finns flera olika alternativ. Jag kan försöka förklara hur det gick till när jag hittade Änganäs, där min morfars mor växte upp.
Det först man gör är naturligtvis att välja ut en person som man tycker är intressant på ett eller annat sätt. Efter detta så är det dags att gå igenom födelseböcker, husförhörslängder och sådant, både för personen man är intresserad av men även för föräldrarna. Ibland kan det ju vara så att även föräldrarna var födda på det stället. Så är inte alltid fallet och då kan det kanske vara roligt att se hur långt innan det var de flyttade dit. All denna förberedelse skapar ju en liten historia om vad det var som hände innan de kom dit eller om de hade bott där länge. När man vet vad stället hette där de bodde så är det dags att ta reda på om det finns med på en modern karta eller inte. I husförhören stod det att stället skulle heta Änganäs och det låg i Näs rote en bit från Hagelstorp i Källeryds Socken. När man tittar på en modern karta så kan man hitta både Hagelstorp och Näs i området men man kan inte hitta något Änganäs. Det är här som många går bet för de vet inte hur man ska hitta det efter detta. Eftersom att det inte går att hitta på en modern karta så kan man anta att huset/torpet inte finns kvar och då måste man ta till en annan karttjänst som finns på nätet. Det är nämligen så att Riksantikvarieämbetet (raa.se) har en karttjänst som de kallar för fornsök. Fornsök fungerar som så att Raä har tagit moderna kartor och lagt dit ställen som har funnits eller som har med histora att göra. Man kan hitta allt från torp till järnåldersbosättningar och gravar i fornsök. Om man nu tittar i fornsök för Källeryds socken så hittar man snart både Hagelstorp och Näs och inte långt ifrån Näs så står det ett namn, nämligen Änganäs. Där finns det en liten plupp på kartan och när man trycker på den så kan man få lite knapphändig information om vad som har funnits där. Idag finns inte torpet Änganäs kvar utan man kan bara erinra sig om att det har funnits någonting där och den sista som bodde i torpet var därifrån 1936.
Det var väl inte så svårt eller hur? Nu kan man ju hitta alla gamla ställen som inte finns kvar genom fornsök!? Svar: Nej!

För det här året så har jag sökt efter nya ställen att besöka. Ett av dessa ställen låg utanför Ödestugu, som ligger ungefär 20 minuters bilfärd söder om Jönköping. Stället som jag letade efter var ett gammalt soldattorp som hade nr 24. Jag började naturligtvis med en modern karta men kunde inte riktigt hitta det där och gick över till fornsök. Kunde inte hitta någonting där heller så det fanns inga större tecken på var det kunde ha legat ett soldattorp. Jag hittade däremot ett ställe som stavades lite annorlunda mot vad jag hade fått fram i husförhör och sådant men det fanns inga tecken på att det skulle ha legat någonting där eller att det skulle ha funnits några efterlämningar av något torp där. Stället låg också flera kilometer från den gård det skulle ha tillhört. På fornsök fanns det ingenting som sade någonting om att det skulle ha legat något där som människor hade bott i eller liknande. Hur gör man då? Jag gick den vägen och tog kontakt med en person i Hembyggdsföreningen för Ödestugu och det visade sig att den här personen hade varit bonde på just den gården som var själva roten till soldattorpet. Han kunde berätta att det stället jag hade tittat på var just det stället där torpet hade varit och att det idag fanns en skylt där. Ibland har man tur!
Ett annat soldattorp som jag också har letat efter låg i Åsenhöga Socken utanför Gnosjö och det fanns inte heller med på fornsök. Nu är det som så att Lantmäteriet också har en kartfunktion som de kallar historiska kartor och det är precis vad det är också. De har många olika kartor från olika århundranden och där tittade jag på en karta från 1850-talet och kunde på så sätt lokalisera ett ställe där det på den tiden låg ett soldattorp, men det stod inte vilket nummer som just det torpet skulle ha haft. Varje soldattorp hade ett nummer där varje kompani hade ett visst antal torp och hela regementet kunde ha uppemot 1200 sådana torp och nummer. Eftersom att jag hade hittat ett ställe där det legat ett soldattorp så tog jag kontakt med en person i Åsenhöga som jag visste hade koll på olika torp och sådant och det visade sig att jag hade hittat rätt där också. Det visade sig att just det soldattorpet faktiskt fanns kvar och var välbehållet.

Som ni kanske förstår nu så är det inte alltid så lätt att hitta rätt ställen som man är ute efter. Man kan få titta på många olika kartor och ta kontakt med en del personer för att över huvud taget hitta rätt. Både fornsök och Historiska Kartor är väldigt bra hjälpmedel när man letar efter gamla ställen men som sagt så kan det ändå ibland vara svårt att hitta rätt. Under just historiska kartor kan man också hitta olika skiften efter bouppteckningar och sådant men även köpekontrakt där folk har köpt torp, mark och liknande. Jag hittade där bland annat ett köpekontrakt från 1902 där min morfars far köpte loss torpet där han hade varit knekt och bott i hela sitt liv. Man kan hitta mycket som sagt och det är roligt även att det är ett riktigt detektivarbete många gånger för att hitta rätt. Många gånger så kan just det här detektivarbetet vara det som är roligt med just släktforskning även att det är roligt att få fram informationen om släktingarna som en gång levt och även läsa på lite historia om de olika århundraderna. Det är inte enbart den vanliga populärhistorian som man läser på utan det blir samtidigt en hel del lokalhistoria runt omkring de platser där släkten en gång i tiden bodde. Ett av ställena som ska besökas i år fick faktiskt sitt namn efter två knektar som hade bott där på 1700-talet. Knektarna hette Flink i efternamn och platsen fick namnet Flinkabo. Där bodde också en som sägs ha skjutit den senaste vargen i Socknen på 1850-talet. Som ni kanske förstår så blir det mer än bara namn och årtal på de personer man letar efter.

Det ska bli roligt att komma ut och se de gamla ställena i år igen för att gå på de ställena där ens förfäder en gång har gått. Det är en speciell känsla som man får när man kommer till ett ställe där kanske ens mormors mor, farmors far, eller någon annan släkting en gång gått. Finns stället kvar dessutom så blir det ännu roligare. Samtidigt så lär man sig lite mer om personerna som en gång bodde där dit man åker eftersom att man tittar i många olika arkiv och kyrkböcker för att få fram information. En del gånger så kan man faktiskt få tag på en del häften eller liknande där någon släkting är med på något sätt. Detta hände mig så sent som för 3 veckor sedan när jag fick tag på ett gammalt häfte från 1928 om en utställning i Jönköping. Häftet var naturligtvis digitaliserat så det var inte själva häftet jag fick tag på men ändå roligt att få tag på eftersom att min morfars far var med i själva utställningen som utställare och stod med i häftet. Det finns många ställen utöver kyrkböckerna som man kan få tag på information om släkten som sagt och sådant tar också tid att hitta men det får jag spara till något annat inlägg här i bloggen.

//Daniel

Going back in time part 4, 3e gången gillt

Änganäs utanför Hagelstorp.

När jag för första gången planerade en resa för att hitta släktställen så skrev jag upp att jag ville besöka min morfar mors uppväxtplats i Källeryd Socken. Vad jag inte riktigt visste då var exakt var hon hade växt upp och det blev ingen resa till Källeryd Socken heller för den delen det året. När det var dags för resan förra året så blev det andra ställen som betades av men då visste jag lite mer var morfars mor och hennes föräldrar hade bott. Då hade det kommit fram att de var från Hagelstorp i Socknen men det blev ändå inte att vi åkte dit för det var som sagt andra ställen som vi skulle titta på den gången. Under det här årets gång så har det blivit lite mer än föregående år då det blev en resa i slutet av juni till mina föräldras uppväxtplats. Närmare bestämt en av dem. Det som var lite extra det här året var att förutom resan i slutet av juni så hade jag även en liten lista för att titta på gamla släktställen också.
Den 5e juli så bar det av och just den här gången så hade jag tagit reda på exakt var min morfars mor hade vuxit upp. En gång i tiden så fanns det ett ställe som hette Änganäs, som låg en liten bit utanför Hagelstorp och det var i just Änganäs som min morfars mor växte upp. Även att torpet och namnet har försvunnit mer eller mindre och inte är utmärkt på någon modern karta så lyckades jag ändå hitta det på lite gamla kartor och jag hittade på moderna kartor att det fortfarande fanns en liten väg som gick förbi där torpet hade varit. Det här blev alltså året då vi åkte dit.

Den här skylten är nyare än den andra men dock lite svårare att läsa.

Det som var tråkigt för min morfars mor var att några veckor innan hon skulle fylla fem år så dog hennes mamma i barnabörd som det hette. Med barnabörd menas att hon dog innan barnet föddes tack vare komplikationer i graviditeten. Det kan inte ha varit lätt för familjen. Min morfars mor som var yngst i familjen fick klara sig utan sin mamma. Efter att mamman hade dött 1869 så gifte pappa Andreas om sig och 1872 så fick morfars mor Emelia en halvsyster. Enligt de uppgifter jag har om den här halvsysterna så ska hon som 15-åring ha emigrerat till USA men där har jag tappat alla spår efter henne, så jag vet inte vart hon tog vägen. När Emelia var 15 år 1879 så var hon gammal nog för att börja som piga och flyttade då hemifrån och hamnade til slut på en gård i Södra Berg utanför Åsenhöga och det var där hon till slut fann kärleken i Knekten Gerhard Lantz, som kom att bli min morfars far. 1883 när Emelia var 19 år så dog hennes far på Änganäs och med det så var bägge hennes föräldrar döda. Hennes halvsyster bodde där till 1887 och dennes mor bodde kvar där till sin död 1913. De sista som bodde i torpet lämnade det 1936 och nu för tiden så är det bara murstocken som man kan se som är kvar av det hela.

Det som är kvar av murstocken i Änganäs.

Det är någonting speciellt ändå när man går omkring på ett sådant ställe och man vet att personen man har på bild sprang omkring och lekte på just den här platsen som liten och har gått på just den vägen som man själv precis gick. Samtidigt när man vet att personen i fråga är en del i pusslet till varför man själv är här så blir det lite extra mäktigt.

Huset i Stora Bäckshult.

Det var inte Änganäs som var första stoppet på resan utan det första blev Stora Bexhult eller Stora Bäckshult som det stavas idag där min morfars mors morföräldrar bodde. Det är inte stort i dagens mått mätt men sådana namn fanns trots allt ute på landet där två ställen kunde heta samma och då kunde det bli stora och lilla framför namnet på ställerna. I dagens Stora Bäckshult så finns det idag ett gammalt hus där ingen bor och det är nedgånget så det hade behövts ganska mycket pengar för att renovera det. Den gamla ladugården som står där är idag Sigges loge.

Sörgården i Hagelstorp.

Efter att vi hade varit där så var det dags att åka in till Hagelstorp. Sörgården var en gång i tiden bebodd av förfäder till min morfars mor och naturligtvis så var vi tvugna att titta lite där också. Många i just den delen av släkten kommer från just Hagelstorp eller runt omkring i byggden. Eftersom att det inte var någon direkt som visste någonting om den här delen av släkten så var det inte bara att få vara där i Hagelstorp som var rolig utan det var också roligt att få ta reda på vad det var för folk av var de kom ifrån. Så mycket får man kanske inte reda på vad det var för folk när man går igenom kyrkböckerna men man förstår lite mer vad de var tvugna att gå igenom. Att gå från att inte veta någonting alls till att få veta en del om dem är en resa i sig som man inte kna bortse ifrån.
För er som tycker er känna igen namnet Hagelstorp så kan ni faktiskt ha rätt. Strax söder om Sörgården i just Hagelstorp så föddes faktiskt Uno Svenningsson, så även små ställen kan producera kändisar.
Det var efter det här som vi åkte till Änganäs, eller rättare sagt åkte en bit och gick sista biten. Det är inte alltid som man kan åka hela vägen till alla ställen man ska besöka utan man kan få gå ibland också. Ibland kan man få gå ett par kilometer och ibland så är det bara några hundra meter för att komma fram till stället man ska besöka.

Åstorp i utanför Forsheda.

Efter besöket i Hagelstorp så var det dags att åka vidare. På vägen stannade vi till för att fika lite. Det går ju inte åka omkring en hel dag utan att äta någonting. Vi hittade en liten plats där vi kunde stanna till och när vi ätit klart var det bara att åka vidare genom Värnamo och mot Forsheda. Utanför Forsheda ligger det ett litet ställe som heter Åstorp. Jag har kontakt med en släkting i USA och vi är släkt på min farmors sida. Hans farfars far hette Anders och just denna Anders föddes i Åstorp 1858. Anders emigrerade 1882 till Iowa i USA och där bor hans ättlingar kvar. Mannen jag har kontakt med (släktingen) hade ingen aning om att jag hade hittat stället där hans farfars far föddes så det kom som en överraskning för honom när jag kunde visa bilder från platsen, då han inte visste exakt var hans farfars far hade fötts. Det är roligt att kunna göra en sådan sak ibland när man ändå är ute och ska till andra ställen som ligger på vägen.

Kylebo utanför Reftele.

När vi hade varit i Åstorp så fortsatte vi till sista stället för dagen och det var Kylebo utanför Reftele. Det var just i Kylebo som min farmor och hennes syskon föddes. Det lilla huset stod kvar och där fanns en ladugård och en del andra hus också. Långt fram på 1900-talet så var folk ganska trångbodda och barnen hade oftast inte egna rum, om de inte hade väldigt rika föräldrar förstås. Som jag har skrivit innan här i bloggen så så var torpen oftast små och så även rummen och barnen fick oftast sova tillsammans i samma rum. när det gällde större hemman eller herrgårdar så var det vanligare att barnen hade egna rum, men detta var ju långt ifrån vad en vanlig Svensson hade.

Huset och ladugården i Kylebo.

Eftersom att Kylebo var sista stoppet för den här gången så var det efter det här dags att åka den långa vägen hem igen. Alla ställen som jag hade skrivit upp på listan som jag ville besöka under dagen hade hittats. Självklart så blev det lite småmissar ibland då vi höll på att åka fel men de rättades snabbt till och det blev inga större missöden någon gång. På vägen hem så stannade vi till vid Grännaberget för att äta det sista i den medhavda matsäcken. Att få njuta av utsikten från Grännaberget är faktiskt ett ganska bra avslut på en lång dag med släktställen och släkthistoria.

//Daniel

Hagelstorpssläkten

Gerhard och Emili Lantz (född Andreasdotter) på trappan till Bygget i Åsenhöga socken. Bilden är troligen tagen någon gång under tidigt 1920-tal.

Hagelstorp i Källeryd socken, eller Källerö som det också kallades var och är en liten by med några få gårdar runt omkring.
Vad har denna lilla by med min släkt att göra? Det ska jag försöka förklara.
Min morfars mor, Emelia Charlotte Andreasdotter föddes i just Hagelstorp. Det var ju lätt. Behövdes ju inte mer än så! Eller? Kanske kan skriva lite mer än så! Emelia eller Emili som det står i födelseboken föddes den 27 april 1864 som yngsta dotter till Andreas Magnusson och Sara Ericsdotter. De var också födda i Hagelstorp.
Den tidigaste födde i just den släktgrenen som jag i skrivandes stund hittat föddes 1654 i Sörgården just i Hagelstorp. Med tiden så kan jag säkert hitta tidigare födda i släkten just omkring Hagelstorp men det är en senare fråga det.

Emili's faster, Anna Christina Magnusdotter, född 1825, gifte sig på 1850-talet med en Svenning Alexandersson och de fick 1859 sitt första barn, en dotter och fram till 1867 så fick de 3 barn till, 2 döttrar och en son. Sonen fick namnet Malkolm Sveningsson och där startades en Sveningsson-gren i just Hagelstorp. Det finns personer vid namn Svenningsson i Hagelstorp som bor där idag men om dessa tillhör samma släkt vet jag inte ännu.

Det är nog nu en del som undrar hur det kommer sig att Emili kom till grannsocknen? När hon var blott 15 år gammal, 1879 så flyttade hon och började som piga. Från 21 Oktober 1879 fram till 20 Oktober 1882, står det inte var hon bodde men just just 20 Oktober 1882 så flyttar hon iaf in till Södra Berg i Åsenhöga Socken och gården ligger mellan byn Åsenhöga och Bygget. Med största sannolikhet så var det här hon mötte kärleken.
Den 25 Juni 1881 så tog sonen till Jonas Lantz, nämligen Sven Gerhard, över Bygget och blev den siste knekten i ledet. Som knekt var man tvungen att göra dagsverken på olika gårdar som behövde lite hjälp utöver det som drängarna och pigorna gjorde. Det brukade för det mesta vara gårdarna runtomkring torpet där knekten bodde som fick hjälp och en av gårdarna som låg ganska nära Bygget där Gerhard var knekt, var Södra Berg. Sannolikt var det just där han mötte kärleken i Emili Andreasdotter någon gång efter 20 Oktober 1882.
Den 27 Mars 1886 alltså en månad innan Emili fyllde 22 så blev det lysning mellan henne och Gerhard Lantz som skulle fylla 25 några månader senare, och den 24 April samma år så gifte de sig.

Det var lite om just Hagelstorp-släkten där min morfars mor kommer ifrån.

Vigselålder

När fick man egentligen gifta sig genom århundraderna och hur har lagen ändrats? Ska försöka förklara det här.

Gällande lag i början av 1600-talet. Vigselåldern var ej inskriven i lagen, men troligen var den i praktiken 15 år för män och 13 år för kvinnor.

1734-års lag började gälla 1/9-1736. Vigselålder skrivs in i lagen för första gången. Kvinnan ska vara minst 15 år och mannen minst 21 år, yngre fick gå till  kungs.

1745. Sänkning av ålder till 17 år för "lappdrängar" med nödtorftiga insikter i kristendomskunskap.

1758. Sänkning av ålder till 18 år för alla allmogens söner om de kunde försörja en familj.

1840-talet. Nu skulle kvinnan vara minst 15 år och mannen minst 21 år. Kungen beviljade dispens till ynglingar över 18 år som hade sina föräldrars tillåtelse och kunde försörja en familj. "Lappdrängar" behövde dock bara vara 17 år om de hade nödtorftiga kristendomskunskaper.

1892. Höjning av kvinnors ålder till 17 år utom för "lappkvinnor". "Lappdrängar behövde ej länge ha försvarliga kristendomskunskaper för att få gifta sig vid 17 års ålder.

1915-års äktenskaps lagstiftning. Höjning av kvinnors ålder till 18 år. Undantagen för "lappfolket" avskaffades.

1968 började gälla 1/7-1969. Nu blev 18 år lägsta åldern för både män och kvinnor men de måste ha sina föräldrars tillstånd om de var under 20 år och inte varit gifta förut. Den som ville gifta sig före 18 års ålder fick söka tillstånd hos länsstyrelsen.

1973 började gälla 1/1-1974. Lagen ändrades så att inget tillstånd från föräldrarna behövdes för de som fyllt 18 år.

Det brukar bli många bud om olika saker, inklusive giftermåls-ålder, genom tiderna och då kan det vara bra att ta reda på vad som verkligen stämmer.

//Daniel