Farfars släkt Södra Hestra och Långaryd

När jag började släktforska för ett par år sedan så var det som lockade mig, morfars släkt. Jag hade redan en liten del där som jag skrivit om tidigare i bloggen. Allt eftersom tiden har gått så har jag utökat släktträdet en del. nu har jag inte längre bara min morfars sida, utan jag har även min mormors, farmors och min biologiska farfars sida. Det är just den sistnämnda jag tänkte skriva om en del i detta inlägg.

När jag skriver min biologiska farfar så var det nämligen som så att han lämnade min farmor när min pappa var väldigt liten, bara några år gammal. Jag träffade aldrig den farfar utan växte upp med en annan "farfar". Arvid, som  min biologiska farfar hette, föddes i Södra Hestra Socken i Jönköpings Län 1918. Han var den yngste av 3 syskon, men de skulle egentligen ha varit fyra. Det var nämligen så att när Arvid föddes så kom det ytterligare ett barn, alltså Arvids tvilling. Detta tvillingbarnet var tyvärr dödfött. Jag har under åren inte vetat speciellt mycket om den här delen av släkten men har under de senaste 5 åren börjat få reda på lite mer och genom släktforskningen gått tillbaka i tiden och är för tillfället på 1680-talet där första är född. Jag gräver naturligtvis vidare där så troligtvis så kommer årtalen förändras med tiden.

Södra Hestra socken var boplatsen för människorna på fädernas sida och de kom dit på 1810-talet. Innan dess så så kom de från Långaryds socken. Om den här släkten från Långaryd tillhör den största kartlagda släkten som funnits med i Guinness rekordbok vet jag ännu inte eftersom jag inte har kommit riktigt så långt än men jag lär väl komma tillbaka om det om det nu skulle vara så.
Även om jag bara har börjat lite smått med den här delen av min släkt så är det lite intressant att få reda på varifrån de kommer. Med tiden så kommer jag säkerligen att få reda på mer om vad det var för personer. Jag vet att några var torpare men vad de andra var är ett av de uppdrag jag har framför mig att ta reda på.

Som jag skrivit någon gång tidigare här i bloggen så tar släktforskning tid. De här två åren som har gått för min del är ingenting mot hur länge en del andra har släktforskat. 40 år har jag hört att en del har hållit på och även de säger att man aldrig blir klar. När man har tusentals personer i släktträden så tar det enorm tid att hitta allting om varenda individ. Det är ju inte direkt så att man kan googla fram personerna eller saker om dem. Det hade varit trevligt om det hade varit så lätt men tyvärr så har man inte sådan tur. Naturligtvis så datorernas intåg i släktforskningen gjort allting lättare men man måste ändå sitta och leta väldigt mycket i olika gamla dokument från de olika tidsepokerna. Att läsa dokumenten är ju också en sådan sak som man kan ha lite svårt för ibland då allting var skrivit för hand förr i tiden och alla hade inte så bra handstilar. Detta har jag också skrivit om tidigare här i bloggen.

Att släktforska är både roligt och spännande och det kan vara frustrerande ibland när man inte hittar det man letar efter men med tiden så hittar man det mesta.
Lär dig av historien, lev i nuet och blicka mot framtiden.

//Daniel

2 år i släktforskningens tjänst

Det har nu blivit två år i släktforskningens namn för min del. Tiden den går fort och man hinner knappt förstå vart den tar vägen ibland. Jag är fullt medveten om att jag inte har skrivit någonting i bloggen på några månader men det beror inte på tappat intresse eller att jag slutat med släktforskningen. Snarare tvärt om faktiskt. Under sommaren så började jag faktiskt att skriva lite på en bok. Boken kommer att handla om min morfars far, Gerhard Lantz och en del av hans liv med start den dagen han blev antagen som knekt 1881. Det går långsamt då jag jobbar på dagarna och försöker få fram så mycket information som möjligt till boken på kvällar och helgerna. Kyrkböcker och militära böcker som Generalmönsterrullarna ger inte all information som man kanske vill ha utan ofta får man försöka läsa lite mellan raderna plus läsa på 100 andra ställen för att få reda på hur allting egentligen gick till. Är man intresserad av historia som jag är, så gör det inget att man får läsa på många olika ställen för att få reda på saker för det kan göra att man får fler infallsvinklar på allting. Det må ta sin tid med boken men då jag inte har någon deadline så får det ta den tid det tar.

Vad har egentligen hänt det senaste året inom min släktforskning kanske ni undrar? En del har jag redan skrivit om här i bloggen. Efter två år som släktforskare så har jag och min mor gjort två resor tillbaka i tiden för att hitta ställen där släkt en gång bott. Kanske bättre att säga att det var jag som hittade ställena innan vi åkte och sedan gav direktioner vart vi skulle åka. Som jag skrev i maj i mitt inlägg, Planläggning så är det en del man måste göra för att hitta de olika ställena. Det är inte bara att gissa var det låg, för då hamnar man fel direkt. Ibland kan man få svar från hembygdsföreningar var olika ställen har legat, ibland hittar man det på Riksantikvarieämbetet och ibland så hittar man ställen genom lokala släktforskarföreningar. Det kan även vara så att man kanske inte hittar ställen alls. Att inte hitta ett ställe har faktiskt hänt mig. Det var inför resan i somras då jag letade efter ett ställe som på 1500-talet hette Stackarp. Hur mycket jag än sökte på olika ställen och hur mycket jag än frågade runt så kunde jag inte hitta var just den här platsen hade legat! Jag har fortfarande inte hittat den.
Som jag skrev i blogginlägget Going Back in Time Part 3 Second Coming så var det inte enbart jag och min mor som gjorde resan tillbaka i tiden det här året. Med på resan var en faster och en kusin till mig, vilket gjorde resan ännu mer speciell. En person kommenterade det hela med att nästa gång kanske det behövs en hel buss för att få plats med alla släktingar som vill följa med. Naturligtvis så får alla släktingar som vill följa med.

Den kontakt som jag fick förra året på min morfars sida pratar jag fortfarande med och vi utbyter fortfarande saker om de olika delarna i familjerna och det är faktiskt trevligt att ha en kontakt "across the pond" som man är släkt med. Hon bor fortfarande kvar i samma lilla stad i Iowa dit hennes morfars far emigrerade till 1887. Hennes morfars far är bror till min morfars far Gerhard.
Under Oktober så dök det faktiskt upp en ny kontakt och den här gången så var det på min farmors sida. Fick kontakt med en man i 70-års åldern som med hjälp av sin brorson släktforskade en del. Det visade sig att en släkting från Forsheda hade emigrerat 1882 till en liten stad i Iowa, ett par mil från staden där släktingen på min morfars sida bor. De känner inte varandra och det gjorde troligtvis inte släkterna på 1800-talet heller. Det är trots allt lite roligt att man får kontakt med olika släktingar sådär som bor så pass nära varandra där familjerna kommer från ungefär samma områden i Sverige. Det är också roligt att få höra deras syn på släkten och sådant.

Jag tycker fortfarande att det är roligt med släktforskning och kommer att hålla på med det i några år till. I början så var det mycket att leta fram släktingar men nu har det mer blivit att jag börjat gå in på djupet för att få reda lite mer om personerna som en gång levt. Allting med släktforskning tar sin tid och ibland så kan det ta väldigt lång tid innan man hittar det man är ute efter och som jag skrivit innan så är det en del personer som kan vara inlindade i gåtor, där man kanske inte riktigt vet var de kommer ifrån från början eller vet vilka deras föräldrar var. Mycket av det man kan hitta är lätt även om många kanske har svårt att läsa prästernas handstilar många gånger men man lär sig efter ett tag och det har även jag gjort och många gånger läser jag texter från 1700-talet med någorlunda lätthet.
Även att jag nu har hållit på i två år med släktforskningen så känns det som om jag bara har börjat och knappt skrapat på ytan. Givetvis vet jag bra mycket mer om släkten nu än vad jag gjorde för två år sedan men det finns mycket kvar att lära sig. som jag nämnde så är det fortfarande en del gåtor som inte har blivit lösta än, men samtidigt så vet man att släktforskning inte är någonting som man blir riktigt klar med, utan det finns alltid någonting som man kan hitta och göra. Släktforskning är en hobby som man håller hela livet ut.

//Daniel