Vad har egentligen hänt det senaste året inom min släktforskning kanske ni undrar? En del har jag redan skrivit om här i bloggen. Efter två år som släktforskare så har jag och min mor gjort två resor tillbaka i tiden för att hitta ställen där släkt en gång bott. Kanske bättre att säga att det var jag som hittade ställena innan vi åkte och sedan gav direktioner vart vi skulle åka. Som jag skrev i maj i mitt inlägg, Planläggning så är det en del man måste göra för att hitta de olika ställena. Det är inte bara att gissa var det låg, för då hamnar man fel direkt. Ibland kan man få svar från hembygdsföreningar var olika ställen har legat, ibland hittar man det på Riksantikvarieämbetet och ibland så hittar man ställen genom lokala släktforskarföreningar. Det kan även vara så att man kanske inte hittar ställen alls. Att inte hitta ett ställe har faktiskt hänt mig. Det var inför resan i somras då jag letade efter ett ställe som på 1500-talet hette Stackarp. Hur mycket jag än sökte på olika ställen och hur mycket jag än frågade runt så kunde jag inte hitta var just den här platsen hade legat! Jag har fortfarande inte hittat den.
Som jag skrev i blogginlägget Going Back in Time Part 3 Second Coming så var det inte enbart jag och min mor som gjorde resan tillbaka i tiden det här året. Med på resan var en faster och en kusin till mig, vilket gjorde resan ännu mer speciell. En person kommenterade det hela med att nästa gång kanske det behövs en hel buss för att få plats med alla släktingar som vill följa med. Naturligtvis så får alla släktingar som vill följa med.
Den kontakt som jag fick förra året på min morfars sida pratar jag fortfarande med och vi utbyter fortfarande saker om de olika delarna i familjerna och det är faktiskt trevligt att ha en kontakt "across the pond" som man är släkt med. Hon bor fortfarande kvar i samma lilla stad i Iowa dit hennes morfars far emigrerade till 1887. Hennes morfars far är bror till min morfars far Gerhard.
Under Oktober så dök det faktiskt upp en ny kontakt och den här gången så var det på min farmors sida. Fick kontakt med en man i 70-års åldern som med hjälp av sin brorson släktforskade en del. Det visade sig att en släkting från Forsheda hade emigrerat 1882 till en liten stad i Iowa, ett par mil från staden där släktingen på min morfars sida bor. De känner inte varandra och det gjorde troligtvis inte släkterna på 1800-talet heller. Det är trots allt lite roligt att man får kontakt med olika släktingar sådär som bor så pass nära varandra där familjerna kommer från ungefär samma områden i Sverige. Det är också roligt att få höra deras syn på släkten och sådant.
Jag tycker fortfarande att det är roligt med släktforskning och kommer att hålla på med det i några år till. I början så var det mycket att leta fram släktingar men nu har det mer blivit att jag börjat gå in på djupet för att få reda lite mer om personerna som en gång levt. Allting med släktforskning tar sin tid och ibland så kan det ta väldigt lång tid innan man hittar det man är ute efter och som jag skrivit innan så är det en del personer som kan vara inlindade i gåtor, där man kanske inte riktigt vet var de kommer ifrån från början eller vet vilka deras föräldrar var. Mycket av det man kan hitta är lätt även om många kanske har svårt att läsa prästernas handstilar många gånger men man lär sig efter ett tag och det har även jag gjort och många gånger läser jag texter från 1700-talet med någorlunda lätthet.
Även att jag nu har hållit på i två år med släktforskningen så känns det som om jag bara har börjat och knappt skrapat på ytan. Givetvis vet jag bra mycket mer om släkten nu än vad jag gjorde för två år sedan men det finns mycket kvar att lära sig. som jag nämnde så är det fortfarande en del gåtor som inte har blivit lösta än, men samtidigt så vet man att släktforskning inte är någonting som man blir riktigt klar med, utan det finns alltid någonting som man kan hitta och göra. Släktforskning är en hobby som man håller hela livet ut.
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar