Going back in time part 4, 3e gången gillt

Änganäs utanför Hagelstorp.

När jag för första gången planerade en resa för att hitta släktställen så skrev jag upp att jag ville besöka min morfar mors uppväxtplats i Källeryd Socken. Vad jag inte riktigt visste då var exakt var hon hade växt upp och det blev ingen resa till Källeryd Socken heller för den delen det året. När det var dags för resan förra året så blev det andra ställen som betades av men då visste jag lite mer var morfars mor och hennes föräldrar hade bott. Då hade det kommit fram att de var från Hagelstorp i Socknen men det blev ändå inte att vi åkte dit för det var som sagt andra ställen som vi skulle titta på den gången. Under det här årets gång så har det blivit lite mer än föregående år då det blev en resa i slutet av juni till mina föräldras uppväxtplats. Närmare bestämt en av dem. Det som var lite extra det här året var att förutom resan i slutet av juni så hade jag även en liten lista för att titta på gamla släktställen också.
Den 5e juli så bar det av och just den här gången så hade jag tagit reda på exakt var min morfars mor hade vuxit upp. En gång i tiden så fanns det ett ställe som hette Änganäs, som låg en liten bit utanför Hagelstorp och det var i just Änganäs som min morfars mor växte upp. Även att torpet och namnet har försvunnit mer eller mindre och inte är utmärkt på någon modern karta så lyckades jag ändå hitta det på lite gamla kartor och jag hittade på moderna kartor att det fortfarande fanns en liten väg som gick förbi där torpet hade varit. Det här blev alltså året då vi åkte dit.

Den här skylten är nyare än den andra men dock lite svårare att läsa.

Det som var tråkigt för min morfars mor var att några veckor innan hon skulle fylla fem år så dog hennes mamma i barnabörd som det hette. Med barnabörd menas att hon dog innan barnet föddes tack vare komplikationer i graviditeten. Det kan inte ha varit lätt för familjen. Min morfars mor som var yngst i familjen fick klara sig utan sin mamma. Efter att mamman hade dött 1869 så gifte pappa Andreas om sig och 1872 så fick morfars mor Emelia en halvsyster. Enligt de uppgifter jag har om den här halvsysterna så ska hon som 15-åring ha emigrerat till USA men där har jag tappat alla spår efter henne, så jag vet inte vart hon tog vägen. När Emelia var 15 år 1879 så var hon gammal nog för att börja som piga och flyttade då hemifrån och hamnade til slut på en gård i Södra Berg utanför Åsenhöga och det var där hon till slut fann kärleken i Knekten Gerhard Lantz, som kom att bli min morfars far. 1883 när Emelia var 19 år så dog hennes far på Änganäs och med det så var bägge hennes föräldrar döda. Hennes halvsyster bodde där till 1887 och dennes mor bodde kvar där till sin död 1913. De sista som bodde i torpet lämnade det 1936 och nu för tiden så är det bara murstocken som man kan se som är kvar av det hela.

Det som är kvar av murstocken i Änganäs.

Det är någonting speciellt ändå när man går omkring på ett sådant ställe och man vet att personen man har på bild sprang omkring och lekte på just den här platsen som liten och har gått på just den vägen som man själv precis gick. Samtidigt när man vet att personen i fråga är en del i pusslet till varför man själv är här så blir det lite extra mäktigt.

Huset i Stora Bäckshult.

Det var inte Änganäs som var första stoppet på resan utan det första blev Stora Bexhult eller Stora Bäckshult som det stavas idag där min morfars mors morföräldrar bodde. Det är inte stort i dagens mått mätt men sådana namn fanns trots allt ute på landet där två ställen kunde heta samma och då kunde det bli stora och lilla framför namnet på ställerna. I dagens Stora Bäckshult så finns det idag ett gammalt hus där ingen bor och det är nedgånget så det hade behövts ganska mycket pengar för att renovera det. Den gamla ladugården som står där är idag Sigges loge.

Sörgården i Hagelstorp.

Efter att vi hade varit där så var det dags att åka in till Hagelstorp. Sörgården var en gång i tiden bebodd av förfäder till min morfars mor och naturligtvis så var vi tvugna att titta lite där också. Många i just den delen av släkten kommer från just Hagelstorp eller runt omkring i byggden. Eftersom att det inte var någon direkt som visste någonting om den här delen av släkten så var det inte bara att få vara där i Hagelstorp som var rolig utan det var också roligt att få ta reda på vad det var för folk av var de kom ifrån. Så mycket får man kanske inte reda på vad det var för folk när man går igenom kyrkböckerna men man förstår lite mer vad de var tvugna att gå igenom. Att gå från att inte veta någonting alls till att få veta en del om dem är en resa i sig som man inte kna bortse ifrån.
För er som tycker er känna igen namnet Hagelstorp så kan ni faktiskt ha rätt. Strax söder om Sörgården i just Hagelstorp så föddes faktiskt Uno Svenningsson, så även små ställen kan producera kändisar.
Det var efter det här som vi åkte till Änganäs, eller rättare sagt åkte en bit och gick sista biten. Det är inte alltid som man kan åka hela vägen till alla ställen man ska besöka utan man kan få gå ibland också. Ibland kan man få gå ett par kilometer och ibland så är det bara några hundra meter för att komma fram till stället man ska besöka.

Åstorp i utanför Forsheda.

Efter besöket i Hagelstorp så var det dags att åka vidare. På vägen stannade vi till för att fika lite. Det går ju inte åka omkring en hel dag utan att äta någonting. Vi hittade en liten plats där vi kunde stanna till och när vi ätit klart var det bara att åka vidare genom Värnamo och mot Forsheda. Utanför Forsheda ligger det ett litet ställe som heter Åstorp. Jag har kontakt med en släkting i USA och vi är släkt på min farmors sida. Hans farfars far hette Anders och just denna Anders föddes i Åstorp 1858. Anders emigrerade 1882 till Iowa i USA och där bor hans ättlingar kvar. Mannen jag har kontakt med (släktingen) hade ingen aning om att jag hade hittat stället där hans farfars far föddes så det kom som en överraskning för honom när jag kunde visa bilder från platsen, då han inte visste exakt var hans farfars far hade fötts. Det är roligt att kunna göra en sådan sak ibland när man ändå är ute och ska till andra ställen som ligger på vägen.

Kylebo utanför Reftele.

När vi hade varit i Åstorp så fortsatte vi till sista stället för dagen och det var Kylebo utanför Reftele. Det var just i Kylebo som min farmor och hennes syskon föddes. Det lilla huset stod kvar och där fanns en ladugård och en del andra hus också. Långt fram på 1900-talet så var folk ganska trångbodda och barnen hade oftast inte egna rum, om de inte hade väldigt rika föräldrar förstås. Som jag har skrivit innan här i bloggen så så var torpen oftast små och så även rummen och barnen fick oftast sova tillsammans i samma rum. när det gällde större hemman eller herrgårdar så var det vanligare att barnen hade egna rum, men detta var ju långt ifrån vad en vanlig Svensson hade.

Huset och ladugården i Kylebo.

Eftersom att Kylebo var sista stoppet för den här gången så var det efter det här dags att åka den långa vägen hem igen. Alla ställen som jag hade skrivit upp på listan som jag ville besöka under dagen hade hittats. Självklart så blev det lite småmissar ibland då vi höll på att åka fel men de rättades snabbt till och det blev inga större missöden någon gång. På vägen hem så stannade vi till vid Grännaberget för att äta det sista i den medhavda matsäcken. Att få njuta av utsikten från Grännaberget är faktiskt ett ganska bra avslut på en lång dag med släktställen och släkthistoria.

//Daniel

Vandringen

Husen i Bondarp där mina föräldrar växte upp.

Det var ett bra tag sedan jag skrev någonting här i bloggen, men den som väntar på något gott... ! Tiden har inte riktigt räckt till för mig och jag har hade lite svårt att komma igång med skrivandet under en period plus att ämnena inte riktigt har kommit fram som de gjort innan. Det var ett tag som jag inte skrev på boken heller men den kom igång igen och samtidigt så har ju forskandet kommit att spela en helt annan roll till boken. När allting ska vara korrekt från början till slut så tar det ofta lång tid att få fram allting.
Sommaren är ju här och då har det ju skett en del planeringar för den också för att hitta nya ställen att titta på där släktingar en gång bott. En sak som jag suttit och tittat på under våren har varit småvägar och stigar som mina föräldrar gick i sin ungdom. Den 29:e juni så blev det av att jag, min mor, en faster med son, farbror med fru och en som hade bott granne med dem i deras ungdom tog oss en bit från Bondarp där de hade bott, in på småvägarna till platser där de hade varit under sin ungdom. Den vandringen avslutades vid Töllstorpssjön. När man är ute i naturen så är man ju van vid att där finns en massa insekter och så även här! Mygg och knott är man ju van vid att de attackerar i tid och otid. Getingar och humlor flyger ofta omkring för att leta efter blommor och någon gång kan man se en och annan orm. Något som jag blev attackerad av flera gånger när vi var ute och gick var blindknagg (Småländska). För er som inte vet vad blindknagg är för någonting så kallas de också för blinningar, så det är alltså bromsar jag pratar om. Det var längesen jag blev attackerad av någon sådan men under lördagen blev jag attackerad flera gånger men det var bara en gång som det blev blodvite.

Hässelåsen där torpet en gång låg. De sista flyttade här ifrån 1927.

Ett av ställena som vi besökte var Hässelåsen. Härvid så tillverkade en man bland annat bjällror till kor och får. Han jobbade även åt bonden två dagar i veckan i så kallade dagsverken.

En skorsten som finns kvar efter en byggnad i Hässelåsen.

Hässelåsen låg ganska högt upp, så en gång i tiden så kan det ha varit ganska fin utsikt härifrån.

De som var med. Jag är inte med på kortet då jag tog det.

Totalt var vi sju stycken som gick runt i skogen där de flesta var släkt med varandra. Det var roligt att få träffa på lite släkt igen, då det inte är så ofta man träffar varandra. Det kan gå några år mellan gångerna men så blir det ju roligare när man väl träffas och när det är för någonting sånt här så kommer det ju alltid fram olika historier som de varit med om under ungdomen och sådant är alltid roligt att höra. Ni släktingar som läser det här får gärna skriva ner historier som ni varit med om i er ungdom och skicka dem till mig så ska jag försöka se till att bevara dem för framtida generationer.

En jordkällare tillhörande själva gården.

Till det här torpet så fanns det en ladugård och där fanns det tre kor, vilket var ganska ovanligt på den här tiden. De flesta torpare hade en ko och kanske några höns som kunde värpa ägg. Naturligtvis så fanns det jordkällare och sådant här också, som de hade på den här tiden. Det fanns ju inga kylskåp eller liknande på 1800-talet och då var man ju tvungen att kunna förvara maten på något sätt.

På väg mot Töllstorps sjön.

Efter att vi hade varit i Hässelåsen så var det dags att bege sig till Töllstorpssjön. Det var varmt den här dagen men som tur var så blåste det en del så det kändes inte riktigt så varmt som 28 grader. Töllstorpssjön är en liten sjö där det inte finns många stugor men det är fint där med en stråk runt sjön där man kan gå.

Alla samlade för en fika vid Töllestorpssjön.

Finns det någonting bättre än att sätta sig och fika vid en sjö mitt ute i skogen när man har varit ute ett tag och gått i terräng där det inte riktigt finns några vägar? Hela gänget satte sig vid Töllstorpssjön och njöt av både fikat, sjön och sällskapet. Vattnet var ljummet och vinden fläktade även här.
Efter att vi hade varit vid sjön så splittrades vi och en del åkte hem och fyra av oss fortsatte till nästa ställe. Efter att ha stannat till i Gnosjö så fortsatte vi fyra till Bygget, som ligger några kilometer därifrån.

Bygget och huset som min morfars far byggde.

Det var på Bygget som min släkt på min mors sida bodde under flera generationer och vi var där för att försöka leta efter lite stigar som min mor hade gått som liten, mellan Bygget och Svenshult. Det var lite för igenväxt för att man skulle kunna hitta någon stig vid Bygget så efter en stund så gav vi upp. Efter detta så åkte vi hem till min faster och kusin för att vila upp oss efter dagens strapatser.

Knekttorpet vid västra lägret i Skillingaryd.

Ett av husen vid knekttorpet. i Skillingaryd.

Ladan vid torpet i Skillingaryd.

Alla husen med knekttorpet i mitten.

När jag och min mor åkte hemåt på söndagen så stannade vi till vid Västra Lägret i Skillingaryd för att titta på knekttorpet som de har ställt upp där. I dagens läge så tycker man att det ser idylliskt ut med det lilla röda torpet och de små husen runt omkring men att bo där på 1800-talet var inte riktigt så idylliskt. Ni kan ju själva tänka er när det bor två vuxna och 11 barn i ett sådant litet torp, då inser man ganska snabbt att man har det ganska bra i dagens läge.

Efter stoppet i Skillingaryd så tittade vi till ett hus i Vaggeryd som min mormor hade bott i fram tills för 35 år sedan. Jag kommer fortfarande ihåg att vi brukade besöka henne där och när vi ändå var i Vaggeryd så åkte vi förbi en kusin till min mor som inte verkade vara hemma.

Efter allt detta så var det dags att åka hem efter en händelserik helg med många saker sedda. Kan ju erkänna att man var lite trött efter helgen.

//Daniel