onsdag 10 juli 2019

Going back in time part 4, 3e gången gillt

Änganäs utanför Hagelstorp.
När jag för första gången planerade en resa för att hitta släktställen så skrev jag upp att jag ville besöka min morfar mors uppväxtplats i Källeryd Socken. Vad jag inte riktigt visste då var exakt var hon hade växt upp och det blev ingen resa till Källeryd Socken heller för den delen det året. När det var dags för resan förra året så blev det andra ställen som betades av men då visste jag lite mer var morfars mor och hennes föräldrar hade bott. Då hade det kommit fram att de var från Hagelstorp i Socknen men det blev ändå inte att vi åkte dit för det var som sagt andra ställen som vi skulle titta på den gången. Under det här årets gång så har det blivit lite mer än föregående år då det blev en resa i slutet av juni till mina föräldras uppväxtplats. Närmare bestämt en av dem. Det som var lite extra det här året var att förutom resan i slutet av juni så hade jag även en liten lista för att titta på gamla släktställen också.
Den 5e juli så bar det av och just den här gången så hade jag tagit reda på exakt var min morfars mor hade vuxit upp. En gång i tiden så fanns det ett ställe som hette Änganäs, som låg en liten bit utanför Hagelstorp och det var i just Änganäs som min morfars mor växte upp. Även att torpet och namnet har försvunnit mer eller mindre och inte är utmärkt på någon modern karta så lyckades jag ändå hitta det på lite gamla kartor och jag hittade på moderna kartor att det fortfarande fanns en liten väg som gick förbi där torpet hade varit. Det här blev alltså året då vi åkte dit.
Den här skylten är nyare än den andra men dock lite svårare att läsa.
Det som var tråkigt för min morfars mor var att några veckor innan hon skulle fylla fem år så dog hennes mamma i barnabörd som det hette. Med barnabörd menas att hon dog innan barnet föddes tack vare komplikationer i graviditeten. Det kan inte ha varit lätt för familjen. Min morfars mor som var yngst i familjen fick klara sig utan sin mamma. Efter att mamman hade dött 1869 så gifte pappa Andreas om sig och 1872 så fick morfars mor Emelia en halvsyster. Enligt de uppgifter jag har om den här halvsysterna så ska hon som 15-åring ha emigrerat till USA men där har jag tappat alla spår efter henne, så jag vet inte vart hon tog vägen. När Emelia var 15 år 1879 så var hon gammal nog för att börja som piga och flyttade då hemifrån och hamnade til slut på en gård i Södra Berg utanför Åsenhöga och det var där hon till slut fann kärleken i Knekten Gerhard Lantz, som kom att bli min morfars far. 1883 när Emelia var 19 år så dog hennes far på Änganäs och med det så var bägge hennes föräldrar döda. Hennes halvsyster bodde där till 1887 och dennes mor bodde kvar där till sin död 1913. De sista som bodde i torpet lämnade det 1936 och nu för tiden så är det bara murstocken som man kan se som är kvar av det hela.
Det som är kvar av murstocken i Änganäs.
Det är någonting speciellt ändå när man går omkring på ett sådant ställe och man vet att personen man har på bild sprang omkring och lekte på just den här platsen som liten och har gått på just den vägen som man själv precis gick. Samtidigt när man vet att personen i fråga är en del i pusslet till varför man själv är här så blir det lite extra mäktigt.

Huset i Stora Bäckshult.
Det var inte Änganäs som var första stoppet på resan utan det första blev Stora Bexhult eller Stora Bäckshult som det stavas idag där min morfars mors morföräldrar bodde. Det är inte stort i dagens mått mätt men sådana namn fanns trots allt ute på landet där två ställen kunde heta samma och då kunde det bli stora och lilla framför namnet på ställerna. I dagens Stora Bäckshult så finns det idag ett gammalt hus där ingen bor och det är nedgånget så det hade behövts ganska mycket pengar för att renovera det. Den gamla ladugården som står där är idag Sigges loge.

Sörgården i Hagelstorp.
Efter att vi hade varit där så var det dags att åka in till Hagelstorp. Sörgården var en gång i tiden bebodd av förfäder till min morfars mor och naturligtvis så var vi tvugna att titta lite där också. Många i just den delen av släkten kommer från just Hagelstorp eller runt omkring i byggden. Eftersom att det inte var någon direkt som visste någonting om den här delen av släkten så var det inte bara att få vara där i Hagelstorp som var rolig utan det var också roligt att få ta reda på vad det var för folk av var de kom ifrån. Så mycket får man kanske inte reda på vad det var för folk när man går igenom kyrkböckerna men man förstår lite mer vad de var tvugna att gå igenom. Att gå från att inte veta någonting alls till att få veta en del om dem är en resa i sig som man inte kna bortse ifrån.
För er som tycker er känna igen namnet Hagelstorp så kan ni faktiskt ha rätt. Strax söder om Sörgården i just Hagelstorp så föddes faktiskt Uno Svenningsson, så även små ställen kan producera kändisar.
Det var efter det här som vi åkte till Änganäs, eller rättare sagt åkte en bit och gick sista biten. Det är inte alltid som man kan åka hela vägen till alla ställen man ska besöka utan man kan få gå ibland också. Ibland kan man få gå ett par kilometer och ibland så är det bara några hundra meter för att komma fram till stället man ska besöka.

Åstorp i utanför Forsheda.
Efter besöket i Hagelstorp så var det dags att åka vidare. På vägen stannade vi till för att fika lite. Det går ju inte åka omkring en hel dag utan att äta någonting. Vi hittade en liten plats där vi kunde stanna till och när vi ätit klart var det bara att åka vidare genom Värnamo och mot Forsheda. Utanför Forsheda ligger det ett litet ställe som heter Åstorp. Jag har kontakt med en släkting i USA och vi är släkt på min farmors sida. Hans farfars far hette Anders och just denna Anders föddes i Åstorp 1858. Anders emigrerade 1882 till Iowa i USA och där bor hans ättlingar kvar. Mannen jag har kontakt med (släktingen) hade ingen aning om att jag hade hittat stället där hans farfars far föddes så det kom som en överraskning för honom när jag kunde visa bilder från platsen, då han inte visste exakt var hans farfars far hade fötts. Det är roligt att kunna göra en sådan sak ibland när man ändå är ute och ska till andra ställen som ligger på vägen.
Kylebo utanför Reftele.
När vi hade varit i Åstorp så fortsatte vi till sista stället för dagen och det var Kylebo utanför Reftele. Det var just i Kylebo som min farmor och hennes syskon föddes. Det lilla huset stod kvar och där fanns en ladugård och en del andra hus också. Långt fram på 1900-talet så var folk ganska trångbodda och barnen hade oftast inte egna rum, om de inte hade väldigt rika föräldrar förstås. Som jag har skrivit innan här i bloggen så så var torpen oftast små och så även rummen och barnen fick oftast sova tillsammans i samma rum. när det gällde större hemman eller herrgårdar så var det vanligare att barnen hade egna rum, men detta var ju långt ifrån vad en vanlig Svensson hade.
Huset och ladugården i Kylebo.
Eftersom att Kylebo var sista stoppet för den här gången så var det efter det här dags att åka den långa vägen hem igen. Alla ställen som jag hade skrivit upp på listan som jag ville besöka under dagen hade hittats. Självklart så blev det lite småmissar ibland då vi höll på att åka fel men de rättades snabbt till och det blev inga större missöden någon gång. På vägen hem så stannade vi till vid Grännaberget för att äta det sista i den medhavda matsäcken. Att få njuta av utsikten från Grännaberget är faktiskt ett ganska bra avslut på en lång dag med släktställen och släkthistoria.

//Daniel

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar