Bouppteckningar

Bouppteckning efter Sven Jonasson Lantz 1878 (Åsenhöga)

Ni som har en nära anhörig som avlidit vet hur det är att vara med om en bouppteckning. Hur var det då förr i tiden när det gäller bouppteckningarna? Hur gick de till och vad var det som kom med i dem då?
Som i de flesta fall annars så var det prästen som höll i nedteckningarna i de laga bouppteckningarna och så var det långt in på 1900-talet.
Lagarna som gällde har som allting annat förändrats genom århundraderna. En lag om allmän bouppteckning stiftades 1734 men givetvis så upprättades det bouppteckningar innan dess, särskilt i städerna. En av bouppteckningarnas historiska funktioner var att man utifrån behållningen i boet räknade ut hur mycket av kvarlåtenskapen som skulle tillfalla det allmänna.
Lika arv mellan söner och döttrar infördes 1845 ... På landet. I städer, som hade egen lag, hade det gällt sedan länge.

Bouppteckningens betydelse

Förutom uppgifter om dödsbodelägarna (namn och ibland hemvist), dvs. änkan/änkemannen, barnen eller närmaste anhöriga, så får man en bra bild över hur hemmet såg ut under en viss tid. Här förekommer noga specificerat föremål efter föremål, som t.ex. kläder, redskap, husgeråd av olika slag, vilket ger en levande bild av hur personerna i hushållet levde - om de var fattiga eller välbeställda, om de rökte eller hade bisysslor, kreatur, fastigheter, dvs jordegendomar och byggnader (ibland kan en uppgift om hel- eller delägarskap i fastighet på annan plats skvallra om okänt släktskap eller härkomst), fordringar eller skulder, samt om man betalt sin ålagda fattigprocent (en form av skatt) eller ej. Kort sagt, bouppteckningen är den bästa källan till att komplettera de torra uppgifter om födelse-, vigsel- och dödsdatum, man annars får nöja sig med vad gäller förfädernas liv.

Inte bara vuxna

Det är inte enbart de vuxna som få vara med i bouppteckningar. År 1909 den 9:e mars förättades bouppteckning efter gossebarnet Karl Einar Andrén Bergström från Nissafors Järnvägsstation i Källeryds socken, Mo Härad som afled efter tio timmars lefnad den 27 November 1908.
När man får upp en sådan sida så blir man lätt vemodig.
Man ser också från socknarna Källerö och Åker utöver Åsenhöga att det var några stycken därifrån som dog under bygget av Göta Kanal.

En bouppteckning gjordes inte alltid när någon hade dött. Den kunde göras 20 - 30 år innan de dog men även 100 år efter dödsfallet. Lagen från 1734 som sa att det skulle göras bouppteckning efter varje person som dog hade inget krav på att de skulle lämnas in till häradsrätten vilket inte heller alltid gjordes och därför är inte heller alla bouppteckningar bevarade.
En bouppteckning är kanske inte så rolig att sitta med på, men om hundra år så kanske det sitter en släktforskare som jag och tittar efter släktingar och då kan det var roligt att få se vad personerna ägde.

//Daniel