Det nya året började med dålig ekonomi och med ladorna halvtomma. Detta talesätt med tomma eller halvtomma lador har tydligen gått i arv till dagens politiker. Men åter till allvaret. Svälten var en realitet för många. Tänk dig föräldrar som inte har mat till sina barn. Hur känns det i moderns hjärta?
Fattigdomen i städerna var ett problem. I Nyköping hade den mekaniska verkstaden stängt. Arbetarna tvingades söka arbete på andra orter och hade lämnat sina familjer kvar åt fattigvårdens omvårdnad. Bara till julen hade fattigvården lämnat understöd åt 700 människor. Att komma in i fattighuset var en dröm hos många. Men Nyköping hade sällskap med många andra städer som hade liknande problem. Det gick inte att få ett arbete ens för bara maten.
I Gränna startade den 9 januari 1868 en arbetsinrättning för medellösa kvinnor. Spånad, stickning och vävnadsarbete kan varje helgfri torsdag få mottagas i stadens nya hus vid torget, från kl. 9 till 11 fm, och färdigt arbete avlämnas också där samma dagar och tid. Någon kontant arbetslön
utdelas inte, men i stället kan de till nedsatt pris hos herr handlanden Carl Björkegren köpa mjöl, gryn och ärter m.m.
Den 4 februari hölls marknad i Gränna. Den var ringa besökt. På torget fanns gott om lantmannaprodukter och priserna var höga. På kvällen uppstod ett blodigt slagsmål vid norrtull mellan lärlingar och bonddrängar.
Den 19 februari 1868 hade Grännatidningen följande uppmaning:
Herrar stadsfullmäktige borde se till att i skolan varje dag utlämna ett stycke bröd med ost till fattiga barn. Läraren skulle säkert åta sig att till de verkligt behövande vid frukostrasten utdela dessa födoämnen. Att detta är nödvändigt i dessa svåra tider torde alla inse.
I samma tidning skrevs att utvandrarna till Amerika torde i år öka i antal. Med ångbåten Örn avreste i går från Gränna socken över Jönköping 30 unga män.
Onsdagen den 4 mars 1868 hade Grännatidningen en annons till hugade emigranter.
Fredrik Nelson, Göteborg, Nya Haga No 10, från detta års början i förening med Liverpool – Newyork Philadelphia Kongl. Postångbåtsbolaget, befordrar emigranter från Göteborg till Newyork över Hull och Liverpool, till billigaste pris och på bekvämaste sätt. Varje fredag afton avgår ett Kongl. Engelskt postångfartyg från Göteborg till Hull, därifrån emigranterna befordras på bantåg till Liverpool, varifrån överresan göres till Newyork på 9 till 12 dagar med de stora, bekvämt inredda och snabbgående, ovannämnde linje tillhörande Kongl. Engelska Postångfartygen.
Med dessa ångfartyg, de enda postbåtar som överföra emigranter till Newyork, befordras endast sådana emigranter från Sverige, som avsändas genom Fredrik Nelson, Göteborg.
För hela resan från Göteborg till Newyork är för bolagets emigranter flera nya bekvämligheter ordnade. Emigranterna följs under hela resan från Göteborg till Liverpool av bolagets ledare och tolkar, som även svarar för transport och inlastning av deras bagage, kostnadsfritt logi och förläggning i Hull och i Liverpool. Mathållningen ombord på ångbåtarna anpassas efter svenska vanor och bruk. Vidare meddelas, skriftligen eller muntligen av John Davison, Grenna och Röttle.
Detta var en annons med lokal anknytning. Hur många som kontaktade denne John Davison i Gränna kan vi undra.
Den 7 mars 1867 rapporterades från Umeåtrakten;
Här är som förut, nöd och elände vart man vänder ögat. Att tillståndet inte kan förbättras under vintern är klart, utan eländet måste bli allt större, i synnerhet som mjölportionerna blir allt mindre. Gud vet hur det arma folket skall kunna livnära sig till våren. Här dör mycket folk i hunger-tyfus, vilken tillsammans med kopporna rasat här sedan hösten. I går kom en utsvulten stackare hit från fjällen, och han hade troligen inte sett mat på länge. Han åt så glupskt att han efter några timmar dog av kolik.
Onsdagen den 11 mars 1868 kunde man på torget i Norrköping köpa vete för 32-34-36 riksdaler, råg 26-28, ärter 27-30, korn 18-22, havre 10-11, potatis 9-10 riksdaler tunnan.
Den 7 april var sjöfarten öppnad. Då ankom ångfartyget Bråviken till Skeppsbron i Stockholm. Men sjöfarten in till Linköpings hamn tog ytterligare ett par veckor. Undan för undan kom de olika ångfartygen med sina annonser i tidningarna.
Onsdagen den 8 april 1868 rapporterades från Vadstena att nu är Vadstenaviken fri från is och ångaren Örn kan då även trafikera Vadstena.
I tidningarna blev det fler och fler annonser om auktioner, där människor sålde sina torp, sitt lösöre och sina gårdar och anledningen uppgavs vara att de skulle resa till Amerika. Jag har här tagit med två sådana annonser ur Grännatidningen.
Tisdagen den 14 april 1868 kl. 2 em. försäljes genom auktion i Gransbo på Långlidens ägor i Gränna socken hela lösöreboet hos Johan August Andersson som ämnar resa till Amerika. Koppar, järn och trävaror, ett väggur, en byrå, en dragkista, kistor, skåp, skrin, bord, stolar, dragsängar och soffor, laggkärl, snickareverktyg, en hyvelbänk, en vävstol, kökssaker, glas, porslin, en järnharv, säng- och linkläder, mans- och kvinnsgångkläder, dukar och servetter, diverse sorter garn, sex skålpund svart ull, får- och kalvskinn, tre tunnor potatis, viktualievaror av fläsk.
Kreatur: två kor som står på redden att kalva, tre får med lamm, byggnadstimmer efter en nedtagen ladugård, som får genast avhämtas, inköpt foder av hö och halm som får avhämtas. Köpare erhåller kredit till den 1 augusti, eller ock betala vid anfordran.
Dunarp den 27 mars 1868
J Svensson
Johan August Andersson arrenderade torpet Gransbo på Långlidens ägor och bodde där med hustru och tre barn. Blev det någon auktion, blev det någon resa till Amerika? Ännu 1877 bodde familjen kvar på torpet Gransbo. Det blev troligen ingen resa. De ångrade sig kanske? Jag kan inte finna Johan August i registret över emigranter.
Lördagen den 2 maj kl. 2 em. kommer genom auktion i Norra Kärr, Gränna socken, hos Jonas Eng och Lotta Andersdotter, som ämnar resa till Amerika, att försälja hela lösöreboet bestående av : ett silverfickur, koppar, järn och träsaker, ett väggur, kistor, skåp, skrin, bord, stolar, sängar och soffor, en byrå, två dragkistor, tre vävstolar, laggkärl, snickareverktyg, två hyvelbänkar, en svarvstol, en dragkärra, säng- linne- och fjäderkläder, mans- och kvinnsgångkläder, viktualievaror av fläsk och ister, en ko. Även försäljes en stugubyggnad med besittningsrätt å en torpplan m.m. Köpare erhåller kredit till 1 augusti eller ock betala vid anfordran.
Dunarp den 22 april 1868, enligt anmodan, J Svensson
Jonas Eng var född i Ölmstad 1823. Han gifte sig med Britta Andersdotter från Norra Kärr 1851. Jonas var först soldat för Kärr i Adelöv innan de blev bönder på en liten gård i Norra Kärr. Men kanske var det svårt att försörja familjen. Den 5 maj 1868 fick han utresebetyg för sig, sin hustru och tre barn. Med dem flyttade också hennes mor. Fadern var död.
Den 5 maj skrev Corren att råg och vete som i höstas såg ganska klena ut har under senare veckorna tagit sig betydligt och lovar i nuvarande stund en blivande god skörd. Den vackra väderleken under april har påskyndat vårsådden. På många ställen är den redan klar.
Våren här skrev Corren den 20 maj. Svenska jordbrukare säger att en vackrare vår än denna har vi inte haft sedan 1827. Körsbär och hägg blommar och för åtta dagar sedan blommade smultronen. Syrenerna knoppas rikligt, om några dagar skall de stå i blom. Vete- och rågfälten liksom ängarna står rika och vackra. Endast där höstsådden skedde allt för sent och i sur jord visar sig den växande grödan sämre. Rågaxen har redan börjat visa sig. Allt bebådar ett välsignelsefullt och gott år.
Några dagar senare skrevs att väderleken i Östergötland är överallt sommarlik. Värmen i skuggan har de senaste dagarna överstigit 20 grader, i förgår till 25, fruktträden blommar, fälten grönskar och frodas. Rågen skjuter ax, göken gal från skogar och höjder. Hur annorlunda mot i fjol.
Den 27 maj berättade Grännatidningen att utvandringen till Amerika har under våren varit stor från våra trakter. Såväl gamla gubbar som unga drängar har dragit åstad.
Den 10 juni 1868 kom Corren med nästa rapport om vädret, tre veckor efter den positiva bilden. Sedan dess har det varit ihållande torka och värme. Trädgårdar, ängar, vårsäd och betesmarker har lidit av torkan. Nu hoppas man på regn. Det behövs.
Tio dagar senare, den 20 juni 1868 kom nästa rapport.
Denna långvariga torka. Från alla håll klagas över att vårsäden börjar tvina bort, att gräset har stannat i växten, att marken spricker av torrhet, att beteshagarna på många ställen är uppbrända av den ständiga soltorkan.
För Östergötland särskilt kan tilläggas att många källor och vattenställen på slättbygden helt och hållet torkat ut. På fyra veckor har här icke regnat. Att fodertillgången i år blir otillräcklig lär väl numera icke kunna hjälpas. Ett rikt regn skulle möjligtvis ännu kunna upphjälpa vårsäden, men då måste det komma ganska snart.
Priset på blodiglar på apoteket i Norrköping är 40 öre stycket. Detta är kanske en egendomlig uppgift, möjligen onödig. Men blodiglar användes för åderlåtning och det ansågs nyttigt på den tiden. Årsbehovet var då ca 800.ooo blodiglar i Sverige.
Den 15 juni 1868 nedbrann en nästan ny ladugård i Sutarp i Adelövs socken. Därvid innebrändes 22 får, en kalv och några höns förutom en mängd kör- och åkerbruksredskap. Allmänna tanken är den att olyckan vållats genom mordbrand, och den misstänkte är förre ägaren av hemmansdelen, Anders Svensson från Ödeshögs socken, vilken nu påstås ha rest till Amerika.
När jag läser kyrkoböckerna finner jag Anders Svensson, född i Sutarp 1822, bonde i Fagerhult 1866 och 1867 i Tyrsabol. Därifrån utskrevs han tillsammans med sin familj till Amerika 29 maj 1868.
I Sutarp har hänt mycket under årens lopp. Det skulle kunna skrivas en bok om enbart Sutarp.
För några veckor sedan nedbrann vid Stora Åby i Östergötland en gammal väderkvarn, som var så bristfällig att den inte kunnat begagnas på ett par år. Hur elden kommit lös har inte kunnat utrönas, men det synes som detta icke vore olikt många andra dylika inkomstbringande handlingar. Den gamla kvarnen var nämligen högt brandförsäkrad. Dessa funderingar hade Grännatidningen.
Den 17 juni skrev Corren att från alla håll av landet utom Norrland hörs klagorop över den skada som den långa torkan gjort på växtligheten. Även om vi snart skulle få regn och ett gynnsamt väder kommer skörden av hö, foderväxter, havre och korn ändå att bli under medelmåttan.
Om genom fortsatt regnbrist fullkomlig missväxt skulle inträffa har vi att motse en vinter vida svårare och olyckligare än den vi genomkämpat. Det är därför vi vilja lägga landets befolkning på hjärtat att under sommaren insamla ämnen till nödbröd, såsom svampar, lavar och dylikt. Varje stuga borde innan den dystra vintern kommer över oss, vara försedd med åtminstone någon kvantitet av ovannämnda surrogat.
Vi kan då möta vintern något lugnare än om vi inte gjort något för att mildra dess lidanden.
Hushållat och tänkt på framtiden har vi inte gjort. När vi haft något har vi njutit så länge det varat, och när allt tagit slut har vi fått svälta. Detta har beklagligen varit folkseden i Sverige.
Den 1 juli 1868 skrev Corren att en allmän missväxt i landet stod för dörren. Till och med rågfälten, som för några veckor sedan lovade så mycket har nu börjat tyna bort. Överallt där nu rågen står liksom mogen och gulnad, kan man vara övertygad om att ingen kärna finns, utan är uppbränd.
På ett och annat ställe ser man mindre delar där rågen redan är avmejad. Återigen, där nu rågarna bara står halvgulnade, är kornen ovanligt små, liksom de antingen saknade förmåga att utveckla sig eller också var på vägen att tyna bort.
Vetet är i allmänhet något jämnare, men även det är klent. Om vårsäden kan man knappast tala. I Västergötland täcker den knappast jorden, i Östergötland har den redan på flera ställen redan gått i ax. Fodertillgången blir avgjort långt under medelmåttan.
Många har börjat höskörden för att skaffa kreaturen beten. Men där man gjort så har omväxlande värme och förkvävt all ytterligare tillväxt, varför man icke uppnått ändamålet.
Bäst tycks vara att inte börja slåttern förrän regn fallit, om man kan hoppas på sådant. Att betena är usla säger sig självt.
Stora bekymmer förmörkar jordbrukarens sinne. Redan förra året var svårt, detta år synes bli ännu värre.
Vi lämnar Corren och tittar i Grännatidningen för den 1 juli 1868 och där läser vi följande om väderleken: Den mest härliga vår som började tidigt och gav bonden förhoppningar om en god skörd har tyvärr förbytts ien ihärdig torka. Inget regn har kommit sedan i maj.
Även om det nu några dagar varit mulet har det ändå inte regnat.
Klövervallarna har lidit av torkan och till en del vissnat. De som har slagits har bara lämnat halv avkastning. Både naturen och människan suckar nu och längtar efter regn.
Onsdagen den 8 juli skrev Grännatidningen om regn. Under förra veckans varma dagar såg det ut som om allt hopp om en vårsädesskörd skulle vara ute. Fälten torkade bort allt mera och allt vissnade. Men i söndags kom ett särdeles ymnigt regn, milt och välgörande, en riktig rotblöta. Detta ger hopp om att vårsäden skall förbättras och ge åtminstone medelmåttig skörd och hjälpa igång gräset på ängar och klövervallar. Även igår föll här ett ganska ymnigt regn.
(Detta var troligen ett lokalt regn).
Torgpriserna i Norrköping den 11 juli. Vete 33-35 riksdaler, råg 23-24 , ärter 26-27, korn 18-20, havre 11-12 och potatis 12-13 riksdaler per tunna.
Den 22 juli 1868 skrev Corren att höskörden häromkring är avklarad. Foderbristen är given. Rågskörden som på vissa högre belägna fält pågår allmänt, en del av den är redan under tak. Fälten står för övrigt fulla av rökar. Termometern har sjunkit till nära ostadigt. Vinden är västlig och moln täcker himlen. Så uppfriskande och välgörande ett regn skulle vara, kan man dock i betraktande av den mejade rågen önska några dagars uppskov. Rågskörden började i år tidigare än i mannaminne.
Den 22 juli 1868 redovisade Grännatidningen den första årsväxtberättelsen för Jönköpings län rörande 1868. Årsväxten under våren och början av sommaren visade sig lovande och gav förhoppningar om god skörd, men under maj och juni kom torka som fortfarande håller i sig. Stark blåst och hetta skadade höstsäden, gräsväxten och inverkade menligt också på vårsäden. Vid midsommartid kom regn, men detta kom ojämnt och bara på få ställen så mycket som behövdes. På magra jordar har höstrågen vitnat och fått avskäras för att kunna användas som foder. Vårsäden är tunn och ovanligt kortväxt.
Rotfrukterna har lidit mindre av torkan men växer föga. Gräsväxten är skadad av torkan. Halmavkastningen blir mycket ringa och stor foderbrist kan uppkomma.
Brännvinsbränningen ägnades stort intresse i pressen, så även i Grännatidningen. Nu när skördarna slår fel kommer en och annan röst som säger att folket behöver bröd, bättre än brännvin. Men brännvinsbränningen tycks vara en näst intill helig näringsgren, detta tycks vara den allmänna bedömningen.
Den 25 juli 1868 skrev Corren om årsväxten i Östergötland: Under den regniga väderlek som rådde under hösten i fjol skedde sådden av råg och vete ofta i sur och illa tillredd jord. Det ovanligt varma och torra vädret under maj och juni med häftig blåst har försämrat det under våren lovande utseendet. Rågen har på lätt och höglänt jord dels brådmognat och dels vitnat utan kärna. Vetet som bättre motstår torkan har tämligen frodig växt och synes kunna lämna god avkastning. Vårsäden, korn, havre och blandsäd, har hämmats av torkan och kommer troligen att ge en skörd långt under medelmåttan.
Potatisen har ännu frisk och frodig växt och kan väntas vid god väderlek ge god skörd. Höskörden på ängar och på åkervallar är långt under medelmåttan.
Priset på blodiglar var den 1 augusti 1868 37 öre stycket.
Onsdagen den 5 augusti 1868 i Grännatidningen.
Torsdagen och fredagen den 20-21 dennes kl. 2 em. första dagen och tidigt dagen därpå kommer genom auktion i Hulutorp, Adelövs socken, att försäljas hela lösöret hos hemmansägaren Samuel Samuelsson därstädes, som ämnar resa till Amerika, malm, koppar, tenn, järn- och träsaker, ett väggur med slagverk, tvenne byråar, kläddragare, kistor, skåp, skrin, bord, stolar, dragsängar och soffor, kökssaker, glas, porslin, en vävstol, laggkärl, snickarverktyg, 20 famnar björk- och barrved, kör- och åkerbruksredskap, två kärror, vagnar, kälkar, skrindor, krokar och plogar, järn-, bill- och träpinnharvar. Kreatur: en häst, ett par stutar om 10 qvarter, 5 kor, 3 ungnöt, 16 får. Säng-, linne- och fjäderkläder, mans- och kvinnnsgångkläder. Även försäljes all å hemmanet ½ mantal Hulutorp dels inbärgad och dels växande säd och fodergröda, som skall på stället uppskiftas m.m. Köpare erhåller kredit till den 1 mars 1869, eller att betala vid anfordran. Dunarp den 3 augusti 1868. Enligt anmodan, J Svensson.
Samuel och hans hustru Anna Maja Månsdotter hade gift sig 1858 och de innehade 1/8 mantal i Hulutorp. De var barnlösa. I Hulutorp fanns ytterligare någon gård samt ett torp. Amerika tycks ha varit ett stort samtalsämne i Hulutorp. Två familjer flyttade från byn till Amerika 1868. Hulutorp låg inte långt från Gyllinge. August såg denna tid många bekanta som flyttade till Amerika.
Den 19 augusti 1868 skrev Corren att fattigvårdsskatten ökar oupphörligt inom städerna. Ett av de tre väsentligaste skälen härtill är det ökade antal av medellösa som från landsorterna söker sig till städerna. Bland sådana förekommer att pigor från landet får tjänst i städerna. Dessa pigor har, vilket visar sig lite senare, ett eller flera barn som också tillkommer på den nya skattskrivningsorten. Det har därför kommit en uppmaning att ingen stadsbo bör städja någon utifrån kommande tjänsteflicka utan att, utöver orlovsedel, kräva pastorsbevis på att hon ej har barn.
Den 26 augusti 1868 skrev Corren om årsväxten i allmänhet. I Ryssland fruktar man för en vitt utsträckt missväxt. Från Spanien meddelas att den missväxt som där befaras är värre än vad som varit under det senaste halvseklet. I Frankrike synes skörden bliva god. Från England berättas att skörden ser ut att bli tillfredsställande. I Tyskland är utsikterna gynnsamma och sädespriserna är sjunkande.
Samma dag skrev Grännatidningen om årsväxten i Jönköpings län. Där noterades att höstrågen blir medelmåttig men på många ställen sämre, på grund av torkan. Vårsäden blir under medelmåttig, för potatis befaras klen avkastning. Höskörden har blivit långt under medelmåttig.
Brännvinsbränningen ägnas stort intresse i bladen, även i Grännatidningen. Nu när skördarna slår fel kommer också en och annan röst som säger att folket behöver bröd, bättre med bröd än brännvin. Men brännvinsbränningen tycks vara en näst intill helig näringsgren för många.
Utdrag ur ett brev från Amerika, infört i Grännatidningen.
Duncan Mills, Fulton den 18 juli 1868
Min resa gick ganska bra och vi hade mycket vackert väder under resan över havet. Vi slapp ligga över som andra hade fått. Det gick åt tre veckor från Göteborg till Chicago. Men jag skall tala om att det är just ingen lustresa, ty den är både tråkig och besvärlig, så jag önskade många gånger att jag skulle vara i Sverige. Tänk om det därtill hade varit fult väder. Jag kom till Chicago den 19 juni, men där fanns inget arbete. Jag var där i fyra dagar och jag träffade många Grennabor och många andra bekanta. Men det gick hundratals arbetslösa, svältande och kunde inte komma längre. Vi var 16 svenskar som reste 260 mil från Chicago till Illinois och här har vi arbete vid en järnväg som skall gå till Missisippifloden. Det kan hända att arbetet räcker till julen om det blir vackert och milt väder. Jag har två dollars om dagen, det vill säga 5 riksdaler i svenska pengar. Här är inte just så dyrt att leva, när man varit här så länge att man förstår språket. Detta är mycket svårt att lära, vi är som små barn som ej kan tala. Vår arbetstid är 10 timmar om dagen, men det är så rysligt varmt, och vi får svettas så mycket att vi får gå blöta hela dagen innan vi bli vana vid värmen. Men vi har en beskedlig förman och han tycker mycket om oss svenskar. Men här duger ej att vara om man inte vill arbeta duktigt. Här finns många höga och förnäma som måste taga till spaden, här är den ena inte mer än den andra, alla är du och alla lika goda. Jag har ännu icke längtat hem, annat än på söndagarna, ty här är ingen kyrka och ingen stad att gå till på mindre än åtta mil. Här håller man nu på med att skörda säden, men det görs med maskin, inga lador finns utan säden stackas ute. Om ni finge se sådana boningshus som här finns, skulle ni tro det vara vanliga skjul, i Sverige finns knappt så dålig ladugård som boningshusen är här på landet, och inga möbler, bara ett par sängar och några stolar. Men maten är riklig och god här. Solen går här upp sju timmar senare än i Sverige, så att då klockan är 12 på middagen här, så är klockan sju på kvällen hos er.
/Carl Nyström
Onsdagen den 26 augusti 1868 kom den andra rapporten av årsväxten i Jönköpings län. Något regn hade kommit, men mycket ojämnt. Sedan kom åter stark torka och hetta. Säden mognade snabbt. Till större delen är den nu skördad och inbärgad. Höstrågen blir medelmåttig men på många ställen mycket därunder. Vete blir också medelmåttig men odlas inte mycket. Skörden av vårsäd, korn, blandsäd och havre, antas bli under medelmåttan, både till strå och kärna. För potatis befaras klen avkastning. Höskörden har blivit långt under medelmåttig. Samma gäller för trindsäd, ärter och vicker. Potatisen har på många håll börjat skjuta nya skott i jorden, varför här befaras klen avkastning. Höskörden, som nu är slutad, har utfallit vida under medelmåttan, på vissa ställen helt nära missväxt. Betesmark och klövervallar är svedda av den ovanliga torkan.
Efter de dåliga skördeutsikterna har det i tidningarna börjat komma tips om nödfoder. I Grännatidningen den 25 augusti gäller det lövfoder, främst björk samt sättet att servera detta till korna.
Den 16 september 1868 kunde man på torget i Norrköping köpa vete för 25-28 riksdaler, råg 21-23, korn 20, havre 9:50-10:50, potatis 6 riksdaler per tunna.
Tisdagen den 8 september var det marknad i Ödeshög. Den var talrikt besökt skrev Corren.
Men kreatursförsäljarna gjorde klena affärer. Bristen på pengar och fruktan för den mindre fodertillgången avhöll många från att köpa kreatur, som här fanns gott om. Men lantmannaprodukter i övrigt hade god avsättning. Men de som gjorde den bästa marknaden var ficktjuvarna, som i stort antal hade infunnit sig.
Många fruntimmer blev av med sina portmonnäer. Kanske vi här kan klandra den förträffliga passfriheten, emedan alla skälmar nu kan fritt och obehindrat vandra land och rike omkring, från den ena marknaden till den andra. På Askersunds marknad några dagar senare lär även en mängd tjuvar ha visat sina talanger, att ta vara på andras egendom. Att dessa skälmar så lätt kan utöva sin verksamhet, därtill torde man även kunna söka orsaken i damernas krinoliner, vilka ger ett ypperligt tillfälle även åt klåpare i ficktjuvyrket att utan svårighet undersöka fruntimrens illa bevakade sidor.
Ursäkta att jag ger mina damer en måttlig varning att icke på marknader begagna dessa dråpliga plagg.
 |
| Torget i Ödeshög i början av 1900-talet. Några damer med krinoliner ser vi inte här, men många vagnar, lastade med varor till försäljning. Det höga huset till vänster lär vara Carlströms. Okänt foto. |
Landstinget i Jönköping har vid sammanträde den 30 september 1868 tagit upp frågan om fattigväsendets ordnande. En tidigare tillsatt kommitté hade föreslagit att länet skulle indelas i sex distrikt med var sin arbets- och försörjningsinrättning. Men på grund av frågans stora vikt och betydelse beslutade mötet att skjuta på frågan till nästa möte.
Från Norrbottens län har kommit rapporter om en god skörd, dubbelt så god som under vanliga goda år.
Frågan om gemensam fattigvårds- och arbetsinrättning har varit uppe i Skåne. Där har fem kommuner slagit sig samman och byggt ett gemensamt fattighus, tvåvåningars stenhus med två flyglar, där alla fattiga i dessa kommuner fått plats. Där finns idag 200 fattig- och arbetshjon, ungefär så många som i dessa fem kommuner behöver fattigunderstöd och som ligger samhället till last. De får där sysselsättas med sådant arbete som de med sin förmåga kan klara. Denna idé kommer från Danmark och har där lett till att skatterna för detta har minskat.
En hel skara utvandrare passerade i onsdags Jönköping på väg till Göteborg och vidare till Amerika. De var dels från Jönköpings län och dels från Kronobergs län och norra Kalmar län. Hur många som på redligt sätt emigrerar är svårt att säga. Från Södra Vedbo härads 12 socknar hade under årets åtta första månader utflyttat 200 män och 157 kvinnor och 151 barn. Av dessa 200 män hade 43, därav 39 från Hässleby, lämnat landet dels för skulder och dels för brott. Dessa utvandrade hade efterlämnat 34 kvinnor och 89 barn, vilka som värnlösa och utfattiga falla socknarna till last och i betänklig grad ökar det förut rådande eländet.
Landstinget i Jönköpings län har till följd av nöden i länet beslutat inrätta en kommitté som på landstingets vägnar skulle ta ett lån på 150 000 kronor att som lån lämna till kommunerna. Vidare skulle man hos Regeringen anhålla om ett räntefritt lån på 300 000 kronor samt ett anslag utan återbetalningsskyldighet. Därutöver skulle också en adress till allmänheten utfärdas med bön om hjälp.
Hushållningssällskapets förvaltningsutskott anmodades också att till olika delar av länet utsända personer för att informera om sättet att bereda nödbröd. 500 riksdaler ställdes till förfogande för detta arbete.
Vid kommunalstämma med Gränna landsförsamling valdes en kommitté av herrar baron Carl von Otter som ordförande och inspektor Esaias Andersson samt Sven Johansson och Johan Johansson i Uppgränna samt August Johansson i Örserum som ledamöter, att utarbeta ett nytt fattigvårdsreglemente för Grenna landsförsamling.
Potatisskörden här i orten har slagit särdeles väl ut, mot vad man trodde i augusti. Beklagligt är dock att se hur en mängd av denna vara, som utgör den bästa och billigaste födan för den fattiga befolkningen, i synnerhet i år då spannmålspriserna är så höga – i stället att användas till sitt av naturen avsedda ändamål – nu i stora partier här i orten uppköpes för att bli brännvin.
Den 7 november 1868 kom tredje årsväxtberättelsen för Östergötland: Sedan torkan och värmen under sommaren fått säden att mogna ovanligt tidigt, och skördades under bra väder. Spannmålsskörden har därför utmärkt beskaffenhet men till en lägre avkastning i korntal. Höstsäden har därför ej varit över medelmåttan och vårsäden har utfallit därunder. Men då skörden varit olika i olika delar av länet, torde den i korntal beräknat, kunna antagas i medeltal av de särskilda sädesslagen givit : Vete 8:e a 9:e kornet, råg 6:e till 8:e kornet, korn, blandsäd och havre 3:e till 5:e kornet, ärter 4:e och 5:e kornet, lin, hampa, rotfrukter och trädgårdsprodukter har givit klen skörd, och fodertillgången har, därigenom att säden har varit kortväxt, utfallit så att foderbrist måste befaras.
Efter mitten av september har betydande nederbörd erhållits, och givit ett särdeles lovande utseende, och har genom den blida hösten som medgivit kreaturens utfodring på bete längre än vanligt, någon lättnad i de av den knappa fodertillgången förorsakade olägenheten vunnits.
I denna tidning finns också en artikel om husdjurens utfodring med nödfoder, såsom renlav, enbär och enris, granris, ljung, näckrosblad, gulnade löv, aspbark, sågspån, mm.
Under förra vintern fanns en soppkokning för de fattiga i Linköping. Läget för dessa fattiga anses nu inte vara bättre än i fjol. Därför önskas samma soppkokning även nu. Med undantag för köttpriserna, som är lägre nu än i fjol, är priserna på alla övriga livsmedel lika höga som i fjol, mjölken till och med högre. Detta skrev Corren 25 november 1868.
De höga priserna på livsmedel samt minskade tillfällen till arbete ökar de fattigas antal. För en tid sedan talades det om ordnandet av fattigvården i länet. Men förslaget då att skapa en kommitté blev nedröstat. Men frågan kommer upp igen. Detta skrev Corren den 9 december 1868:
Missväxt inom Jönköpings län. Nödhjälpskommittén hade den 1 november sitt första sammanträde och utdelade då som lån till de behövande kommunerna 150 000 kronor. Summan av inkomna ansökningar uppgick till 166 000 kronor. Det har därför gjorts minskningar i flera kommuners belopp. Detta skrev Corren den 12 december 1868.
Anslag till vägarbeten. Till en väganläggning mellan Tranås kvarn och Ramsmåla gästgivargård i Jönköpings län hade anslagits 16 500 kronor
Den 16 december 1868 hölls ett sammanträde i Boxholm rörande Östra Stambanan, med deltagare från både Östergötland och Småland. En kommitté bildades.
Den 19 december 1868 rapporterades att Göta Kanal blivit isbelagd. Trafiken på kanalen är slut för året 1868.
Den 23 december 1868 rapporterades att priset på blodiglar vid apoteket i Ödeshög var 50 öre per styck. Men i Norrköping kostade blodiglarna bara 40 öre styck.
Årsväxten i riket under 1868 var enligt statskontoret följande: Skörd över medelmåttan i Södermanland och Jämtland. Medelmåttig skörd också i två län, Väster-Norrland och Västerbotten.
Nära medelmåttig i sex län, Östergötland, Göteborgs och Bohus län, Örebro, Kopparberg, Gävleborg och Norrbotten.
Under medelmåttig skörd var det i elva län, Uppsala, Stockholms, Gottland, Kalmar, Blekinge, Kristianstad, Malmöhus, Halland, Värmland, Västmanland och Skaraborg.
Nära missväxt var det i två län, Jönköping och Elfsborg.
Missväxt var det i Kronobergs län.
Om ni tror att det är slut där så tar ni fel. Vi har ett år kvar.
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar