Backstugor och jordkulor

Stampat jordgolv har nog många skämtat om i sina dagar men det var en tid då just stampat jordgolv och jordväggar var ett faktum hos många fattiga här i Sverige.
När man tänker på 1950-talets Sverige så tänker man säkert att det gamla fattiga Sverige som fanns förr var långt förbi. Så var inte fallet för det fanns faktiskt en och annan som bodde kvar i sina backstugor långt in på denna tid.

Anna Josefina Gabrielsdotter (Bilden ovan) även kallad Skrape-Fina bodde i sin backstuga i Dagsås Socken i Halland fram till sin död 1957. Hon levde som en av de fattigare av de fattiga i sitt lilla hus som var på gränsen till en jordkula, byggt direkt i sluttningen med jordgolv och jordvägg.
Den lilla backstugan var 3 x 3 meter stor. Här bodde familjen i alla år. Sova och äta, något annat kan de inte ha haft plats for inomhus. Några år hade hon sex barn hemma i backstugan. Förmodligen födde hon sina barn här också.

När Fina och barnen jobbade på gårdarna i trakten fick de väldigt lite betalt för att man ansåg att man inte behövde betala de fattiga stackarna så mycket som arbetet egentligen var värt. Hon fick tigga mjölk till barnen och de eldade med kottar och pinnar. Stugan byggde maken och Fina på en byallmänning när de gifte sig, i en sluttning för att inte behöva dra fram så mycket sten. Maken dog efter några års äktenskap. Ända till 1920-talet hade huset bara jordgolv, sedan lades bräder in. På golvet hade de många trasmattor för att slippa kylan. Innerväggarna var alltid fuktiga och vedspis skaffades inte förrän på 1930-talet.

Att de hade väldigt hårda liv, backstugusittarna kan man lätt förstå. Likadant var det för de som bodde i jordkulor. Torparna hade ett stycke mark att bruka och odla, och såvida de inte var soldater, ryttare eller båtsmän var de som regel bundna till sin husbonde med ett torpkontrakt, enligt vilket man var skyldig att göra ett visst antal dagsverken. Denna skyldighet hade dock inte backstugusittarna, som var helt jordlösa. Antalet torpare och backstugusittare var störst på 1870-talet. På grund av emigrationen hade antalet sjunkit vid sekelskiftet men utgjorde fortfarande omkring 700 000.

De fattiga hade det eländigt många gånger men både backstugorna och jordkulorna fyllde sin funktion på den tiden. Tänk er om ni själva skulle bosätta er i en jordkula i bara några dagar. Hur tror ni att det hade känts efteråt? Man skulle nog känna sig ganska tacksam att man slapp att leva så dag ut och dag in.

//Daniel