En 400-årig släkthistoria

Stora Binga gård i Hossmo socken utanför Kalmar.

När jag började släktforska för några år sedan så var det för att jag hade sett en artikel om knektar och då ville få reda på lite mer om en knekt i familjen som levde mellan 1760 och 1825. Jag har nämnt lite om honom tidigare och om hur jag startade med släktforskningen. Jag fick faktiskt reda på mer om den här knekten som faktiskt var den första i släkten med efternamnet Lantz än vad jag hade trott att jag skulle få reda på. Många som hör att jag håller på med släktforskning frågar allt som oftast hur långt tillbaka jag har kommit och svaret brukar vara det samma hela tiden att det är 1500-talet. Det är inte riktigt för att komma så långt tillbaka som möjligt som jag släktforskar utan det är för att få reda på så pass mycket jag kan om personerna som jag är släkt med och som på ett eller annat sätt sett till att jag finns till idag. Det finns ju ett födelsedatum för varje person och det finns ett dödsdatum men det intressanta är ju det som hände däremellan. Att ta reda på årtalen är naturligtvis en del av forskningen men att få reda på så mycket som möjligt om en person är faktiskt roligare än att enbart få reda på mellan vilka datum personen levde.

Ni ska nu få hänga med på en historia om min 9:e gammelfarbror som hette Måns Assarsson. Han föddes den 20:e Augusti 1619 i Hemmershult i Fryele Socken som ligger mellan Skillingaryd och Värnamo. Det är idag alltså 400 år sedan han föddes. Han var son till Assar Månsson som var skattebonde i Hemmershult. Redan som 14-åring, alltså 1633 så blev Måns bösseskytt inom flottan. Bösseskytt var en artillerist i flottan som betjänade kanonerna eller tjänstgjorde som muskötskytt. Till bösseskytt valdes vanligtvis båtsmän från inlandet, vilka ansågs vara mindre sjövana än båtsmännen från kustområdena. Bösseskyttarna verkade under en bössemästares befäl vid ett bösseskyttarkompani. Under den här tiden så fanns det ingen standardiserad uniformering i den svenska flottan utan den kom 100-talet år senare. Trots detta kunde det finnas tvärgående galloner på ärmarnas nederdel och dessa uniformsattribut var unika för denna tid. Det kunde alltså vara ganska svårt ibland att veta vilka som tillhörde befälen och vilka som var i ens eget kompani på den här tiden.
Som 17-åring, 1636, så avancerade Måns till konstapel inom flottan, vilket är den näst lägsta underofficersgraden (Arkilmästare var underordnad konstapeln). Konstapeln hade ansvar för alla kanonerna på ett kanondäck och hans överordnade var en artillerilöjtnant. Under ett stopp i Stockholm 1636 så koma han i bråk med en Stockholmsborgare (Borgare avsågs en innehavare av burskap, det vill säga personer med rättighet att bedriva näringsverksamhet, handel och hatverk) och det gick så illa att Måns dräpte Stockholmsborgaren. Efter detta så flydde han utomlands. Till slut så hamnade han i Holland och gick där i örlogstjänst. Under 1644 så fick han lejd och återvände då till Sverige. Samma år så deltog han i bägge sjökrigen mot Danmark. Den 30:e Oktober 1645 så fick Måns ett benådningsbrev för sitt brott 9 år tidigare. Han var alltså nu en fri man enligt lagens mening.

Adelsvapen för Mannerfelt med adelsnummer 775.

Måns fortsatte inom flottan efter nådebrevet och det dröjde bara till den 4:e mars 1650 för att han skulle bli befordrad och då till Underlöjtnant. Efter detta steg han i graderna i rask takt. Han blev chef för Smålands bysseskyttars kompani den 19:e februari 1652 och det var han fram till sin död. Han blev den första april 1653 befordrad till Löjtnant och den 20:e september 1657 blev han befordrad till Artillerikapten. Efter detta så dröjde det till den 13:e december 1664 innan han blev befordrad igen och denna gång till Major. Den 9 oktober 1665 så var det ingen befodring inom flottan som han fick utan det var dagen han blev adlad. Han blev introducerad den 16 juni 1668 under nr 775 och fick efternamnet Mannerfelt. Som om inte allt det här var nog. Den 13:e juli 1668 blev han Tygmästare vid sjöartilleriet och till sist så blev han den 26:e mars 1673 befordrad till Amirallöjtnant i amiralitetet.
Den 24 januari 1674 dog han i Stockholm och begravdes i amiralitetskyrkan (gamla Ladugårdslands kyrka), där hans epitafium uppsattes (nu i Östermalms kyrka).
Under 1658 så deltog han bland annat i stora flottans operationer mot Danmark ombord på skeppet Draken och enligt sköldebrevet så deltog han den 29:e oktober 1658 i sjöstriden i Öresund och då >>erövrade på skeppet Draken det holländska amiralsskeppet Brederode>>.

Måns är ett av de sällsynta exemplen i 1600-talets Sverige på klättring från bonde till adelsstånd under en generation. Han fick även några hemman i Binga i Hossmo 1665 som livstidsförläning och detta blev till slut ett säteri. Naturligtvis så fick Måns barn varav en dotter vid namn Maria blev stammoder till släkten Kuylenstierna men han fick också söner och ännu så lever släkten Mannerfelt kvar in i våra dagar.
Det är just sådana här historier som är roliga att hitta när man släktforskar. Man får reda på väldigt mycket om en person och vad som hänt i hans eller hennes liv. Ibland kan man få tag på saker som hur de såg ut och nästan vilken skostorlek de hade men det är långt ifrån vanligt. När det gäller småbönder i hemman och torpare så kan det vara lite svårare att få tag på de olika sakerna eftersom att det inte skrevs så mycket om dem som om herrefolket även att det ibland kan vara nästan roligare att läsa om dem och deras strävan i vardagen.
När man släktforskar så är det inte enbart kyrkböcker som man tittar i för att få reda på saker och ting utan man läser samtidigt på om historiska händelser för de olika tiderna och då även lokalhistoria i den mån som det finns och på så sätt kan man bättre förstå hur det var att leva i de olika århundradena. Oftast var det inte speciellt lätt för "det vanliga folket" som levde ute i bygderna vilket en del kan ha lite svårt att förstå. Det var inte bättre förr.

//Daniel