Från Lerbacken till Bygget, från gård till torp

Det har hänt att jag skrivit en del om Bygget här i bloggen i olika sammanhang. Nu tänkte jag skriva lite mer ingående om Bygget och dess historia men också om de släktingar som en gång i tiden har bott och verkat på stället.

Vad säger ni? Vi börjar väl från början?

Fram till slutet av 1670-talet så Bygget en mantalsatt gård men det hette inte Bygget på den här tiden utan det hette faktiskt Lerbacken. Varifrån namnet Lerbacken kommer är det ingen som riktigt vet idag. Spekulationer finns naturligtvis men inget som med säkerhet kan påstås vara korrekt. Under slutet av 1670-talet så tog myndigheterna bort Lerbacken som gård då den inte ansågs vara bärkraftig, man fick alltså inte in någon skatt. Under början av 1680-talet så kom det stora förändringar inom Indelningsverket och det ständiga knekthållet bildades. Man kan säga att det gamla Indelningsverket var för gammalt och man behövde ett säkert sätt att få tag på soldater och med det så bildades det yngre indelningsverket där varje knekt skulle ha ett torp att bo i och en liten plätt där han kunde så lite grödor. Utöver åkerlappen så skulle det också finnas en liten hage där djuren kunde beta. vad det var för djur som knekten hade var olika mellan socknarna och länen men oftast var det antingen en ko, en get eller en gris. Några höns kunde det också finnas.

Småländskt soldattorp.

När det yngre indelningsverket var på gång så letade man efter ett ställe i Åsenhöga Socken som var lämplig för ett soldattorp och då bildades Håkentorps soldatrote. Lerbacken var ett naturligt ställe att ha ett torp på då det redan var en uppodlad plats. Under resten av 1600-talet så kallas stället fortfarande för Lerbacken men sedan kom den första förändringen i namnet och det blev Nybygget, troligtvis för att de byggde nytt på platsen. Nybygget förkortades lite senare helt enkelt till Bygget.

Vilka var det då som bosatte sig på Lerkullen/Bygget efter att det blivit ett soldattorp? Från det att det yngre indelningsverket fastslogs 1682 så dröjde det till 1686 innan en knekt blev tillsatt på Lerbacken. Det var en Måns Persson som var knekt mellan 1686 och 1692.

Den andra knekten blev Pähr Jönsson. Om Pährs liv har jag fått reda på ganska mycket.

Han föddes troligen i Hestra ca.1668 (vet ej om det var norra eller södra). Den 6/11 1692 gifter han sig i Åsenhöga Socken med Ingrid Andersdotter från Valebo. Samma år har han blivit indelt soldat för nr.123 Håkentorp. 1694-11-03 föds första sonen Nils och 1697-06-29 föds sonen Anders. Samma år, 1697, följer han med sitt kompani, Överstelöjtnantens kompani, till garnisonen i Wismar. Jönköpings regemente finns sedan som ett av trupperna i Wismar. 1700 görs kompanierna om och Pähr flyttas över till Gustaf Ernst Rothliebs kompani och benämns där som nr. 44 Pär från Håkentorp. Fram till juni 1702 finns arkiv från trupperna i Wismar och Per tjänstgör fortfarande. Det har nu gått 5 år sedan han for hemifrån.  

Under sommaren 1700 deltog regementet i fälttåget i Holstein. Därefter fanns de i garnison i Wismar. Mellan juli och augusti 1702 marscherade regementet från Pommern till västra Polen där de förenades med den svenska huvudarmén under Karl XII ledning. Regementet deltog bl.a. i belägringen av Thorn under maj till oktober 1703. Under vintern 1703/04 låg de i vinterkvarter i Preussen. Under sommaren 1704 ingick de åter i huvudarmén. Från 1707 och fram till Poltava ingick de hela tiden i huvudarmén. De bevistade striden vid Malatize den 31 augusti 1708 då regementet blev anfallen av två ryska dragonregementen medan de höll på att slå upp sitt läger. De försvarade sig tappert och lyckades hålla ut tills förstärkning kom till hjälp. Regementet förlorade dock mycket folk i denna strid. Även i slaget vid Wiprek den 7 januari 1709 förlorade regementet många soldater. I slaget vid Poltava den 28 juni 1709 var regementet enbart formerad på en bataljon om cirka 300 man. Slaget blev slutet på regementet, två tredjedelar av manskapet, inklusive alla officerare utom en, sårades eller dödades. Pähr var en av de soldater som överlevde alla slag och så även Poltava och gick i fångenskap 1709.  

Efter freden 1721 kom han hem den 16 april 1722. Han står som den 8:e soldaten i rullan över hemvändande krigsfångar. Den lilla gruppen hemvändande soldater bestod endast av fyra man. Mellan februari 1722 till januari 1725 kom endast 49 fångar tillhörande Jönköpings regemente hem från fångenskapen. Om jag inte minns fel bestod regementet från början av 1200 man. Om Pähr står det i krigsfångerullan: kväst i högra benet, avsked med underhåll, 54 år, 30 tjänsteår. Kväst är att han är skadad i högra benet och har alltså haltat från fångenskapen till båten som tog dem till Stockholm där de landsteg i land som det står i rullan. Jag har ännu inte funnit några tecken på att han togs sig tillbaka till Åsenhöga socken och återsåg Ingrid Andersdotter eller någon av sina söner. 1724-09-03 får äldste sonen Nils sitt första barn Märit och 1726-12-22 föds sonen Anders. Pähr står inte med som fadder. Pährs barnbarn Anders blir senare även han soldat med namnet Kullman. Minst halva Åsenhöga kan räkna Pär som sin stamfader.

1709-1713 Anders Andersson

Deltog i slaget vid Helsingborg, försvann troligen, möjligen krigsfånge i Tyskland 1713 eller 14

1716 -1718 Nils Larsson, död under återtåget från Norge 1718.

Dessa båda var ogifta och Pär Jönssons hustru Ingrid Andersdotter bodde kvar där. Ingrid Andersdotter på Lerbacken nämns i kyrkoräkenskaperna just 1718.

1719-23 Tore Persson Moberg 40 år, därefter är roten vakant.

1730-39 Johan Torsson

1740-42 Lars Moberg. Gift. Kommenderad på galären Dyker 1741-42, död i Finland, troligen rödsot 8/10 1742.

Efter att Lars Moberg hade dött så kom en man vid namn Assar Zachrisson och tog över. Han blev värvad den 17:e Januari 1743 och även han fick namnet Moberg men var inte släkt med Lars. Assar var född i Åkers Socken, närmare bestämt i Soldattorp 102 Sneppabo under Grytås rote den 29:e Augusti 1722. Det är här vi kommer in på min släkt. Assar Zachrisson Moberg var min morfars farfars farmors far. Enligt Generalmönsterrullan så var Assar 170 cm lång. Det dröjde inte länge efter att han hade blivit värvad som han fick bege sig ut i strid. Den 20:e Maj 1743 var han med i slaget vid Korpoström i vad som idag är Finland och de slogs mot Ryssarna i vad som har kommit att kallas för Hattarnas ryska krig (Hattarna var ett Svenskt regeringsparti som styrde Sverige på den här tiden). Slaget var över på bara några timmar och det var Ryssarna som hade vunnit.

1750 står det att hemorten var Bygget efter att ha varit Lerbacken innan men det finns lite olika beskrivningar i olika kyrkböcker om när namnet ändrades.

1751 är det fredskommendering i Kristianstad i Skåne och så även året därpå, 1752.

1756 så startades det så kallade sjuårskriget mellan stormakterna Preussen och Storbrittanien-Hannover på ena sidan och Österrike, Frankrike och Ryssland på andra sidan. Danmark och Sverige stod inledningsvis utanför kriget. Det var på Danskt initiativ som svenska riksdagen drivit igenom en nordisk neutralitetsakt, som var avsedd att hålla både Danmark och Sverige utanför kriget. De två dominerande riksdagspartierna, Hattpartiet och Mösspartiet, hade enats om att freden skulle hållas. Genom att en 108-årig klausul åberopades som skrivits efter det 30-åriga kriget 1648, av den Österrikiska kejsarinnan Maria Teresia så drogs till slut Sverige in i kriget och den 13:e September 1757 så drog 20.000 man från Sverige (däribland Assar Moberg) mot Pommern.

Den Svenska armen var vid den här tiden inte speciellt bra då de flesta knektarna saknade träning och stridserfarenhet. Den 6:e februari 1759 var Assar i Stralsund i Pommern och den 17:e November samma år så var han i Wolgast i Pommern. Den 20:e November 1761 hade han kommit till Grebox i Pommern. Han bevistade hela det Pommerska kriget som tog slut i Maj 1762.

1766 så blir det fredskommendering i Kristianstad igen och 1774 ytterligare fredskommendering och då genom ett läger i Skåne.

Den andra November 1785 så avförs från tjänsten. Han begär och får avsked och tilläggs underhåll. Assar är då 63 år gammal och har tjänstgjort i 42 år.

Assar fick flera barn precis som så många andra knektar men de söner han fick dog tidigt så det fanns ingen att lämna över knektskapet och torpet till. Inte just då åtminstone. Det var så att hans yngsta dotter Walborg var gravid men hon var inte gift, vilket inte såg med blida ögon på den här tiden. Fadern till barnet hette Jonas Svensson och han tog sitt ansvar och gifte sig med Walborg den 4:e December 1785. Exakt varifrån Jonas kommer ifrån har inte framkommit från några källor. Det står endast i Generalmönster rullorna att han är "Smålänning". Många har sökt men ingen har ännu hittat honom någonstans innan han dyker upp och gifter sig med Walborg. Jonas som var 203 cm lång skulle bli den nya knekten på Bygget. Den 8:e December 1785, alltså 4 dagar efter att han hade gift sig med Walborg, blev han antagen som knekt och hans knektnamn blir Lantz. Under ryska kriget (1788 - 1790) så skadar han sig och hamnar 1789 på Kristinestad sjukhus i Finland. Jonas fortsätter som knekt trots skadan.

Generalmönsterrulla från 1807 med Jonas Lantz.

Efter att Jonas hade bevistat Ryska kriget så får han vara i Stralsund där hans svärfar Assar hade krigat på 1750 och 1760-talen. Under en generalmönstring i Stralsund 1807 så blir han befodrad till Vice Korporal. Det är alltså under brinnande krig som han blir befordrad. Det här kriget som utspelar sig har en del olika namn, Pommerska kriget som pågår mellan 1805 och 1807 men också Svensk-Franska kriget som pågår mellan 1805 och 1810. Det kallas också första Napoleonkriget och Tyska kriget. Kriget mot Frankrike rasar fram till den 6:e Januari 1810 då freden i Paris inträffade och Frankrike utsågs som vinnarna.

Jonas avgår som knekt den 19:e December 1812. Han dör den 14:e Februari 1825.

Sonen som Walborg var gravid med när hon gifte sig med Jonas föddes den 28 Mars 1786 och han fick namnet Johannes. Johannes blev något kortare än sin far, som var 203 cm, och han blev "enbart" 184 cm eller 5 fot 11 1/2 tum som man skrev på den här tiden. Även att Johannes var äldste sonen så tog han inte över Bygget efter sin far då Jonas fortfarande var knekt när Johannes antogs den 20:e Januari 1806. Johannes fick istället ta över torp 125 Ingarp som inte ligger mer än några kilometer från Bygget.Han var också med om en del under sin tid som knekt. Han var i Skåne 1808 och 1809, på Gotland och i Västerbotten (Ratan) 1809, arbetskommendering i Malmö 1807 och 1810, på garnison i Karlshamn 1811-12, därvid 1811 "fått bråck i vänstra ljumsken under handräckning med persedlars transport från ett fartyg"; i Tyskland och Norge 1813-14, arbetskommendering vid

Göta kanal 1816, 1820, 1828 och 1832, på Vanäs fästning 1825; avsked med anmälan till underhåll vid General Mönstringen 1834, tjänt utmärkt väl, krigsmeriter och erhållen skada har motiverat underhåll före uppnådda 30 tjänsteår, 48 år, 28 tjänsteår.

Lite kuriosa som kan vara lite intressant är vad han gjorde efter sin tjänst som soldat. Två torp har hört till gårdarna i Trollsebo. Under Västergården, Trollenäs, även kallat Laxabo. Med säkerhet har här inte bott mer än en familj. På 1830-talet kom från soldattorpet i Ingarp, Johannes Lax med hustru Stina. Lax Hade efter välförrättad soldattjänst, bl.a. hade han varit med i Frankrike mot Napoleon, begärt och fått avsked. På Trollenäs uppbyggde han stuga och ladugård, samt uppodlade åkrar på en stenig och eländig mark. Det berättas att Lax brukade inbjuda traktens ungdom för att hjälpa honom med odlingen. Som betalning erhöll ungdomarna mat och brännvin och kan man förmoda, historier från Lax:s Soldattid. År 1844 synade socknens "äldste" den odling som Lax åstadkommit från tillträdet av torpet tills nu. För sin odlargärning erhöll han 241 riksdaler och ett omnämnande i sockenprotokollet. Lax var född 1786 och avled 1876. När han begravdes på Åsenhöga kyrkogård, bildade socknens soldater häck och sköt salut vid graven. Änkan bodde kvar till 1893.

Eftersom att Johannes fick ett eget torp och annat knektnamn så är ju frågan vem det var som tog över Bygget efter Jonas Svensson Lantz? Svaret på den frågan är Sven Jonasson, alltså Jonas och Walborgs femte barn. Sven som föddes 27:e Oktober 1796 (10 år yngre än sin bror Johannes) var bara 16 och ett halft när han blir antagen den 3:e Mars 1813. Han får knektnamnet Lantz som sin far. Sven Lantz tillhörde de som var med dåvarande kronprins Karl Johan (Bernadotte) under slaget vid Leipzig 1813. Därefter fick man marschera ner till Brussell innan det vardags att knalla hemåt. Innan det var dags att gå hem fick man göra en promenad upp till Oslo för att övertala norrmännen att åtminstone till hälften bli svenskar. En av Lantz grupp kamrater hette Lars Fhyr, han bytte senare efternamn till Löv. Han tjänstgjorde för 131 Hyltan. Han var född på torpet Björkekullen, som låg inte långt från Bygget. De lär ha känt varandra under barn och ungdomsåren.

Han får arbetskommendering vid Göta kanal 1815, 1816, 1820, 1828, 1832, vid Trollhätte kanal 1840, på Vanäs fästning 1826 som idag heter Karlsborgs fästning, avsked med anmälan till underhåll vid General Mönstringen 1850, tjänt utmärkt väl, 54 år, 38 tjänsteår. Sven är alltså den som tjänat längst på Bygget efter sin morfar Assar Moberg som tjänstgjorde i 42 år. Sven var 5 ft 9½ t eller 176 cm.

Nu var det dags för ett nytt byte av knekt på Bygget. Äldste sonen som hette Johannes precis som sin farbror hade redan den 13:e november 1841 blivit knekt på 134:an i Törestorp. Själva stället där torpet låg hette Flinkabo efter en knekt som bott där på 1700-talet. Johannes var inte så kort utan var 6ft 1t lång eller ungefär 185 cm. Han blev kommenderad på stadsgarnision i Malmö 1844, i Skåne 1848, i Schleswig 1850 (Tyskland, nära gränsen till Danmark), på Gotland 1854, på Karlstens fästning 1858, på läger i Skåne 1860, död 17 dec 1871, 51 år, 30 tjänsteår. Utöver soldat så hade han varit skräddare. På 1850-talet så fanns det varg i Åsenhöga Socken och det sägs att under en skallgång så var det Johannes som sköt den "sista" vargen.

Vem var det då som tog över Bygget då äldste sonen hade ett annat torp och knektnamnet Ros? Jo det var faktiskt den yngste sonen och 8:e i barnaskaran som bestod av 9 barn. Han hette Jonas, precis som sin farfar och även Jonas fick ha knektnamnet Lantz, precis som sin far och farfar hade haft före honom. Jonas var något kortare än sin bror Johannes och var bara 180 cm. 1854 så var han kommenderad på Gotland precis som sin bror. 10 år senare, alltså 1864, närmare bestämt den 14 maj så blir Jonas förordnad till Korpral och den fjärde juli 1878 så blir han förordnad till Distinktionskorpral, vilket var det högsta underbefälet på den här tiden och kan jämföras med Furir (Sergant efter 2009). Distinktionskorpral var från början en hedersgrad men med tiden så kom det att ändras och blev till slut en egen grad. Jonas var skräddare precis som sin bror Johannes.

Att vara korpral var då som nu ett gruppbefäl. En korpral på 1800-talet var gruppbefäl för en socken ungefär där det var omkring 10 - 12 knektar. En av uppgifterna var att lära knektarna att skjuta vilket gjorde att Bygget ett tag var samlingsplats för Socknens knektar. Jonas var en av de knektar som sköt salut vid Johannes Lax grav (Johannes var Jonas farfars bror). Den 25 Juni 1881 (en lördag och midsommardagen) så begärde Jonas avsked och fick den med anmälan till underhåll. Han hade tjänt utmärkt väl under sina 31 år som knekt. Han var då 50 år.

Bygget som det såg ut på tidigt 1920-tal.

Det var nu dags att lämna över till nästa man och som vi blivit vana vid att det var någon av de yngre förmågorna i familjen som tog över innan hände inte den här gången. Det var den äldste sonen (inte äldst i barnaskaran dock, utan andra i ordningen), Sven Gerhard som fick äran att ta över. Han var inte fyllda 20 (född 24:e September 1861). Han var med på Generalmönstringen på Västra Lägret i Skillingaryd när hans far begärde avsked och samtidigt så antogs också Gerhard. Inom det militära så blev han kallad för Sven Lantz som sin farfar men till vardags så var det Gerhard som han kallades. Av Gerhards bröder så var det ingen annan som blev knekt. Tre av hans syskon emigrerade till USA i slutet av 1880-talet och början av 1890-talet. Gerhard var inte skräddare till yrket som sin far utan han hade skolats till snickare hos Mäster Malm i Törestorp där han började som 15-åring.

Bygget under 1930-talet. Nisse till vänster och brodern Oskar (Leonard) till höger.

Gerhard skulle bli den sista knekten på Bygget och epoken med knektarna skulle ta slut. 1901 var sista året då indelningsverket fanns och allmän värnplikt infördes men det fanns faktiskt några knektar kvar efter indelningsverkets slut men inte på Bygget. Den 7:e april 1896 så fick Gerhard avsked på grund av sjuklighet. Epoken var därmed över och det hade funnits knektar på Lerbacken/Bygget i 210 år. Vad det var för sjukdom som Gerhard hade vid den här tiden framkommer inte av dokumenten. Det var många gamla knektar som fick chansen att köpa loss de torp som de hade haft under sin tid som soldater och sex år efter att Gerhard hade fått avsked så skrevs kontraktet och torpet var därmed hans och hans fru Emelie's. Det skedde förändringar på Bygget efter det här. 1907 så byggde Gerhard sig en egen verkstad så att han kunde arbeta lite bättre med sina möbler. 1910 så var det ladugårdens tur så att den blev lite större än den som hade varit där när han var knekt. Efter detta så skedde inga större förändringar fören 1927, då revs det torpet som Gerhard hade varit knekt i under de 15 åren och nu byggdes ett tvåvåningshus lite bakom där torpet hade stått. När huset fick el är inte vid skrivandes stund klarlagt men 1931 så drogs det in el i verkstaden. Gerhard var nu 70 år och det uppmärksammades i lokalpressen. Han jobbade fortfarande som snickare men det skulle ta slut 1934 när han var 73 år. Det var den yngste sonen Nils "Nisse" Lantz som skulle ta över nu och fortsätta bedriva verksamhet på Bygget som snickare och han gjorde så långt in på 1970-talet. Nisse dog 1983, 80 år gammal.

Bygget 2018.

Under sent 1990-tal så såldes Bygget av de sista Lantz-ättlingarna som bott på Bygget och då hade en och samma släkt bott här i över 250 år och det hade funnits olika verksamheter här under århundradena. Det är många som brukar försöka följa ett hus historia för att se vilka det är som har bott i det och för att se hur det har förändrats genom tiderna. Det första minnet jag har från Bygget var när jag var sex år gammal. Det var min morfars bror Oskar eller Leonard som en del kände honom som när han fyllde 90 år och det var 1980. Ni som har läst den här bloggen innan vet att jag på senare år har besökt Bygget några gånger och naturligtvis så har det förändrats sedan början av 80-talet även om huset ser likadant ut och att det är samma färg som då så är det runt omkring som det har förändrats.

Det har faktiskt varit roligt att få reda på lite vilka som bott på ett och samma ställe genom århundradena och få reda på vad de har gjort. Man förstår ju platsens historia på ett helt annat sätt och man får reda på en del runt omkring vad det gäller den Svenska historien och mycket annat. Givetvis finns det mycket kvar att lära om platserna men det får bli vid ett senare tillfälle och kanske ett nytt inlägg här i bloggen om det.

//Daniel