Påskens kärringar

Det var ett tag sedan jag skrev här i bloggen och tänkte att det var dags igen. Jag har tidigare skrivit en del om julen och dess traditioner men även om midsommar och dess traditioner. Då det precis har varit påsk så tänkte jag att det kunde vara lite kul att ta reda på lite om en av påskens traditioner som har med häxor att göra. Häng med i historiens gång och få reda på var påskkärringarna kommer ifrån.

Påskkärringar 2008 och 1958. (Foto: Holger.Ellgaard, eget fotomontage - self-made (2008), familjearkivet (1958))

Påskkärringstraditioner

Vi klädde ut oss till påskkärringar som barn, våra barn och barnbarn klär ut sig till påskkärringar och det är jätteroligt – men var kommer traditionen ifrån? Varför klär vi ut oss? När började denna sed?

Påskkärringar, påskakärring eller påskhäxa, är enligt gammal svensk folktro en häxa som flyger på sin kvast till ett ställe som kallas Blåkulla, på skärtorsdagen eller natten mellan dymmelonsdagen och skärtorsdagen. På påskdagen ska häxorna återvända till sina hem.

Själva ordet Blåkulla, tror man är en försvenskning av det tyska ordet Blocksberg som är en hemvist för Satan enligt sägnen. Förr betydde blå även svart och Blåkulla betydde då även Svarta Kullen.

Historia

Det är osäkert hur Idén med påskkärringar började men man anser att det kommer från 1600-talets häxanklagade. På 1660- och 1670-talen pågick häxprocesser i Sverige och hundratals kvinnor avrättades efter att de anklagats för att ha åkt till satans gästabud. Gästabudet skulle ha hållits i en praktfull gård på en plats som ofta kallades för Blåkulla. ”Häxorna” som flög dit på sina kvastar trodde att det serverades massor av läckerheter, men vad de egentligen fick var grodor, ormar och paddor.

Man trodde att häxorna for till Blåkulla på en kvast eller något slags vardagligt redskap, eller ibland på ett husdjur. Det antogs att häxorna kunde ta sig igenom väggar för att kunna fara till Blåkulla och de kunde öppna ett hål i vilken vägg som helst med hjälp av en nål, tillräckligt stort för att ta sig ut på andra sidan.

Häxan tog ibland med sig ett barn som skulle värvas till att tjäna Satan. En berättelse från ett barn om att de blivit bortrövade till Blåkullla räckte för att en häxa skulle fällas i häxprocesserna och brännas som straff.

När häxorna tillbringade tiden på Blåkulla kunde omgivningen inte märka att de var borta, utan det var som att de fortfarande befann sig på sin vanliga plats.

Fullt utrustad inför färden mot Blåkulla är damen med kvasten redo inför påsken. 

Folk ville skrämma iväg häxorna och för att göra det tände man eldar och sköt med gevär. Idag finns detta kvar i form av valborgsmässobål, majbrasor, påsksmällare och raketer. Man gömde även alla kvastar och sopborstar i husen så att häxorna inte skulle ta dem och använda som färdmedel till Blåkulla.

Men påskkärringar är inte alls samma som häxorna man trodde på under 1600-talet. Påskkärringar bygger mer på folktro. Till exempel så hade häxor tillbehör som kaffepanna, en svart katt och kvast och dessa har ingen direkt koppling till den tidens häxor.  På 1600-talet drack man inte kaffe i Sverige och svarta katter finns inte omnämnda någonstans från den tidens dokument.

Vid dåtida forskning om ämnet påskkärringar har flera personer som är födda mellan 1840 och 1870 berättat att traditionen med påskkärringar är ”gammal” eller ”före min tid” och att det var väldigt ”vanlig på mina föräldrars tid”.

Traditionen

Man vet inte säkert när traditionen att klä ut sig till påskkärringar började i Sverige. I mitten av 1800-talet fanns seden redan i västsvenska städer, så de första påskkärringarna är antagligen från början av 1800-talet eller till och med tidigare. Påskkärringar, som i början var vuxna och ungdomar, som smorde in sina ansikten med sot och gick runt från hus till hus under påskaftonskvällen. Detta började i Bohuslän, Dalsland och Värmland

Senare spred sig traditionen och det blev också någonting som barn gjorde och hade roligt med, och mindre och mindre vuxna och ungdomar klädde ut sig.

Barn uppklädda.

Både pojkar och flickor klädde ut sig och gör det än idag, ibland klär de ut sig till påskgubbar med mustasch och hatt eller kanske påskhare eller kyckling.

De går runt bland husen och knackar på dörrarna, önskar en glad påsk och överlämnar ibland små gåvor som till exempel påskkort som de har gjort själva.

Barns påskkort

I Finland ger barnen bort videkvistar då man i östra Finland trodde att dessa kvistar jagade bort onda andar och att de dessutom gav välsignelse och hälsa.

De som får dessa små-gåvor av barnen ger i gengäld en tackgåva som består av godis eller småpengar och som barnen samlar i en korg eller kaffepanna.

Lokala traditioner

I Visby hålls ett offentligt påskevenemang varje år, där även vuxna klär ut sig till påskkärringar och delar ut påskägg.

I Värmland och Dalsland går man till sina bekanta, öppnar deras dörr och ropar Glad Påsk samtidigt som man slänger in påskkort och smågodis in i hemmet.

På vissa orter i Sverige tillverkade man en halmdocka som såg ut som en påskkärring som man sedan brände upp på påskaftonskvällen.

Några platser som kallats eller kallas för Blåkulla

• Man tror att ön Blå Jungfrun (ibland kallad bara Jungfrun), mellan norra Öland och Oskarshamn, var denna plats som kallades Blåkulla.
• Blåkullen eller Blåkulla på Brattön i Marstrand är också en plats som man trodde att häxorna for till.
• De blå miljonprogramshusen i Hagalund i Solna kommun kallas även för Blåkulla.
• Västra Laholms bostadskomun heter Blåkulla.
• Visbys polishus har kallats för Blåkulla.
• Blåkulla gård är en ridskola och gård i Västerhaninge söder om Stockholm.

Berätta gärna om dina påsktraditioner! Har du bilder från när du klädde ut dig som barn? Dela gärna med dig!

//Daniel