För den här delen så går vi tillbaka till min morfars farfars farfar igen, alltså Jonas Svensson Lantz. Man brukar ju säga att det alltid var äldste sonen som fick ta över efter fadern men så har det inte varit på Bygget.
Den äldste sonen till Jonas föddes i mars 1786 och han fick namnet Johannes. Med tanke på att Jonas och Walborg gifte sig i December 1785 så var hon alltså redan gravid då. Graviditet utanför äktenskapet under denna tid var inte riktigt acceptabelt.
Ogifta mödrar
Att stå ensam med ett barn var en stor skräck för en kvinna. Skam, rädsla och vetskapen om att inte kunna försörja barnet kunde driva kvinnor till att mörda sina nyfödda eller till att ta självmord. Straffet för barnamord var hårt och enligt de medeltida landslagarna kunde både mannen och kvinnan dömas till dödsstraff för barnamord. Men under 1600-talet började straffet att framför allt gälla kvinnan och hon blev även ensam ålagd att kunna bevisa att fostret varit dödfött eller ofullgånget för att klara sig undan. Under 1770-talet ledde det höga talet barnamord till att man införde en möjlighet för kvinnor att föda sina barn anonymt, de kunde utan att uppge sitt namn lämna barnet till en barnmorska.
Det finns inga belägg för att det varken alltid eller oftast innebar en katastrof för en ogift kvinna att få barn och det är svårt att ge en enhetlig bild om hennes villkor, hennes situation varierade till exempel i olika delar av landet och dessutom är begreppet "född utom äktenskapet" brett. Modern kunde exempelvis leva i ett samboförhållande eller så kunde barnets födelse följas av en vigsel. I andra fall kunde modern lämnas ensam med barnet. Vad det gäller ogifta, icke trolovade kvinnor så var en stor grupp pigor med anställning i hushåll. De blev oftast utsparkade från hushållet, till en tillvaro med stora svårigheter att försörja sig och barnet. Barn som föddes i förhållanden där kvinnan och mannen var trolovade ansågs praktiskt taget lika äkta som barn födda inom äktenskapet i äldre tider.
Däremot så accepterades inte sexuellt samliv mellan ogifta som inte var trolovade, det kallades lönskaläge i lagen och bestraffades. Under medeltiden var det enbart mannen som straffades, men under andra hälften av 1600-talet börjar man även straffa kvinnan. Om en ogift och icke trolovad moder blev lämnad av mannen, eller om han svor sig fri från faderskapet, fick hon ensam svara för de bådas "brott". Fram till 1741 var en så kallad uppenbar kyrkoplikt straffet för en ogift mor, vilket innebar att hon var tvungen att göra offentlig avbön i kyrkan under gudstjänsten. Efter 1741 övergick straffet till ett enskilt skriftermål, vilket betydde att hon enbart behövde göra avbönen för prästen. Det enskilda skriftermålet avskaffades inte förrän efter 1845, även om det behölls i vissa områden.
Överraskande många ogifta mödrar gifte sig förr eller senare, och det behövde inte nödvändigtvis vara barnafadern de äktade utan det var snarare tvärtom vanligare att de gifte sig med en annan man än barnets far. Detta antyder att samhället i relativt hög grad accepterade i alla fall större delen av de ogifta mödrarna. Hur var det då med barnet ifråga, vad innebar det för ett barn att vara född utanför äktenskapet? Barnets öde hörde samman med moderns och en ogift mor saknade de flesta samhälleliga rättigheter och möjligheter och barnet var därmed också utlämnat åt de risker som drabbade modern. Om fadern erkände faderskapet var han skyldig att bidra till barnets försörjning, men barnet hade inte rätt till arv. Rätt att ärva sin far fick barn födda utom äktenskapet inte förrän på 1970-talet (!)
På medeltiden fick utomäktenskapliga barn ärva sin mor, men även den rätten togs ifrån dem vid 1600-talets mitt. Först 1866 blev det återigen möjligt för äktenskapliga barn att ärva sina mödrar. Barnet var även utestängt från de flesta utbildningar och yrken som oftast var förbehållna barn av "äkta" börd och det var givetvis också en social förlust för barnet som inte räknades till sin familjs och släkt. Ett utomäktenskapligt barn förnekades näst intill all rätt till samhällelig existens. De ensamma mödrarna var i regel visade till de hårdaste och lägst avlönade arbetena och hade inte stora möjligheter att försörja sina barn. Många mödrar lämnade bort sina barn till någon som vårdade det mot en betalning och barnet fick skötsel efter storleken på betalningen. En beryktad företeelse är änglamakerskorna som tog hand om barn för ett engångsbelopp och sedan vanvårdade barnen, men i verkligheten var änglamakerskorna inte många.
Soldattorp 125 Ingarp
 |
| Soldattorp 125 Ingarp. |
Johannes som precis klarade sig från att bli född av en ogift mor, växte upp på Bygget precis som sina syskon. När han var gammal nog så var hans far Jonas fortfarande knekt (Var i tjänst till 19 december 1812 och då avgått av åldersskäl) och Johannes kunde då inte ta över torpet utan flyttade 1802, som 16-åring till Örby i Älvsborgs län (numera del av Västra Götalands län). Där bodde han fram till 1806 då han blev knekt på soldattorpet 125 Ingarp, inte långt från Bygget. Då var han 5 fot, 11 1/2 tum lång, alltså 182,6 cm lång.
Under hans tid som knekt så var han på en del ställen och gjorde en hel del saker. Han var I Skåne 1808 till 1809, på Gotland och i Västerbotten (Ratan) 1809, arbetskommendering i Malmö 1807 och 1810, på garnison i Karlshamn 1811-12, därvid "fått brock i vänstra ljumsken under handräckning vid persedlars transport från ett fartyg". I Tyskland och Norge 1813-14, arbetskommendering vid Göta kanal 1816, 1820 och 1832, på Vanäs fastning 1825. Avsked med anmälan till underhåll vid GM (General Mönstringen) 1834. Tjänt utmärkt väl, krigsmeriter och erhållen skada har motiverat underhåll före uppnådda 30 tjänsteår. Han är då 48 år gammal och har 28 tjänsteår.
Johannes var även gift 2 gånger. 11:e December 1806 gifte han sig med Ingeborg Larsdotter (1778-1845) och efter Ingeborgs död gifte han sig 1 oktober 1846 med Stina Eriksdotter (1814-1896).
1836 flyttade Johannes med familjen till Trollenäs under Trolsebo, även kallat för Laxabo i Åsenhöga Socken och bodde där farm till sin död 1876. Han var då 90 år gammal.
Rolvas
 |
| Torpet Tigerhof, mer känt som Rolvas |
Johannes fjärde barn, Johan, (född 1822, död 1908) var en riktig karaktär, minst sagt. Det finns en del historier om Johan och hans idéer.
Johan var mer känd som Rolv. Rolv kallades han som känd, för att inte säga ökänd, i bygden. Han kunde bl.a trolla sägs det.Han bodde på torpet Tigerhov, som i dagligt tal kallades Rolvas. Det låg på Velebos marker, på en höjd med fin utsikt över S. Vallsjön.
Rolv hade lite svårt att se skillnad på mitt och ditt. Hans trolleri tog sig bl.a uttryck i att han kunde förvända synen på folk, göra sig osynlig och gå in hos dem när de var hemma och ”hämta” saker. Han hade fem barn som alla emigrerade till USA. Han var gift två gånger. När man frågade den andra frun varför hon gift sig med honom, med tanke på hans rykte, svarade hon, ”det var ingen annan som bjöd på mig”.
Rolv ska även ha uttryckt sig om sina barn som så inför en präst att de behövde inte gå i skolan utan de skulle jobba och tjäna pengar. Vad de behövde lära sig kunde de lära sig på jobbet enligt honom.
Rolv var jordtorpare. Ett jordtorp är en mindre jordbrukslägenhet, som upplåtits med nyttjanderätt åt en brukare, torparen. Denne utför som ersättning dagsverken åt lägenhetens ägare. Om torpet är beläget på jordbruksegendom, jordtorpare. Om torpet var beläget i en skog så kallades de "skogstorpare".
Efter att Rolv hade dött 1908 så bodde hans andra fru, Maria Larsdotter, kvar på torpet fram till sin död 1922 och blev då den sista som bodde på torpet.
//Daniel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar