Ettårsjubileum

Det har nu gått ett år sedan jag började släktforska på riktigt. Det har varit ett år med många frågor, en hel del svar men även många nya frågor som dykt upp.
Jag ångrar faktiskt inte att jag började med forskningen för det har varit väldigt intressant och jag har lärt mig mycket som jag inte hade lärt mig annars. Jag hade inte heller startat den här bloggen om det inte varit för släktforskningen.
Det är även en hel del frågor man kan få från folk som har hört att man släktforskar och den vanligaste frågan brukar vara hur långt tillbaka man har kommit. Fram tills för ett tag sedan så hade jag svarat 1580 och en skattebonde i Fryele Socken i Jönköpings län. Detta är på min morfars sida.
Jag fick ett litet uppdrag från en kusin att titta på min farmors sida för ett tag sedan och i ett av leden där, har jag hittat en person som föddes 1529.
För min del efter att ha forskat i ett år är kanske inte alltid hur långt tillbaka jag har kommit utan det är mycket annat också som jag själv tycker är roligt. När man får tag på berättelser om personerna man hittat är ofta väldigt roligt för då får man en helt annan bild av vilka personer man har i släkten. Historia är en annan del som man lär sig mycket om då iaf jag läser på ganska mycket om tiden runt omkring personerna jag hittar. En del av det har ni fått se här i bloggen.

Att släktforska är roligt, ibland krångligt, spännande och tidskrävande. Det är också ett detektivarbete många gånger för att man ska hitta olika personer, speciellt om de flyttat ofta men även om man letar efter specifika saker som inte ligger i de vanligaste böckerna, typ, födelse-, vigsel- och dödeböckerna eller bland husförhörslängderna.
Man vill ju ofta få reda på så mycket som möjligt om de flesta personerna och hur de levde. Då kan både bouppteckningar och skattelängder ge en del svar.
Många gånger så får man faktiskt inte de svar man vill ha från alla kyrkböcker och sådant utan man får ta till andra metoder men det är inte alltid att man kan få svar ändå. Många gånger har jag märkt att andra har kört fast på "oäkta" barn och att det inte alltid hittar fadern och det är bara ibland man kan hitta rätt och komma vidare i sådana fall. Jag har själv fastnat på ett oäkta barn men inte lyckats hitta vem fadern är. Kanske kommer det i framtiden, kanske inte.

Hur framtiden kommer att se ut inom släktforskningen? Naturligtvis kommer jag att fortsätta och kommer säkert att få kontakter genom åren som kommer och man får se vart allting kommer att leda. De senaste 20 åren så har släktforskningen förändrats tack vare att datorernas intåg i hemmen och utvecklingen av släktforkning på internet. Man behöver ju inte längre sitta med en mikrofilm med dåliga bilder av gamla böcker utan man har mycket bättre bilder nu för tiden och det kommer säkert att bli mer sökbart de närmsta åren.
Eftersom att det är populärt just nu med släktforskningen så kan man ofta få hjälp och man hittar andra som har släktingar i samma trakter samtidigt som man har ett gemensamt intresse. Det är många som blir intresserade när man säger att man håller på med just släktforskning och många blir inspirerade av de olika historierna de får höra. Det är ett par stycken som har börjat efter att de har pratat med mig och jag har fått frågor om hur man hittar olika personer och hur man söker sig framåt. Det är inte alltid lätt i början men man lär sig ganska snabbt om man är intresserad.

För de personer jag redan har hittat i de olika släktgrenarna så har jag bara skrapat lite på ytan så jag har mycket kvar av letande i olika böcker och många kontakter kvar att ta innan jag kan säga att jag har kommit långt.

Klar med släktforskningen det blir man nog aldrig.

//Daniel