Vandringen

Husen i Bondarp där mina föräldrar växte upp.

Det var ett bra tag sedan jag skrev någonting här i bloggen, men den som väntar på något gott... ! Tiden har inte riktigt räckt till för mig och jag har hade lite svårt att komma igång med skrivandet under en period plus att ämnena inte riktigt har kommit fram som de gjort innan. Det var ett tag som jag inte skrev på boken heller men den kom igång igen och samtidigt så har ju forskandet kommit att spela en helt annan roll till boken. När allting ska vara korrekt från början till slut så tar det ofta lång tid att få fram allting.
Sommaren är ju här och då har det ju skett en del planeringar för den också för att hitta nya ställen att titta på där släktingar en gång bott. En sak som jag suttit och tittat på under våren har varit småvägar och stigar som mina föräldrar gick i sin ungdom. Den 29:e juni så blev det av att jag, min mor, en faster med son, farbror med fru och en som hade bott granne med dem i deras ungdom tog oss en bit från Bondarp där de hade bott, in på småvägarna till platser där de hade varit under sin ungdom. Den vandringen avslutades vid Töllstorpssjön. När man är ute i naturen så är man ju van vid att där finns en massa insekter och så även här! Mygg och knott är man ju van vid att de attackerar i tid och otid. Getingar och humlor flyger ofta omkring för att leta efter blommor och någon gång kan man se en och annan orm. Något som jag blev attackerad av flera gånger när vi var ute och gick var blindknagg (Småländska). För er som inte vet vad blindknagg är för någonting så kallas de också för blinningar, så det är alltså bromsar jag pratar om. Det var längesen jag blev attackerad av någon sådan men under lördagen blev jag attackerad flera gånger men det var bara en gång som det blev blodvite.

Hässelåsen där torpet en gång låg. De sista flyttade här ifrån 1927.

Ett av ställena som vi besökte var Hässelåsen. Härvid så tillverkade en man bland annat bjällror till kor och får. Han jobbade även åt bonden två dagar i veckan i så kallade dagsverken.

En skorsten som finns kvar efter en byggnad i Hässelåsen.

Hässelåsen låg ganska högt upp, så en gång i tiden så kan det ha varit ganska fin utsikt härifrån.

De som var med. Jag är inte med på kortet då jag tog det.

Totalt var vi sju stycken som gick runt i skogen där de flesta var släkt med varandra. Det var roligt att få träffa på lite släkt igen, då det inte är så ofta man träffar varandra. Det kan gå några år mellan gångerna men så blir det ju roligare när man väl träffas och när det är för någonting sånt här så kommer det ju alltid fram olika historier som de varit med om under ungdomen och sådant är alltid roligt att höra. Ni släktingar som läser det här får gärna skriva ner historier som ni varit med om i er ungdom och skicka dem till mig så ska jag försöka se till att bevara dem för framtida generationer.

En jordkällare tillhörande själva gården.

Till det här torpet så fanns det en ladugård och där fanns det tre kor, vilket var ganska ovanligt på den här tiden. De flesta torpare hade en ko och kanske några höns som kunde värpa ägg. Naturligtvis så fanns det jordkällare och sådant här också, som de hade på den här tiden. Det fanns ju inga kylskåp eller liknande på 1800-talet och då var man ju tvungen att kunna förvara maten på något sätt.

På väg mot Töllstorps sjön.

Efter att vi hade varit i Hässelåsen så var det dags att bege sig till Töllstorpssjön. Det var varmt den här dagen men som tur var så blåste det en del så det kändes inte riktigt så varmt som 28 grader. Töllstorpssjön är en liten sjö där det inte finns många stugor men det är fint där med en stråk runt sjön där man kan gå.

Alla samlade för en fika vid Töllestorpssjön.

Finns det någonting bättre än att sätta sig och fika vid en sjö mitt ute i skogen när man har varit ute ett tag och gått i terräng där det inte riktigt finns några vägar? Hela gänget satte sig vid Töllstorpssjön och njöt av både fikat, sjön och sällskapet. Vattnet var ljummet och vinden fläktade även här.
Efter att vi hade varit vid sjön så splittrades vi och en del åkte hem och fyra av oss fortsatte till nästa ställe. Efter att ha stannat till i Gnosjö så fortsatte vi fyra till Bygget, som ligger några kilometer därifrån.

Bygget och huset som min morfars far byggde.

Det var på Bygget som min släkt på min mors sida bodde under flera generationer och vi var där för att försöka leta efter lite stigar som min mor hade gått som liten, mellan Bygget och Svenshult. Det var lite för igenväxt för att man skulle kunna hitta någon stig vid Bygget så efter en stund så gav vi upp. Efter detta så åkte vi hem till min faster och kusin för att vila upp oss efter dagens strapatser.

Knekttorpet vid västra lägret i Skillingaryd.

Ett av husen vid knekttorpet. i Skillingaryd.

Ladan vid torpet i Skillingaryd.

Alla husen med knekttorpet i mitten.

När jag och min mor åkte hemåt på söndagen så stannade vi till vid Västra Lägret i Skillingaryd för att titta på knekttorpet som de har ställt upp där. I dagens läge så tycker man att det ser idylliskt ut med det lilla röda torpet och de små husen runt omkring men att bo där på 1800-talet var inte riktigt så idylliskt. Ni kan ju själva tänka er när det bor två vuxna och 11 barn i ett sådant litet torp, då inser man ganska snabbt att man har det ganska bra i dagens läge.

Efter stoppet i Skillingaryd så tittade vi till ett hus i Vaggeryd som min mormor hade bott i fram tills för 35 år sedan. Jag kommer fortfarande ihåg att vi brukade besöka henne där och när vi ändå var i Vaggeryd så åkte vi förbi en kusin till min mor som inte verkade vara hemma.

Efter allt detta så var det dags att åka hem efter en händelserik helg med många saker sedda. Kan ju erkänna att man var lite trött efter helgen.

//Daniel

Julhelgen är här

Jag tänkte passa på att önska alla släktingar och vänner som läser min släktblogg en riktigt god jul och ett riktigt underbart nytt år.
Jag har varit lite dålig på att skriva här de senaste månaderna men det har sina förklaringar med jobb och research för boken jag håller på med och en massa annat. Allting tar trots allt sin lilla tid.

Ni kan ju passa på nu när det är långledigt att läsa gamla inlägg här i bloggen och kanske göra en liten tävling av det hela för att se hur mycket ni kan om historia. Kanske man kan ta lite om hur julen firades förr? Då kanske det kan vara bra att läsa på lite om det i inlägget Julen är här eller kanske läsa lite om nyår och hur det firandet har förändrats i inlägget Fira in det nya året!
Om man inte vill göra en tävling om jul och nyår så kanske Brott och straff i skammens namn vore någonting för er? Det finns ju också den möjligheten för er att tävla om vem det är som vet mest om de gamla släktingarna och var de har bott genom tiderna och då finns det ju flera inlägg här i bloggen som ni kan läsa om och om igen.

Historia och släkt är ju något jag skriver om här i bloggen och det var ju tack vare de historiska reformerna som gjordes på 1500 och 1600-talen som har gjort att man idag kan sitta och släktforska som man gör med kyrkböcker och militära handlingar. Det är ju jag tacksam för.

Jag lämnar er här nu med en gammal klassiker som publicerades första gången i tidningen Ny Illustrerad Tidning, 1881. Det är Viktor Rydbergs Tomten som jag pratar om naturligtvis.

Mycket nöje:

//Daniel

Farfars släkt Södra Hestra och Långaryd

När jag började släktforska för ett par år sedan så var det som lockade mig, morfars släkt. Jag hade redan en liten del där som jag skrivit om tidigare i bloggen. Allt eftersom tiden har gått så har jag utökat släktträdet en del. nu har jag inte längre bara min morfars sida, utan jag har även min mormors, farmors och min biologiska farfars sida. Det är just den sistnämnda jag tänkte skriva om en del i detta inlägg.

När jag skriver min biologiska farfar så var det nämligen som så att han lämnade min farmor när min pappa var väldigt liten, bara några år gammal. Jag träffade aldrig den farfar utan växte upp med en annan "farfar". Arvid, som  min biologiska farfar hette, föddes i Södra Hestra Socken i Jönköpings Län 1918. Han var den yngste av 3 syskon, men de skulle egentligen ha varit fyra. Det var nämligen så att när Arvid föddes så kom det ytterligare ett barn, alltså Arvids tvilling. Detta tvillingbarnet var tyvärr dödfött. Jag har under åren inte vetat speciellt mycket om den här delen av släkten men har under de senaste 5 åren börjat få reda på lite mer och genom släktforskningen gått tillbaka i tiden och är för tillfället på 1680-talet där första är född. Jag gräver naturligtvis vidare där så troligtvis så kommer årtalen förändras med tiden.

Södra Hestra socken var boplatsen för människorna på fädernas sida och de kom dit på 1810-talet. Innan dess så så kom de från Långaryds socken. Om den här släkten från Långaryd tillhör den största kartlagda släkten som funnits med i Guinness rekordbok vet jag ännu inte eftersom jag inte har kommit riktigt så långt än men jag lär väl komma tillbaka om det om det nu skulle vara så.
Även om jag bara har börjat lite smått med den här delen av min släkt så är det lite intressant att få reda på varifrån de kommer. Med tiden så kommer jag säkerligen att få reda på mer om vad det var för personer. Jag vet att några var torpare men vad de andra var är ett av de uppdrag jag har framför mig att ta reda på.

Som jag skrivit någon gång tidigare här i bloggen så tar släktforskning tid. De här två åren som har gått för min del är ingenting mot hur länge en del andra har släktforskat. 40 år har jag hört att en del har hållit på och även de säger att man aldrig blir klar. När man har tusentals personer i släktträden så tar det enorm tid att hitta allting om varenda individ. Det är ju inte direkt så att man kan googla fram personerna eller saker om dem. Det hade varit trevligt om det hade varit så lätt men tyvärr så har man inte sådan tur. Naturligtvis så datorernas intåg i släktforskningen gjort allting lättare men man måste ändå sitta och leta väldigt mycket i olika gamla dokument från de olika tidsepokerna. Att läsa dokumenten är ju också en sådan sak som man kan ha lite svårt för ibland då allting var skrivit för hand förr i tiden och alla hade inte så bra handstilar. Detta har jag också skrivit om tidigare här i bloggen.

Att släktforska är både roligt och spännande och det kan vara frustrerande ibland när man inte hittar det man letar efter men med tiden så hittar man det mesta.
Lär dig av historien, lev i nuet och blicka mot framtiden.

//Daniel

2 år i släktforskningens tjänst

Det har nu blivit två år i släktforskningens namn för min del. Tiden den går fort och man hinner knappt förstå vart den tar vägen ibland. Jag är fullt medveten om att jag inte har skrivit någonting i bloggen på några månader men det beror inte på tappat intresse eller att jag slutat med släktforskningen. Snarare tvärt om faktiskt. Under sommaren så började jag faktiskt att skriva lite på en bok. Boken kommer att handla om min morfars far, Gerhard Lantz och en del av hans liv med start den dagen han blev antagen som knekt 1881. Det går långsamt då jag jobbar på dagarna och försöker få fram så mycket information som möjligt till boken på kvällar och helgerna. Kyrkböcker och militära böcker som Generalmönsterrullarna ger inte all information som man kanske vill ha utan ofta får man försöka läsa lite mellan raderna plus läsa på 100 andra ställen för att få reda på hur allting egentligen gick till. Är man intresserad av historia som jag är, så gör det inget att man får läsa på många olika ställen för att få reda på saker för det kan göra att man får fler infallsvinklar på allting. Det må ta sin tid med boken men då jag inte har någon deadline så får det ta den tid det tar.

Vad har egentligen hänt det senaste året inom min släktforskning kanske ni undrar? En del har jag redan skrivit om här i bloggen. Efter två år som släktforskare så har jag och min mor gjort två resor tillbaka i tiden för att hitta ställen där släkt en gång bott. Kanske bättre att säga att det var jag som hittade ställena innan vi åkte och sedan gav direktioner vart vi skulle åka. Som jag skrev i maj i mitt inlägg, Planläggning så är det en del man måste göra för att hitta de olika ställena. Det är inte bara att gissa var det låg, för då hamnar man fel direkt. Ibland kan man få svar från hembygdsföreningar var olika ställen har legat, ibland hittar man det på Riksantikvarieämbetet och ibland så hittar man ställen genom lokala släktforskarföreningar. Det kan även vara så att man kanske inte hittar ställen alls. Att inte hitta ett ställe har faktiskt hänt mig. Det var inför resan i somras då jag letade efter ett ställe som på 1500-talet hette Stackarp. Hur mycket jag än sökte på olika ställen och hur mycket jag än frågade runt så kunde jag inte hitta var just den här platsen hade legat! Jag har fortfarande inte hittat den.
Som jag skrev i blogginlägget Going Back in Time Part 3 Second Coming så var det inte enbart jag och min mor som gjorde resan tillbaka i tiden det här året. Med på resan var en faster och en kusin till mig, vilket gjorde resan ännu mer speciell. En person kommenterade det hela med att nästa gång kanske det behövs en hel buss för att få plats med alla släktingar som vill följa med. Naturligtvis så får alla släktingar som vill följa med.

Den kontakt som jag fick förra året på min morfars sida pratar jag fortfarande med och vi utbyter fortfarande saker om de olika delarna i familjerna och det är faktiskt trevligt att ha en kontakt "across the pond" som man är släkt med. Hon bor fortfarande kvar i samma lilla stad i Iowa dit hennes morfars far emigrerade till 1887. Hennes morfars far är bror till min morfars far Gerhard.
Under Oktober så dök det faktiskt upp en ny kontakt och den här gången så var det på min farmors sida. Fick kontakt med en man i 70-års åldern som med hjälp av sin brorson släktforskade en del. Det visade sig att en släkting från Forsheda hade emigrerat 1882 till en liten stad i Iowa, ett par mil från staden där släktingen på min morfars sida bor. De känner inte varandra och det gjorde troligtvis inte släkterna på 1800-talet heller. Det är trots allt lite roligt att man får kontakt med olika släktingar sådär som bor så pass nära varandra där familjerna kommer från ungefär samma områden i Sverige. Det är också roligt att få höra deras syn på släkten och sådant.

Jag tycker fortfarande att det är roligt med släktforskning och kommer att hålla på med det i några år till. I början så var det mycket att leta fram släktingar men nu har det mer blivit att jag börjat gå in på djupet för att få reda lite mer om personerna som en gång levt. Allting med släktforskning tar sin tid och ibland så kan det ta väldigt lång tid innan man hittar det man är ute efter och som jag skrivit innan så är det en del personer som kan vara inlindade i gåtor, där man kanske inte riktigt vet var de kommer ifrån från början eller vet vilka deras föräldrar var. Mycket av det man kan hitta är lätt även om många kanske har svårt att läsa prästernas handstilar många gånger men man lär sig efter ett tag och det har även jag gjort och många gånger läser jag texter från 1700-talet med någorlunda lätthet.
Även att jag nu har hållit på i två år med släktforskningen så känns det som om jag bara har börjat och knappt skrapat på ytan. Givetvis vet jag bra mycket mer om släkten nu än vad jag gjorde för två år sedan men det finns mycket kvar att lära sig. som jag nämnde så är det fortfarande en del gåtor som inte har blivit lösta än, men samtidigt så vet man att släktforskning inte är någonting som man blir riktigt klar med, utan det finns alltid någonting som man kan hitta och göra. Släktforskning är en hobby som man håller hela livet ut.

//Daniel

Törestorpssläkten

Törestorps Mellangård som det ser ut idag.

Efter att ha varit i Törestorp och tittat på gården där plus att pratat lite med folket som bodde där nu så tänkte jag att det kanske kunde vara roligt att skriva lite mer om den delen av släkten som en gång bott där. Min farmors släkt bodde trots allt i Törestorp omkring 150 år, mellan tidigt 1600-tal fram till mitten av 1700-talet.

Eftersom att jag redan skrivit om den förste i släkten på Törestorps mellangård i mitt förra inlägg så tänkte jag att jag fortsätter därifrån:

Lars Assarsson äger och brukar halva skattehemmanet Stackebo, Gnosjö. Gården köper han av sin far Assar Arvidsson 1619.

Bruket i gården tycks ha varit relativt omfattande och av boskapslängderna 1638 framgår att man hade 2 oxar, 10 kor, 4 kvigor, 6 gamla får samt 12 unga får, 1 risbit, 6 gamla getter samt 14 unga getter och 1 gammalt svin. Utsädet utgjordes av 5 tunnor.

År 1634 säljer Lars Assarson och brodern Filip Assarsson en systerlott i Törestorp Mellangård till systern Elin Assarsdotter för 58 daler "gott gängse mynt". Troligtvis har dock Lars Assarsson kvar en och en halv systerlott i Törestorp Mellangård.

Lars Assarsson är ibland nämndeman vid så kallade fjärdingsting. Lars förekommer också som undertecknare av mantalslängden, vilket innebär att han sannolikt varit kyrkans sexman.

Vid höstetinget 1664 begär Lars Assarsson tillsammans med kyrkoherden Bergerus Colliander i Åsenhöga att hejderidaren eller skogvaktaren och några nämndeman skall besiktiga några "skadliga" ekar i deras åker.

Ladugården till Törestorps Mellangård hur den ser ut i dagens läge.

Jöns Larsson, Ungefär 1610 - 1677, Hemmansägare i Törestorp Mellangård, Glasmästare, nämndeman, riksdagsman.
1656
Enligt domboken (Västbo renoverad dombok (9b), VT1656) köper Jöns [Larsson] glasmästare i Törestorp följande delar i Mellangården:
- 1 systerlott av Lars Filipsson, Kallset, Jöns Filipsson, Målskog och Marit Filipsdotter, Högshult, som utgör 1/9 del av hela gården.
- 1 systerlott av Jöns Larsson och Lars Jönsson, Bränneshylte, för 16 rdr
- 1 systerlott av Karin Arvidsdotter i Gynnås (genom mannen Per Jonsson), för 15 rdr
- 1 lott av Ingrid Arvidsdotter, för 15 rdr
- 1 del av Arvid Arvidsson i Hästhult, för 30 dlr. Köpet har klandrat av Arvid vid föregående ting men förlikning har skett där Arvid får ytterligare 4 rdr.

Assars son är Lars Assarsson i Stackebo och dennes son är ovannämnde Jöns Larsson i Törestorp vilket explicit framgår vid höstetinget 1665 (Västbo AI:4) "...Nämdeman Jöns Larsson i Thörstorp berättar effter sin fader nu döder at hans faderfader fordom Captein Assar Arfuidsson i Thörestorp, sände sin son Lars Assarsson som finns i wittnes skrifften förnembligast infördt män nu döder..."

Se: Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAAAC:10 (1659-1665) Bild 810 (AID: v190286.b810, NAD: SE/VALA/0382503)

Assar Jönsson 1640 - 1724, Glasmästare, sexman. Blev högst 84 år.

Olof Assarsson, 1678 - 1762, dör på Törestorps Östergård

Det är här som släktens regim i Törestorp dör ut. Under den här tiden så har alltså inte bara mellangården varit i släktens besittning utan även öster och västergårdarna.

Att kunna följa flera genearationer på en och samma plats kan ofta vara väldigt roligt, även om det också är roligt att se dem sprida ut sig i de olika delarna av landskapet. Vad jag har sett så är de olika släkterna oftast koncentrerade inom en viss region. Givetvis kom det in personer från andra områden som jag skrivit om i tidigare inlägg och som jag säkerligen kommer att skriva om i framtiden också.

Ni som tillhör de olika släkterna får givetvis kontakta mig om ni har historier som ni hört om olika släktingar så att de kan bli bevarade för framtida generationer. De skulle säkert gärna kunna läsa om släkten även då.

//Daniel

Going Back in Time Part 3 Second Coming

Då har man varit iväg på en liten resa tillbaka i tiden igen. Som jag skrev i inlägget Planläggning så var det dags för lite andra ställen och lite andra delar av släkten den här gången.

Västra Lägret

Utställning av ett soldattorp på Miliseum

Det första stället man hamnade på efter en liten fika hos en släkting på morgonen var Västra Lägret i Skillingaryd. Från 1680 talet och frammåt så har det varit en militär övningsplats. Flera generationer av knektar och militärer i släkten har övat på just denna plats när de inte var ute i fält och krigade förstås. Det används fortfarande ibland som övningsplats för militärer även att det kanske inte är på samma sätt som förr. Där ligger nu också ett militärhistoriskt museum som de har förkortat till Miliseum.
Min morfars farfars farfar Jonas var 203 cm lång och jag är knappt 169 cm lång och jag fick böja mig för att komma in i torpet!

Insidan av ett knekttorp.

Förutom övningsfältet finns där även en del byggnader från svunnen tid. Baracker, mässhall, torp och andra byggnader finns idag inom området och många av byggnaderna uppfördes under 1800-talets andra hälft. Från början så fick knektarna sova i tält på området innan barackerna byggdes och de åt ute i det fria. Det är lite speciellt att gå där ens förfäder en gång har gått.

Eftersom att vi hade stannat till hos en kusin till min mor innan vi skulle till Västra Lägret så blev vi sena och vi åkte vi direkt till en faster till mig från Miliseum för att äta lunch vilket också var väldigt trevligt.
Efter lunchen hos min faster fortsatte resan.

Törestorps Mellangård

Huset som det ser ut idag i Törestorp.

Törestorps mellangård tillhörde släkten på min farmors sida en gång i tiden.
Den förste i släkten som bodde här var en man vid namn Assar Arvidsson och han var född 1555 i Stackebo utanför Gnosjö. Det är inte riktigt klart när han flyttade hit första gången men det kan ha varit under tidigt 1600-tal så hans son verkar vara född just här 1610. Familjen bor 1613 i Törestorp Mellangård, Kulltorp, men finns 1614 och 1615 i Målskog, Kulltorp, för att 1616 åter bo i Törestorp Mellangård. Familjen äger också Stackebo, Gnosjö. Just Stackebo återkommer jag till.
Just hur de kom att äga Mellangården är en lång historia men jag ska försöka sammanfatta den här:
I egenskap av knekthövitsman är Assar Arvidsson befälhavare för en fänika. Fänikan är under hela 1500-talet den högsta enheten av fotfolk och består av uppemot 500 personer. I början av 1600-talet blir fänikorna mindre och få då benämningen kompani.

Assar Arvidsson deltar i krigen i Ingermanland och Livland. Han deltar troligen också i slaget vid Stångebro år 1598.

Under en vistelse i Livland anklagas Assar Arvidsson för att ha slagit ihjäl en Peter Götarsson. Han befriar sig från denna anklagelse genom en tolvmannaed, som avläggs vid ett ting i Brödrahalla 1604-10-12 (Västbo 6, Laga ting 1604-10-12).

Iståndsättandet av slottet i Jönköping är något Karl IX visar stort intresse, då detta är en viktig del i försvaret mot Danmark. År 1610 beordras hövitsmännen Assar Arvidsson och Håkan Assmundsson av kungen att med sina knektar delta i att "fullfölja med byggningen vid Jönköpings slott". Båda hövitsmännen tillsägs att vara på plats, för att säkerställa att knektarna utför arbetet "med flit" och att de "icke någon försumlighet företager".

År 1611 får Assar Arvidsson avsked från tjänsten som hövitsman av Karl IX. Det uppges att Assar "för ålder och långelig tjänst" inte längre kan utföra sitt "ämbete". Villkor för avsked är dock att han i den "påbegynta fejdetiden" mot danskarna, om det behövs, samlar ihop allmogen i Västbo och intilliggande härader och "det mesta honom möjligt är" hindrar danskarna.

I samband med avskedet får Assar Arvidsson "för hans långlige och trogne tjänst" under sin livstid frihet från alla årliga utlagor "vissa och ovissa" för sin gård. I det kungliga brevet förbjuds uttryckligen "fogde eller skrivare därsammanstädes som nu är eller framdeles komma kan att göra honom härpå hinder eller fång".

Under kriget anfaller danskarna Jönköping men tvingas 1612 att dra sig tillbaka längs Nissastigen under mycket svåra härjningar för befolkningen. Mer än 200 gårdar bränns. Försvaret i Västbo organiseras troligen av Assar Arvidsson.

I ett kungligt brev utfärdat av Karl IX och daterat i Värnamo 1613-01-17 förlänas han Törestorp Mellangård, Kulltorp, genom ett brev. Detta är sannolikt en bekräftelse på den rättighet han får redan vid avskedet 1611.

År 1619 säljer han Stackebo, Gnosjö, till sonen Lars Assarsson.

1613 Assar Arvidsson får kungligt förläningsbrev på Törestorp Mellangården.

För att gå framåt i tiden i det här släktledet så är det först på 1700-talet som historien om Törestorps Mellangård tar slut för släkten. Det är på 1740-talet som den siste dör i det här släktledet som bor just på Mellangården, men det är inte slutet för släkten i Törestorp. På 1760-talet så dör de sista i just Törestorp men då är det inte i Mellangården utan då är det på Östergården. Även Västergården i Törestorp var i släktens ägo under en tid.
På den här tiden så hade släkten hunnit sprida ut sig en del, bland annat till Christergården i Kärda, Södra Unnaryd och Kvarnabo. För en kusin till mig så är det säkert roligt att höra att just Kvarnabo har tillhört släkten en gång i tiden då hon bor just där nu med hennes man. Den 21 December 1723 föddes Anna Olofsdotter i Törestorps Östergård. Jag vet inte vid skrivandets stund om hon gifte sig eller om hon skaffade barn eller någonting sådant men jag vet att hon dog den 7:e Maj 1798 i Kvarnabo. En sak som är rolig i historien är att min kusins mans farfar är född just i Kvarnabo!

Stackarp och Stackebo
Nu ska vi längre tillbaka i tiden än släkten i Törestorp. Vi ska till den tidigast födde i släkten på min farmors sida och den tidigaste födde som jag hittat i något släktled. De första indikationerna jag fick om den här mannen så skulle han ha varit född 1529, alltså 6 år efter att Gustav Vasa blev kung över Sverige. Hans namn var Arvid. Vid den här tiden så var inte dokumentationen av födda, döda, gifta och sådant speciellt utvecklat här i Sverige men det skulle utvecklas mer och mer under 160 år till 1680-talet då det blev fastställt att prästerna skulle dokumentera de som bodde i socknarna, men på en del ställen så kunde det dröja en bit in på 1700-talet innan allt var igång på allvar.
Arvid är född och uppvuxen i Stackarp som låg "näst intill" Tyngels by i Kulltorp. År 1619 uppges han minnas mer än 90 år tillbaka i tiden, vilket pekar på att han är född i mitten på 1520-talet. En annan tolkning är att han kanske kunde vara 90 år men detta är diskutabelt.

Arvid är nämndeman i Västbo häradsrätt i över 40 år och är belagd som sådan åtminstone 1589.

Arvid eller hans hustru har arv i Beckhult, Källeryd, och möjligen också i Österskog, Kulltorp.

År 1619 förekommer en tvist där fru Brita i Aggarp och Erik Månsson till Herrestad låtit bygga ett torpställe, Lövön, under Herrestad trots att Lövön av hävd, uppges tillhöra Västbo. I samband med denna tvist vittnar Arvid:

"... att den tid han var vallgosse och en dräng som bodde i Tyngel skulle hava hans syster då följde han med dem i Tyngel in på Lövön, och flådde bast, och det skedde med allas deras samtligas lov, som i Tyngels by boendes voro, item att han aldrig annat av sina gamla föräldrar, hört eller förnummit haver än Lövön av heden hög och urminnes tid, haver lytt och legat till Tyngels by, der uppå han gjorde sin salighetsed på lagboken". ( Västbo:6, ST1619, Nr 8)

Att flå bast är att ta barken från träd och liknande som man kunde sälja och tjäna pengar på under den här tiden.

Arvid är också riksdagsman.

Jag letade efter stackarp i en och en halv månad men lyckades inte hitta det även att jag frågade runt i hembygdsföreningar, facebookgrupper och kollade på andra ställen. Det kan var väldigt svårt ibland att hitta ställen som är 500 år gamla men det är aldrig omöjligt. Det kommer bara ta lite längre tid att hitta det helt enkelt!

Utsikt från Stackebo

Efter att han hade bott utanför Tyngel så flyttade Arvid till Stackebo utanför Gnosjö och det var här han blev riksdagsman.
Exakt när Arvid flyttar till Stackebo utanför Gnosjö vet jag inte men en gissning är att han flyttar dit under tidigt 1550-tal.

Bårebo

Under en tid så bodde min mormors föräldrar i just Bårebo. De hade gift sig den 30:e December 1905 i Byarum och bodde först tillsammans i Svenshult i Åsenhöga Socken innan de flyttade till just Bårebo en bit från Gnosjö den första Augusti 1906. Den 30:e Augusti samma år föddes deras äldsta barn och första dotter Alva. Efter att i flera år haft anställning hos fabrikör Boreus i Gnosjö, inköpte han Svenshult i Åsenhöga, dit han med familjen flyttade 1914. Nu hade de även sonen Herbert med sig som föddes 3:e Mars 1910. Den 11:e Maj 1917 så föddes deras tredje och sista barn och denna gång var det i Svenshult barnet föddes. Namnet på dottern blev Kerstin Pettersson och just den här personen blev till slut min mormor.

Svenshult idag.

Svenshult

Just Svenshult var inte i släkten så länge som de andra ställerna men det är trots allt värt att nämna och vara där eftersom att min mormor föddes där och även min mor bodde där ett tag.
Johan och Axia som min mormors föräldrar hette hade det inte lätt, speciellt inte min mormors mor.
Johan var med om en olycka där han fick en kraftig smäll mot huvudet och blev efter detta som ett litet barn i sättet.
Året var 1922 och Johan skulle till kvarnen i Gnosjö för att mala då hästen skenade och körde då på ett träd och spräckte skallen och blev som ett barn efter detta. Den 12-årige sonen Herbert tog därefter över sysslorna på gården.

Hagen

Huset i Hagen som det ser ut idag. Innan 1875 hette det Svenstorp och var bara ett torp istället för ett Hemman.

Från början så hette det faktiskt inte "Hagen" utan det hett faktiskt Svenstorp. I flera generationer så bodde min mormors fars släkt just på den här platsen då det hette Svenstorp och det hette så även när min mormors far, Johan föddes 1872. 1875 så köpte Johans far Peter en bit mark runt torpet som de hade och skapade då ett hemman. På den här tiden så nämndes hemmanet som Hagen bara ett par gånger i kyrkböckerna för att sedan gå över till Svenshult. Nu för tiden så står det Hagen när man tittar på kartor och sådant. Exakt när den delen av släkten kom till Svenstorp/Hagen vet jag inte men som det ser ut som så bodde de där redan på 1760-talet vilket gör att de har bott grannar med min morfars farfars farmors far, alltså den förste knekten på bygget som tillhörde min släkt.

Torpet Sjöaryd

Skylten för torpet Sjöaryd med utsikt mot Skärvsjö.

Den första knekten på Bygget i Åsenhöga Socken, även kallat soldattorpet 123 Håkentorp, eftersom att det tillhörde Håkentorps rote, som tillhörde den släkten jag kommer ifrån dog 2:a Juli 1790 av Bröstfeber. Bröstfeber var lunginflamation. På den här tiden så beskrev man mer symptomen av sjukdomen än själva sjukdomen. Torpet Sjöaryd fick senare ge namn åt Missionsförsamlingen. Den sista som bodde på det här topet lämnade det 1870 och missionsförsamlingen startade 1884. Assar Zachrisson Moberg som dog här 1790, föddes 1722 i Knekttorpet 102 Sneppabo.

På den här tiden så bodde de sällan kvar på platsen efter de hade pensionerats som knektar utan de fick flytta någon annanstans. Det var först under andra hälften av 1800-talet som de kunde bo kvar på platsen men endast om det fanns ett extra hus där de kunde hysas in. Då kallades de inhysningsmän och kvinnor. Inhysningsfolket var de som inte fick plats i fattigstugan eller om det inte fanns någon fattigstuga i närheten. Även att knektarna fick pengar efter att de hade pensionerat sig efter 30 år i tjänst så hamnade de ofta i backstugor eller fattigstugorna efter avtjänad tjänstgöring inom det militära. Ofta kunde de få ett torp där de kunde försörja sig men det var oftast för litet så de knappt klarade sig. De var helt enkelt tvugna att gära dagsverken under resten av sina liv för att få allting att gå ihop.

Soldattorp 102 Sneppabo

Sneppabo. På den här åkern låg Knekttorpet 102 Sneppabo. En bit mellan stenen och skogsbrynet låg torpet.

Sista stoppet för dagen blev en åker. En gång i tiden låg det här faktiskt ett soldattorp vid namn Sneppabo. Det låg enligt kyrkböckerna i Åkers Socken även att det låg nära Skillingaryd. När jag satt med planeringen för var vi skulle stanna till och tittade på olika kartor från olika tidsperioder så fann jag här flera olika stavningar. Utöver Sneppabo så fanns även stavningen Snäppabo men även Snippabo. Man kan ju undra om den sistnämnda stavningen kan ha haft en lite annan betydelse än vad den har idag!?
Det var här som den första Knekten i släkten på Bygget, föddes. Bygget hette inte Bygget från början som jag skrivit i något annat inlägg utan det hette faktiskt Lerbacken från början. Historien bakom detta är att det från början låg en gård på den här platsen, men eftersom att den inte gick med vinst så lade regeringen ner den på 1670-talet. När de startade indelningsverket 1680 så tänkte de att detta kunde vara en bra plats att placera ett knekttorp på eftersom att det redan fanns mark som hade odlats där. Tror att jag redan skrivit om det här innan här i bloggen.
Assar Zachrisson hette han från början när han föddes här 29:e Augusti 1722 men fick knektnamnet Moberg när han började som knekt.
Jag har tidigare skrivit om Hemmershult i Fryele och här finns själva kopplingen. Assars pappa som hette Zachris Assarsson och fick senare det militära namnet Hagman. 1717 - 1743Fo 1698, i Norge 1718 - 1719, bär vid GM 1741 namnet Hagman, men är sjuk vid galarkomenderingen s å, kommenderad i galären Düker 1742, korpral vid nr 93 Mjölhult 23 Febr 1743.

Vid Snäppabo tog det hela slut för den här gången. Eftersom att vi åkte med min faster från Rösberga så åkte vi dit för att byta bil så att vi kom hem igen. Det blev en resa på totalt mellan 40 och 45 mil med stopp hos lite släktingar som alltid är trevligt att träffa!
Ni släktingar som vi har träffat den här gången och som har fått lite extra att prata om genom den här resan som jag och min mor har gjort i år får inte glömma att det här är bara en liten del av det som finns i släkten. Vi kommer tillbaka igen med mer information och fler ställen man kan titta på.

Ingen nämnd, ingen glömd!

Mvh
//Daniel

Hagelstorpssläkten

Gerhard och Emili Lantz (född Andreasdotter) på trappan till Bygget i Åsenhöga socken. Bilden är troligen tagen någon gång under tidigt 1920-tal.

Hagelstorp i Källeryd socken, eller Källerö som det också kallades var och är en liten by med några få gårdar runt omkring.
Vad har denna lilla by med min släkt att göra? Det ska jag försöka förklara.
Min morfars mor, Emelia Charlotte Andreasdotter föddes i just Hagelstorp. Det var ju lätt. Behövdes ju inte mer än så! Eller? Kanske kan skriva lite mer än så! Emelia eller Emili som det står i födelseboken föddes den 27 april 1864 som yngsta dotter till Andreas Magnusson och Sara Ericsdotter. De var också födda i Hagelstorp.
Den tidigaste födde i just den släktgrenen som jag i skrivandes stund hittat föddes 1654 i Sörgården just i Hagelstorp. Med tiden så kan jag säkert hitta tidigare födda i släkten just omkring Hagelstorp men det är en senare fråga det.

Emili's faster, Anna Christina Magnusdotter, född 1825, gifte sig på 1850-talet med en Svenning Alexandersson och de fick 1859 sitt första barn, en dotter och fram till 1867 så fick de 3 barn till, 2 döttrar och en son. Sonen fick namnet Malkolm Sveningsson och där startades en Sveningsson-gren i just Hagelstorp. Det finns personer vid namn Svenningsson i Hagelstorp som bor där idag men om dessa tillhör samma släkt vet jag inte ännu.

Det är nog nu en del som undrar hur det kommer sig att Emili kom till grannsocknen? När hon var blott 15 år gammal, 1879 så flyttade hon och började som piga. Från 21 Oktober 1879 fram till 20 Oktober 1882, står det inte var hon bodde men just just 20 Oktober 1882 så flyttar hon iaf in till Södra Berg i Åsenhöga Socken och gården ligger mellan byn Åsenhöga och Bygget. Med största sannolikhet så var det här hon mötte kärleken.
Den 25 Juni 1881 så tog sonen till Jonas Lantz, nämligen Sven Gerhard, över Bygget och blev den siste knekten i ledet. Som knekt var man tvungen att göra dagsverken på olika gårdar som behövde lite hjälp utöver det som drängarna och pigorna gjorde. Det brukade för det mesta vara gårdarna runtomkring torpet där knekten bodde som fick hjälp och en av gårdarna som låg ganska nära Bygget där Gerhard var knekt, var Södra Berg. Sannolikt var det just där han mötte kärleken i Emili Andreasdotter någon gång efter 20 Oktober 1882.
Den 27 Mars 1886 alltså en månad innan Emili fyllde 22 så blev det lysning mellan henne och Gerhard Lantz som skulle fylla 25 några månader senare, och den 24 April samma år så gifte de sig.

Det var lite om just Hagelstorp-släkten där min morfars mor kommer ifrån.

Vigselålder

När fick man egentligen gifta sig genom århundraderna och hur har lagen ändrats? Ska försöka förklara det här.

Gällande lag i början av 1600-talet. Vigselåldern var ej inskriven i lagen, men troligen var den i praktiken 15 år för män och 13 år för kvinnor.

1734-års lag började gälla 1/9-1736. Vigselålder skrivs in i lagen för första gången. Kvinnan ska vara minst 15 år och mannen minst 21 år, yngre fick gå till  kungs.

1745. Sänkning av ålder till 17 år för "lappdrängar" med nödtorftiga insikter i kristendomskunskap.

1758. Sänkning av ålder till 18 år för alla allmogens söner om de kunde försörja en familj.

1840-talet. Nu skulle kvinnan vara minst 15 år och mannen minst 21 år. Kungen beviljade dispens till ynglingar över 18 år som hade sina föräldrars tillåtelse och kunde försörja en familj. "Lappdrängar" behövde dock bara vara 17 år om de hade nödtorftiga kristendomskunskaper.

1892. Höjning av kvinnors ålder till 17 år utom för "lappkvinnor". "Lappdrängar behövde ej länge ha försvarliga kristendomskunskaper för att få gifta sig vid 17 års ålder.

1915-års äktenskaps lagstiftning. Höjning av kvinnors ålder till 18 år. Undantagen för "lappfolket" avskaffades.

1968 började gälla 1/7-1969. Nu blev 18 år lägsta åldern för både män och kvinnor men de måste ha sina föräldrars tillstånd om de var under 20 år och inte varit gifta förut. Den som ville gifta sig före 18 års ålder fick söka tillstånd hos länsstyrelsen.

1973 började gälla 1/1-1974. Lagen ändrades så att inget tillstånd från föräldrarna behövdes för de som fyllt 18 år.

Det brukar bli många bud om olika saker, inklusive giftermåls-ålder, genom tiderna och då kan det vara bra att ta reda på vad som verkligen stämmer.

//Daniel

Planläggning

Har jag lagt av med bloggandet? Har jag glömt bort er som brukar läsa bloggen? Kan det vara så att jag lagt ner släktforskningen?
Nej då. Jag har varken lagt av med bloggandet, glömt bort er som läser här eller lagt av med släktforskandet. I och med att jag började på ett nytt jobb så fick jag bara lite mindre tid för allting men jag håller fortfarande på att ta fram saker om släkten och jag försöker dokumentera så mycket som möjligt.

En sak som jag håller på med för tillfället är att planlägga en liten resa inför sommaren. Ni som har läst bloggen innan vet säkert att jag gjorde en resa förra året till olika ställen där släktingar hade bott. Nu är det alltså dags för en ny resa till andra ställen där andra släktingar bott. Det som kommer att skilja sig den här gången är att det är flera olika grenar som kommer att betas av, istället för en endaste.
Utöver ett stopp vid en förfaders födelseplats när det gäller Lantz-släktet på min morfars sida, så har jag tänkt att det kan bli något stopp där lite av min mormors sida har bott och växt upp. Däremellan så hade jag tänkt att det kunde bli ett par stopp där några tidiga ättlingar till min farmor Elsa en gång bodde och växte upp.

Att hitta ställena är inte alltid så enkelt som man kanske kan tro. Det är inte alltid att de platser släktingarna bodde på finns kvar, husen/torpen kan vara rivna sedan länge och kvar kanske bara finns en liten erinran om att det funnits någonting där. Torp brukar kan ofta vara utmärkta men det kan vara skillnad från socken till socken. Sådant beror på hur långt hembygdsföreningarna har kommit med torpinventeringarna.
Ibland så kan en del ställen finnas kvar, som ett av ställena jag tänkte åka till och ibland så finns de inte kvar. Ett sådant ställe som inte "finns" kvar letar jag efter just nu. Jag vet vid vilken by det låg men inte exakt var. När det har gått närmare 500 år så kan mycket ha förändrats och det glöms bort exakt var ett ställe låg för någonstans.

Jag har en del gånger jämfört släktforskning med ett detektivarbete här i bloggen och just när man letar efter ställen som släkt bott på så kan det bli just ett detektivarbete på flera olika nivåer. Man hittar en del ställen direkt medan det kan ta ett par dagar för en del andra och flera veckor för vissa ställen. Detta är lite av tjusningen, samtidigt som det kan var frusterande ibland när man är nära att hitta men ändå inte hittar stället.

Vi får se hur det kommer att gå för min del, om jag kommer att hitta alla ställen innan resan blir av.
Spänningen är olidlig! ;)

//Daniel

Backstugor och jordkulor

Stampat jordgolv har nog många skämtat om i sina dagar men det var en tid då just stampat jordgolv och jordväggar var ett faktum hos många fattiga här i Sverige.
När man tänker på 1950-talets Sverige så tänker man säkert att det gamla fattiga Sverige som fanns förr var långt förbi. Så var inte fallet för det fanns faktiskt en och annan som bodde kvar i sina backstugor långt in på denna tid.

Anna Josefina Gabrielsdotter (Bilden ovan) även kallad Skrape-Fina bodde i sin backstuga i Dagsås Socken i Halland fram till sin död 1957. Hon levde som en av de fattigare av de fattiga i sitt lilla hus som var på gränsen till en jordkula, byggt direkt i sluttningen med jordgolv och jordvägg.
Den lilla backstugan var 3 x 3 meter stor. Här bodde familjen i alla år. Sova och äta, något annat kan de inte ha haft plats for inomhus. Några år hade hon sex barn hemma i backstugan. Förmodligen födde hon sina barn här också.

När Fina och barnen jobbade på gårdarna i trakten fick de väldigt lite betalt för att man ansåg att man inte behövde betala de fattiga stackarna så mycket som arbetet egentligen var värt. Hon fick tigga mjölk till barnen och de eldade med kottar och pinnar. Stugan byggde maken och Fina på en byallmänning när de gifte sig, i en sluttning för att inte behöva dra fram så mycket sten. Maken dog efter några års äktenskap. Ända till 1920-talet hade huset bara jordgolv, sedan lades bräder in. På golvet hade de många trasmattor för att slippa kylan. Innerväggarna var alltid fuktiga och vedspis skaffades inte förrän på 1930-talet.

Att de hade väldigt hårda liv, backstugusittarna kan man lätt förstå. Likadant var det för de som bodde i jordkulor. Torparna hade ett stycke mark att bruka och odla, och såvida de inte var soldater, ryttare eller båtsmän var de som regel bundna till sin husbonde med ett torpkontrakt, enligt vilket man var skyldig att göra ett visst antal dagsverken. Denna skyldighet hade dock inte backstugusittarna, som var helt jordlösa. Antalet torpare och backstugusittare var störst på 1870-talet. På grund av emigrationen hade antalet sjunkit vid sekelskiftet men utgjorde fortfarande omkring 700 000.

De fattiga hade det eländigt många gånger men både backstugorna och jordkulorna fyllde sin funktion på den tiden. Tänk er om ni själva skulle bosätta er i en jordkula i bara några dagar. Hur tror ni att det hade känts efteråt? Man skulle nog känna sig ganska tacksam att man slapp att leva så dag ut och dag in.

//Daniel

Gratis släktforskning

Genralmönsterrulla från 1850.

Från den första februari 2018 så blev det gratis att titta i kyrkböcker på Riksarkivets sida. Detta innebär att alla som vill börja släktforska kan göra det gratis.

Det är inte alltid så enkelt att släktforska alla gånger och man hittar inte alltid det man letar efter. Jag själv letar fortfarande efter saker som inte verkar finnas.
Visst, det kan var svårt ibland att hitta saker men det kan också vara väldigt lätt ibland. Ibland kan man hitta många saker inom bara några minuter.

Om du är intresserad av att börja släktforska så är här några råd:

1. Intervjua släktingar (gärna äldre) om vad de kan veta om själva släkten. Ibland kan det komma fram oanade historier som kan vara roliga att bevara.
2. Ta reda på om det är någon annan i släkten som forskar. Hen kanske kan dela med sig av vad den har fått fram. Det kan också bli så att ni kan samarbeta för att få fram ännu mer än vad man kan ensam.
3. Tyda handstilarna är inte alltid det lättaste men naturligtvis finns det hjälpmedel även till detta. Läsebok för släktforskare (ISBN: 9789153424918) bland annat kan vara till hjälp.
4. Ha en struktur på ditt forskande. Det finns speciella släktforskningsprogram, både för att ha i datorn och onlinebaserade. Dessa program kan hjälpa dig på vägen i släktträdet för det blir väldigt många personer, väldigt snabbt. Det finns både gratisprogram och sådana man får betala för.
5. Håll reda på källorna. En källa är de kyrkböcker eller liknande som du hittar släkten i. Det kan vara bra för framtiden om du vill gå tillbaka för att titta igen eller om någon annan kanske vill se vad det står. Det kan också vara bra att ha källan om man vill dubbelkolla, för det händer faktiskt ibland att man läser fel eller antecknar fel och då är det bra om man lätt kan komma tillbaka till källan.
6. Källkritik. Källkritik. Källkritik. Glöm inte källkritik! När man sitter med olika sidor på nätet där man kan ha släktträd, typ Ancestry, My Heritage eller liknande så finns det möjlighet att få fram en del genom "tips" men det är inte alltid att dessa tips stämmer överens med den personen som man forskar om. Blir det fel tidigt i ett släktträd så kan det lätt bli så att man kommer på villospår och till slut så kan man ha ett släkltträd med över 1000 personer som man kanske måste radera bara för att det inte är rätt släkt man forskat fram. Att samtidigt titta i kyrkböcker och liknande kan göra att det blir rätt redan från början.
7. Biblioteket kan vara en bra plats att släktforska på om du inte riktigt har tillgång till dator eller internet hemma. Även om du har tillgång till dator och sådant hemma så kan ändå biblioteket vara värt ett besökt. På biblioteket brukar det finnas skivor man kan få titta på över Sveriges befolkning, dödeböcker och liknande. Detta kan vara bra om man inte vill köpa skivorna själv. Det brukar ofta finnas olika böcker om släktforskning också som kan vara värda att titta i ibland. Historiska kartor kan du få tillgång genom Lantmäteriet på nätet och är gratis och det kan de hjälpa till med på biblioteket om du inte vet hur man gör. Just vad ditt bibiliotek erbjuder för tjänster när det gäller släktforskning finns på respektive hemsida eller om ni besöker dem direkt. 

   

   Karta över Håkentorp i Åsenhöga Socken, från 1811

8. Hembygdsföreningar är bra för många saker. Oftast så vet de var olika gårdar och torp låg och vilka som bodde där. En kontakt med hembygdsföreningen i just den Socken där du vet att det har bott någon eller några släktingar kan vara bra. Ibland så kan man även få höra historier om gamla släktingar och vad de har gjort genom hembygdsföreningen.
9. Släktforskningsföreningar är också bra att besöka. Där har de oftast kunskap om trakten och de kan hjälpa dig att tyda texter från diverse kyrkböcker, militära böcker och domstolsböcker. Föreningarna kan också ha tillgång till datorer och hjälpmedel som kan få dig att komma igång.
10. Släkforskningstidningar typ Släkthistoria och Nättidningen Rötter är bra tidningar som kan vara värda att titta i/på. Man kan hitta många olika tips och råd i dessa tidningar om var man kan hitta olika saker men man kan även läsa om hur folket i allmänhet hade det under århundraderna. Det kan bli mycket intressant läsning för den hängivne släktforskaren.
11. Tv och radio brukar sända olika program där släktforskning är temat. På tv har vi "Vem tror du att du är?", "Allt för Sverige" och lite andra program. Vad alla kanske inte vet om är att det även finns radioprogram om just släktforskning, nämligen "Släktband". Släktband sänds i Sveriges radio P1 och den har funnits sedan 2004 och sänds nu för tiden på måndagar vid 10:35. De tar upp levnadsöden och tips på hur man går tillväga för att hitta information om sina anor. Det går även att ladda ner och lyssna på alla program från deras hemsida.
12. Äldre fotografier på släktingar kan vara roliga att titta på. Fråga gärna olika släktingar om de har kort från förr på släktingar som de kan visa. Ibland kanske man till och med kan få skanna dem så man har dem digitalt i datorn. Glöm bara inte att anteckna vem det är på fotot. Det kan vara lite snopet om man efter några år har glömt bort vem/vilka det är på alla gamla foton man har.
13. Det finns ett antal Facebookgrupper dedikerade till just släktforskning. Det finns grupper för nybörjare, där du kan få hjälp och råd, det finns grupper för knektar, för de olika länen och för hela landet. Vilken eller vilka grupper som man ska vara med i är upp till var och en.
14. Kyrkogårdar kan vara roligt att besöka för en släktforskare. Vet man var släktingar ligger begravda på för kyrkogårdar så kan man gå runt och leta efter dem. Du kan också söka efter gravar på sidan Gravar.se.
15. När man har släktforskat ett litet tag så kan det vara roligt att göra lite resor och besöka ställen där olika släktingar bott. Det krävs naturligtvis en del planering och ibland en del kontakt med olika föreningar för att man ska kunna hitta de olika torpen och gårdarna men det kan vara värt besväret.

Att släktforska är både roligt och intressant även att det tar lång tid. Just hur man lägger upp det hela är upp till var och en. En del vill veta allt om "hela" släkten och söker vitt och brett medan en del söker mer information om enstaka personer. En del kan söka enbart på föräldrarna och tar inte med några syskon. Det finns hur många sätt som helst att släktforska på men allt har trots allt sin charm.

När man väl har satt igång med släktforskningen så märker man ganska snabbt hur mycket det finns i de olika böckerna. Till en början så är det några få kyrkoböcker man bör använda sig av för att komma igång.

1. Husförhörslängderna. Under husförhörslängderna (senare Församlingsböcker på 1900-talet) så hittar man Torpen, Gårdarna och Backstugorna där folk bodde och naturligtvis folket man förhoppningsvis letar efter. Man får reda på vem som bodde på gården, när de var födda, om de dött under tiden, om de var gifta och hade barn, om de har flyttat och om de kunde bibeln. Det är ett bra ställe att leta på om man vill veta vilka som bott på ett ställe.
2. Födelse och Dopböcker. Som ni kanske förstår så är det här man hittar när någon har fötts. Man hittar namnen på föräldrarna, dopvittnen (som på den tiden var gudföräldrarna) och ibland även i vilken gård eller torp de var födda.
3. Lysnings och vigselböckerna. Här hittar man som ni förstår just lysningen som var före vigseln och själva vigseldatumen. Det kan stå olika mycket om personerna som gifter sig.
4. Död och begravningsböckerna. När någon dör så skrivs det också naturligtvis in i kyrkböckerna och som med lysnings och vigselböckerna så kan det stå olika i dödeböckerna. Ofta kan det stå hur gamla de var när de dog, vad de dog av och var de bodde när de af döden afvled.
5. Inflyttnings- och utflyttningslängderna. Här hittar du om någon flyttade och vart de flyttade. När man ser att någon har flyttat ut från fädernegården så kan man alltså se vart de flyttade och kan då titta i inflyttningslängderna i den socken och by eller gård de flyttat till.

Det var de vanligaste böckerna för att hitta gamla släktingar. Det finns naturligtvis fler böcker som är intressanta men de som jag räknat upp är en början på släktforskningen.
När man har kommit en bit och vill ha reda på lite mer om personerna så finns det andra böcker man kan titta på. Alla böckerna som jag räknar upp här finns inte på Riksarkivets sida men man kan hitta dem på Arkiv Digital och naturligtvis så kostar det pengar där. Riksarkivet och Arkiv Digital kompletterar varandra och ett sammarbete mellan dem kommer säkert att hända någon gång i framtiden.

1. Bouppteckningar. När en person har afvlidit så blir det en bouppteckning efter ett tag. En sak som kan göra det hela lite svårt att hitta bouppteckning för en viss person ibland är att den inte alltid gjordes månaderna efter att personen dött, utan det kunde bli året efter eller ibland flera år efter. Det var inte heller någon plikt att sända in dessa bouppteckningar så de kan ha försvunnit med tiden vilket är synd för oss släktforskare. Ni kan läsa mer om just bouppteckningar i ett annat inlägg här i bloggen. 
2. Generalmönsterrullorna. I de flesta släkter så stöter man ofta på en soldat av något slag. Det kan vara knektar, båtsmän eller ryttare och då är det Generalmönsterrullorna man ska titta under. Här kan det bli lite annat för de är inte riktigt upplagda som kyrkböckerna men efter ett litet tag så lär man sig upplägget. Centrala Soldatregistret kan också vara till hjälp om det krisar. 
3. Fångrulla. Ibland så kan man faktiskt hitta en brottsling i släkten. För en släktforskare kan detta vara en guldgruva då det oftast finns mer i arkiven om en brottsling än en "vanlig" person. Man hittar Fångrullarna i NAD (Nationell ArkivDatabas, finns på Riksarkivets sida). Arkiven är endast delvis digitaliserade, och tyvärr saknas i flera fall arkivförteckningar i NAD men ett besök på något av riksarkiven (Vadstena, stockholm eller något av de andra i landet) så kan man få titta i fångrullorna. Ibland kan man till och med få fram kort på personerna om de har varit i fängelse.
4. Emigrantregister. När det gäller utflyttning till andra länder så finns det nog bara väldigt få släkter där det inte finns någon som emigrerat till något annat land. Det var främst till USA men det fanns de som också emigrerade till Kanada, Sydamerika men även inom Europa. Ancestry har bra register över emigranter men det kostar då pengar att få tillgång till deras arkiv. De flesta av emigranterna som for till USA åkte via någon svensk storstad, typ Göteborg eller Stockholm som de hade åkt till via tåg, båt eller något annat transportmedel. Efter avfärd med båt så åkte man till Hull i England för att sedan transporteras genom landet till Liverpol innan resan fortsatte med båt till Ellis Island i New York.
5. Föreningsarkiv. Det finns ganska bra föreningsarkiv som man kan titta i för att få reda på hur aktiva förfäderna har varit i olika föreningar. Man kan söka i NAD (Nationell Arkiv Databas) på Riksarkivets sida för att få fram olika föreningar. Kanske kan du hitta just dina släktingar där bland föreningarna.
6. Tidningar. Nu har han blivit knäpp, tänker ni säkert! Det är inte så knäppt som det låter faktiskt. Ibland så kunde förfäderna vara med i olika tidningar och sådana artiklar kan vara väldigt roliga att läsa. Alla tidningar finns inte på nätet men de kan finnas i olika arkiv i den kommun där tidningen gavs ut så där får man höra sig för innan man hittar rätt.
7. Svenskt biografiskt lexikon. Ibland kan man ha tur att hitta en släkting i Svenskt Biografiskt Lexikon (SBL). Detta lexikon innehåller omkring 9000 släkt och personartiklar av varierande längd och kvalitet, så varför inte testa lyckan och söka i SBL? Ni hittar det här!

Om ni har kommit så här långt så har ni nog inga problem med att komma på idéer för vad ni kan få fram om släkten. Det jag tagit upp här är bara en del av vad som finns men desto mer man tittar i de olika böckerna, desto mer brukar man hitta. Släktforskning är en hobby som man kan hålla på med hela livet och man hittar alltid något nytt som man tycker är intressant. Man ska inte vara rädd för att köra fast när man forskar om en person, det händer även de bästa. Ibland kan det ta ett par veckor innan man hittar vad man söker och ibland kan det faktiskt ta flera år. En hjälp på vägen kan faktiskt vara att göra ett DNA test. Många sidor erbjuder DNA test för just släktforskare och det kan visa flera olika saker. Ni kan läsa lite mer om det i ett tidigare inlägg här i bloggen.

Släktforskning brukar jag och andra ofta jämföra med ett detektivarbete. Man kan få små ledtrådar ibland för att komma vidare och ibland finns det knappt inget alls. Det är trots allt roligt med släktforskningen och man lär sig samtidigt väldigt mycket.
Efter att själv ha varit intresserad och släktforskat ett tag så kan jag nog påstå att det har fört mig närmre vissa släktingar. Man får någonting mer att prata om och ibland upptäcker man att man delar vissa intressen. Ibland får man även kontakt med släktingar som man ens inte visste om att man hade så den som säger att släktforskning är tråkigt vet inte mycket om det hela!

Till sist vill jag hälsa er välkomna till min värld och lycka till med er släktforskning!

//Daniel